Jag har inte hunnit lyssna själv men jag tycker att det låter väldigt långsökt att Rolling Stones har snott en låt av sundsvallsbandet The Confusions. Fast det är klart, det kan väl hända. Hos SvD kan man lyssna och jämföra.
Oavsett är det ju otroligt smart av bandet att dundra kring det här i samband med ett nytt skivsläpp. Gissa om X antal fler personer kommer lyssna på dem nu.
PRESSMEDDELANDE
2006-02-23
VAR FEMTE BLOGGARE ANVÄNDER MJÄLLSCHAMPO
Trots att mjäll inte kan anses vara ett stort problem i bloggosfären använder så många som 20% någon form av mjällschampo regelbundet. 6% anser dock att deras schampobehandling är verkningslös. Det visar en ny undersökning genomförd av Mitt liv som populärkultursjunkie-institutet. 88 personer deltog i den första studien av bloggläsarnas hårtillstånd och redan planeras flera insatser för att förbättra dessa skalpar.
Bilden kommer från Dandruff and Dandruff Care.
- Jag trodde undersökningen skulle påvisa lite mer mjäll i bloggosfären faktiskt. Med tanke på all denna tid som spenderas framför datorer, teveapparater och tidningar borde det vara svårt att hinna grooma sig så mycket, säger en deltagare som vill vara anonym.
Resultatet i sin helhet hittar du här.
Originalposten hittar du här.
Oj vilken storm hörni. Kanske tänker jag för kortsiktigt nu men visst kan Elitigate vara den första riktiga integrerade stormen där bloggar blivit en lika självklar källa som de stora medierna? I alla fall sett till frekvens och engagemang. Medier hänvisar till bloggar som hänvisar till medier. Medier hänger ut personer som svarar på sina bloggar. Alla vill läsa mer och gör det i alla tidningar och på alla bloggar. Under dagen har jag haft många många besök enbart baserat på sökordet ”elit” hos Knuff (vet inte exakt hur många, men minst 500). Inget enskilt inlägg har tidigare varit lika efterfrågat – men sen skriver jag ju inte om sex, samhällsdebatt eller kattungar i små söta mössor heller.
Nåväl, jag tänkte inte säga så mycket mer om Elit-listan eftersom jag tycker att förekomsten av den är en storm i ett vattenglas. Det riktigt tråkiga i sammanhanget är att en reporter bevisligen fått sparken pga sitt medlemsskap. Läs mitt tidigare inlägg för lite diskussioner kring ev. ansvarsfråga.
Media Culpa är en av flera som har samlat de flesta länkarna hittills i ämnet. Min favorit är den här: ”Men hallå… Lena Sundström” (som skrev en kolumn om listan för fem år sedan).
Min spanare i spenaten mejlar följande observation. Direkt från ett x2000.
”Ett halvfullt tåg genom Sverige från Göteborg till Stockholm. I vagn 1 (förstaklass) har Håkan Hellström med familj ockuperat en egen kupé. Håkan ser uttråkad ut och lyssnar på musik. Självklart har han sin randiga tröja på sig (vad kallas modellen för?). Fru Hellström (eller är det flickvän) sitter mittemot och varvar ammandet av lilla barnet med stickning. Kan det vara en ny toppluva till Håkan? Hursomhelst verkar de jäkligt uttråkade av att åka tåg…”
”Jag står just och ser på när Thåström äter toast på ett fik vid Gate 5″.
(Tove, på väg till Paris).
Regelbundna läsare vet vad jag känner just nu. Han är min barndomskärlek och min dröm-Lassie.
Ska vi gissa på att dagens mest bloggade händelse kommer bli snacket om Elit? Kittlande läsning i alla medier precis just nu, men som någon i kommentarerna på Resumé sa: varför uppmärksammar DN detta nuuu? År 2006. Listan har ju uppenbarligen funnits i femton år och jag tycker den nämns lite nu och då i olika sammanhang. Ingen hemlis alltså.
Några inledande tankar från mig:
Gravidspekulationer om kändisar i media är lite tröttsamma tycker jag som sagt. Men något jag finner lite intressant ändå är information om vad bebisarna sedan får heta. I USA heter nästan alla döttrar Ava t ex (bevis 1, 2, 3, 4, 5). I Sverige finns mig veterligen ingen lika tydlig namntrend bland kända babys.
Så ända sedan Håkan Hellströms son föddes har jag varit intresserad av vad han skulle heta. Det här vet min kollega som just sms:ade mig informationen – bebisen heter Sigge. Allt enligt Hänt Extra.
