Sista dagen på tema energi och det är ju lite svårt att välja en låt, fast bara lite. Den här låten har givit mig regelbunden energi i fyra år så det är klart den får komma fram så här på fredagsförmiddagen.
I eftermiddag ska jag peppa i solen på uteservering och på det stora hela är livet rätt gött. Tack energilåtarna för den här veckan!
Jag är ingen glasspinnemänniska. Men jag glömmer bort det ibland och köper en glarr. Häromdagen: en Lakritspuck. Jag åt upp lakritshöljet och slängde resten, så lite tyckte jag om den.
När jag var liten var jag värsta glassomanen och hemglassbilen var Gudarnas fordon (nej, men min klasskompis brorsas). Vad hände?!
Jag vet åtminstone en del av svaret: jag hittade Häagen-Dazs och Ben & Jerrys. Sen dess behöver jag liksom inget annat.
Lite otippat seglar en gammal indiehit rakt in i min temavecka. Jag lyssnar aldrig någonsin på den här låten annars, har aldrig gjort, men hörde den på tv igår och blev glad. Så idag får vi energi av:
Den här veckan har ju energi-tema. Därför lyssnar jag idag på.
Linda Skugge slutar på Expressen och allt jag känner är ett stort jaha. Är det min personliga åsikt eller var det inte rätt längesen en Skugge-krönika var en anledning att köpa tidningen? De har ju dessutom decimerat hennes roll på sistone, lördagskolumnen delas med Anna Bäsén, Liza Marklund och några till.
Men så länge Linna skriver på ledarsidan köper jag tidningen varje lördag.
(Nä, där ljög jag, läser den oftast på nätet nuförtiden).
Sen har jag en fråga om vad som får kallas ett scoop och inte. Ja, Claes de Faire var först och skrev artikeln innan Otto Sjöberg ens läst avskedsmejlet. Rent logiskt finns det bara en enda förklaring: Linda eller någon kumpan (typ Sigge Eklund) hintade vad som var på gång. Kanske var de Faire rentav cc:ad på själva mejlet.
Det verkar i alla fall inte ha passerat någon längre tid från det att mejlet skickades till att Resumé-artikeln publicerades. Men tänk om Otto Sjöberg gjorde något så simpelt som satt i ett möte just då? Då är det väl inte så konstigt att han inte hunnit agera? Men sen var det så klart festligt att Resumé kunde publicera nyheten först av alla, med en spexig ingress därtill.
Jag behöver all energi som jag kan få. Marscherar därför till:
Raggadang vilket framförande Robyn gjorde hos Letterman första maj. Slutet är fantastiskt.
Länktack till Bison.
Jag och min vän gick på Götgatan. Vi gick in i en affär. ”Såg du Olle Sarri här utanför?” frågade hon mig. ”Det var inte han” sa jag och visste direkt vem hon menade.
Så vi diskuterade Olle Sarri-utseendet. Vännen tycker att hon ser honom ofta men sannolikheten att det är just Sarri varje gång är ju rätt låg. Men jag förstod ju exakt vilken look hon menade. Jag kan räkna upp en handfull killar i min närhet som ser ut litegrann som han.
Slutsatsen blev att Olle Sarri-mannen är rätt vanligt förekommande, att han eventuellt skulle kunna vara den manlige motsvarigheten till det generiska kvinnoutseendet: Maud Olofsson.
Jag har ju förmånen att sitta jättenära Bison-Fredrik, bara två meter ifrån typ. Han säger mycket tänkvärda saker. Alldeles nyss om popkultur.
”Jag tycker inte Madonna och Justin Timberlake funkar ihop. Varken röstmässigt eller varumärkesmässigt”.
Jag håller med!
(nu ber han mig citera honom ang. en Thåström-diskussion vi hade igår. Det tänker jag inte göra, för gissa vem som är för och vem som är emot?)
Det dröjde ända fram till klockan 16.32* igår innan någon i min familj (min bror) hörde av sig och frågade vem tv-stjärnan var.
Jaa, jag visste svaret, för som vanligt hade jag kollat det på Flashback.
*Jag hade ett missat samtal från min mamma tidigare än så, det visade sig att hon hade samma ärende.
Jag har ju svårt för fejkad dans på film och tv. Jag har också svårt för fejkade folkmassor. Som när någon svensk dramaserie ska iscensätta en demonstration och tio statister vevar med plakat i en regisserad parad. Eller när karaktärer i en film ska gå på konsert och lokalen bara är sporadiskt utrustad med folk, det syns hur de placerats ut som nyplanterade granar på ett kalhygge.
Allt det här hann jag tänka på när jag i morse såg Socialdemokraternas tunnelbanekampanj. Temat är ”Bli supporter” och på bilderna syns ett överdrivet typecastat gäng med förvridna ansikten och händerna i luften. Vi har en äldre, en med mörkare hudfärg, en ung tjej i scarf och en dalmas i pipskägg. Och så vidare. Det syns lång väg att de inte hejar på något på riktigt, annat än ett statistgage och en gratis lunch. Klicka på bilden för större version.
Bonus: tanten längst ner ser jättemycket ut som Göran Persson. Tillfällighet?
