Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Använde dag- och nattkräm regelbundet, fick magrutor, började använda morgonrock, fortsatte cykla trots att det blev vinter, började vara hundvakt och tycka om det, besökte Kalifornien.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, jag är ju inne i den perioden i livet då det ploppar upp bebisar när man minst anar det. 2013 kommer ännu fler. Mys!

Dog någon som stod dig nära?
Ja :(

Vilka länder besökte du?
Spanien, Danmark, Norge, USA.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Barnvakt. En lägenhet på Solkusten. Vardagspusslet är ett fånigt ord, men jag är fullkomligt utsliten (fysiskt alltså) av att administrera familjevardagen på vinterhalvåret. Vet inte om jag är av sämre virke än andra föräldrar men jag tycker det är jättejobbigt att hantera overaller, gnälliga ungar, det omöjliga i att frakta dem till och från skola och dagis (som ligger långt ifrån varandra) i den förhatliga snömodden. December 2012 var så otroligt tung och tråkig, för vädret gjorde det omöjligt att hantera vardagen på ett värdigt sätt. Nej, skitvintern i det här landet tar fram det allra allra sämsta i mig, och mitt långsiktiga mål är att bo utomlands på vinterhalvåret.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
26 april, en helt vanlig torsdagkväll. Barnen har somnat innan åtta och vi gör high five och parkerar oss framför näst sista avsnittet av Damages säsong 3. Det är en väldigt vanlig vardagskväll. Men så ringer telefonen och allt blir ovanligt. Min svärmor – omtänksamma, godhjärtade, full-i-fana Aino är allvarligt sjuk och har åkt ambulans till sjukhus. Senare får vi veta att det är en massiv hjärnblödning, en sådan som inte går att operera, en sådan som gör att man ligger i koma tills de sista livstecknen försvunnit och att det ska ta fem dagar innan de gjort det.

Aino blev bara 63 år gammal. Hon var ett barn av sin tid. Som kvinna representerar hon för mig en hel generation, den som investerat både själ och kropp bara i att leva. Börja jobba tidigt, ofta slitiga och underbetalda jobb. En mamma till fyra barn som hela tiden kämpat för att barnen ska ha det bra, trots tuff ekonomi. Som drog det kortaste strået i många relationer men som också, ganska sent i livet, hittade harmoni med ny man och i en ny stad.

Den 26 april 2012 fick hon en hjärnblödning framför en hockeymatch på teve, den 27 april fick vi säga hejdå och den 1 maj dog hon. Jag har henne att tacka för allt jag har. Jag tittar ofta på mina barn och sörjer att hon inte får se dem växa upp och att de inte kommer ha henne som fast punkt i sin uppväxt. De som är så kloka, fina, roliga och så lika hennes minsting. En av dem har flera av hennes drag så tydligt. Men de kommer inte ens att minnas henne.

#blogg100