Coming up, coming up: eurodisco
Aha. Termen ”År 2005″ betyder alltså ”det är okej att erkänna att sånt som tidigare inte var inne plötsligt är hippt”.
Tecken ett
Det började väl med Per Hagmans Blümchen-bok i våras och tanken slog mig rejält när en grupp musikjournalister deltog i ett ambitiöst eurodisco-reportage i senaste Sonic. Eurodiscon är åter!
För allvarligt – vem hade vågat erkänna att de gillade Snap och Corona mitt under brinnande Strokes-feber för några år sedan? Eller för den delen ”Hello hey” med Victoria Silvstedt? Nu kommer alltså ett tiotal skribenter ur eurodisco-garderoben samtidigt.
Tecken två
Emelie Thorén avslöjar i senaste Nöjesguiden att hon aldrig slutat vara ett Eddie Vedder-fan. (Tydligen ska Tiger Lou:s nya skiva låta både Pearl Jam och Interpol. Det är ju en sådan fantastiskt otrolig 2005-crossover att jag inte vågar tro att det är sant). Nåväl, det stora i den recensionen är alltså inte att Tiger Lou-skivan verkar vara rätt bra utan att det från och med nu är okej att erkänna att man gillar den grungekille som alltid fick skit för att han inte var Kurt Cobain.
Och jag klagar givetvis inte. Bakgrunden till den här bloggen är ju min kärlek till opretentiös popkultur och att kombinera det ytliga med det exklusiva. Själv har jag aldrig slutat önska Culture Beats ”Mr Vain” när jag går ut på lokal (även om den mycket sällan finns med i kreddiga DJ:ars samling) och Eddie Vedder är ju en av få av mina tonårsförälskelser som fortfarande känns speciell (även om det var längesen jag lyssnade på PJ nu).
Ser med spänning fram emot att Andres Lokko snart kommer ut och presenterar i vilken ordning han sorterar sina Patrik Isaksson-singlar. Färgkoordinerat eller i bokstavsordning?













Ni kommenterar