Sen Brolle Jr blev snygg syns han med sin blue steel-min överallt. Som K. upprört konstaterade handlar hans medverkan i Körslaget inte om körsång alls utan bara om att posera snyggt i tajta jeans. Och på alla bilder du ser på honom i media plutar han med läpparna som om han vore en 16-årig modebloggerska på blogg.se.
Nu är han dessutom ett av affischnamnen i Expressens stegtävling. Inte ens då, när han ska promenera hurtigt på en kommersiell bild, kan han låta bli att posera som en hoppfull Top Model-kandidat.
Mycket nittiotal just nu. Igår köpte jag gamla samlingar på Myrorna för 25 kr styck. Lite ironiskt att jag tidigare ägt några av dem och sedan städat bort dem i ett skämsögonblick.
Och det är konstigt att jag fortfarande skäms lite. Trots att jag dagligen proklamerar att man inte behöver hymla med sitt popjunk var jag som en nervös liten tonåring när jag köpte Absolute 90′s på Mega häromsistens. För eftersom killen i kassan tydligt var en insatt musiksnubbe kände jag mig tvungen att bara ”nej men jag gillar ju bra musik OCKSÅ”. Ungefär som när jag köpte en Absolute Kidz i julklapp och bara ”haha, den är ju inte till MIG”. Som om de bryr sig?
Ikväll är det äntligen dags för nittiotalsfesten där jag ska spela och jag har förberett så sjukt mycket bra musik. Klädseln är det sämre med, funderar på att köra grunge men kul om man ska gå vidare ut efter festen och inte smälter in i dubbla lager flanellskjortor, trasiga jeans, armvärmare och toppluva.
Avslutningsvis gjorde jag precis ”What’s your 90-ies song”-quizzet på Facebook och min låt blev Vogue med Madonna. Buu, dåligt val.
1. Du har sån sjukt bra partystamina.
2. Jag blir hellre full än går på bio.
3. Idag ska jag inte vara sjuk… eller jag menar full.
I morgon ska jag spela skivor på en 90-talsfest vilket ger mig en god anledning att inventera skivbiblioteket (som min man precis har sorterat, thanks babe). Så därför lyssnar vi idag på Salt.
Nu är jag inte ens gammal men vet ni att jag lånade Salts ”Auscultate” på KASSETTBAND på Eskilstuna Stadsbibliotek ca hundra gånger på nittiotalet? Ca 94-95 nånting, och varje gång lånetiden gick ut gick jag och förnyade mitt lån. Haha!
Bleka, skandinaviska kroppsdelar jag ofrivilligt bevittnat under en halvtimmes promenad i Stockholms innerstad.
1) En st mjuk kvinnomage*
2) En st rosabränd naken mansrygg
3) Otaliga blåaktiga fötter i öppna skor
Det är bara april gott folk.
*Hon bar en magtröja!
Jo jag var ju och såg Duffy häromsistens. En kväll då jag var helt galet förkyld och livrädd att förstöra liveradiospelningen med min hosta. Men det gick bra! Jag grundade med lite champagne på trevligt förmingel, drack sen lite Sveriges Radio-kaffe blandat med halstabletter. Duffy var så liten och späd att man trodde hon skulle gå sönder när hon satte igång med den där starka rösten.
Jag har två nedladdningar av Duffys album att lotta ut. Är du sugen kan du svara i kommentarsfältet på följande läsarfråga.
Vilken halstablett vägrar jag att äta av princip?
1. Vicks blå
X. Fishermans friend
2. Läkerol
Motivera också: vilken av ovan äter du inte själv och varför?
Nedladdningen gäller i Telias musikbutik och jag är enväldig domare. Glöm inte kommentera med mejladress så jag kan meddela dig din vinstkod.
Kära bloggen,
Även om jag inte bloggar så händer det grejer.
I helgen fick jag t ex ett mms av Håkan Hellström (via en budbärare, ok?).
Sen såg jag att Markus Krunegård ska spela på Debaser Medis den 17 maj.
Sen köpte jag en ursnygg body.
Fast mest lekte jag med mitt prickiga barn. Hans koppor börjar läka nu. Jag kan ev. ha smittat en gammal tant med bältros.
Tack och hej leverpastej,
din Reblo
Åh, finns det något finare än Stockholm om sommaren? Nu var det ju inte sommar igår, och rätt kallt i skuggan, men ändå. Tillsammans med mitt koppiga barn drev jag omkring i följande stadsdelar: Norrmalm, Östermalm, Gamla Stan, Södermalm och Årsta. Vi lekte i solen och åt glass. Tittade på vaktparaden, motorcyklar och polisbilar. När barnet sov läste jag magasin och drack hinkvis med kaffe. Självklart iförd nya solglasögon.
På kvällen var jag så svennig att jag tyckte det var dags för uteserveringsöl. Det var för tidigt kan jag avslöja. Inte ens jordens alla filtar kunde värma, så vi gick in. Men snart så!
På kärleken-till-sommaren-temat påminner jag om förra sommarens låt (en av dom).
Går in på Harley Davidson för att slökolla motorcyklar. Känner mig nästan som en i gänget.
Ni kommenterar