Vilket får mig att räkna bort namnet Sigge lite, trots att det varit uppe för diskussion som namn på minijunkien ett tag. Andra i bloggvärlden rätt uppenbara faktorer med det namnet spelar ju in också – jag kan inte låta bli att tycka att det blir konstigt att använda ett redan ”använt” namn hur smygförälskad jag än är i originalet. (Nej, länken går inte hit).
Men det kan också bli tvärtom – ditt barn har ett namn som blir ett kändisnamn sen. Tänk att Gry Forsell födde en Vincent samma ”säsong” som Robinson-Vincent gjorde entré. Måste känts åtminstone lite jobbigt ett tag. Fast nu är ju R-V glömd.
(Kolla, han har gjort om sin hemsida!)
Jag ställde en fråga om Daniel Adams-Ray från Snook för ett tag sedan. Morris svarade och sa att visst är Daniel släkt med Kersti Adams-Ray.
Desto mer pikant då att just Kersti dyker upp som 60-talsbrud i bandets video som snurrar just nu. Bandet verkar ha extremt dålig nätnärvaro så jag hittar ingenstans man kan titta på videon online.
Apropå ett gammalt inlägg om den konstiga Bond-hysterin konstaterar Aftonbladet idag att den nya Bond-bruden är en Eva Green. Så konstigt det känns då att flera svenska medier de senaste åren rätt tvärsäkert presenterat en massa personer som bondbrudar. Kommer bli minst tjugo brudar som leading ladies i den här filmen I tell you!
Den 9 januari var det Jordan som skulle få rollen och tjugo dagar senare var Thandie Newton högaktuell. I oktober menade DN att jobbet var Angelina Jolies medan det även verkar spekulerats i att Jessica Simpson skulle knipa rollen/en av rollerna. För två år sedan var det självaste Kylie som var tilltänkt. Som jag redan länkat till avslöjade Svenskan att rollen skulle gå till Sienna Miller.
Nya Expressen Fredag har ju varit ute i några veckor nu. Och de två nummer jag läst hittills känns definitivt som en upprustning. Fortfarande rosa och skvallrig men med lite mer djup än så. Och skönt att den som alla andra bilagor numera är veckotidningsblank och inte sträv och dassig i färgerna. Som jag tjatat om i hundra år har Expressen de intressantaste personligheterna knutna till sig jämfört med storkonkurrenten. I bilagan märks två av de främsta: Quetzala Blanco har en liten musikkolumn (men desto mer space i stora tidningen) och så ”shoppingexperten” Cecilia B. Jonson. Förutom att ordet ”expert” är otroligt töntigt så tycker jag hon har gjort några grymma modereportage hittills. Såg ni förra veckans klänningsspecial? Jag ville ha varenda en av dem.
Jag vet inte så mycket om vem Cecilia är men har googlat mig till att hon varit bisittare till Pontus Enhörning i Lantz. Uthållighetspoäng!
Cecilia B Jonson förresten. Very amerikanskt att ha en intial instucken mellan namnen. En gång jobbade jag på ett amerikanskt företag där alla hade så, varenda en. Henry S. John H. Peter B. Vilket fick mig att fundera på hur det är om man råkar vara en amerikansk företagshöjdare och inte har ett mellannamn. Då kanske man hittar på en intial bara för att. Men å andra sidan är det nästan mer originellt att inte vara en X. X-son utan rätt och slätt en enkel John.
Andra kända B Jonsons: Lyndon.
I min lokala affär kör de just nu en stor kampanj för mjällschampo. Säg förresten den återförsäljare som inte gör det – är det något reklambudskap som övergödslar min tillvaro är det just den som propagerar emot mjäll. Head & shoulders m fl har berättat för mig i åratal att mjäll är pinsamt, farligt och ofräscht. Se ett exempel här. Fler exempel på din lokala teveapparat.
(Bild från Dandrufftreatment).
Men alltså. Är mjäll verkligen så vanligt som reklamen får en att tro? Mig veterligen lider ingen av mina bekanta av det (eller så använder de så effektiva schampon att jag inget märker). En sak jag däremot vet är att lite mjäll väl inte är hela världen. Men jag måste få klarhet i om detta överflöd av mjällschamporeklam är verklighetsförankrat.
Klicka här för att delta i popjunkiens anonyma mjällundersökning
Men sen en sak till om det här med sportkommentatorer och OS. Det borde vara förbjudet att vara så överentusisastiska som Jacob Hård & Co är. I skidstafetten nyss: ”DET BLIR MEDALJ FÖR SVERIGE, DET BLIR MEDALJ FÖR SVERIGE” och lite senare ”nehej, det blir ingen medalj för Sverige”.
Förra söndagen sände de Radiosporten inne på ICA och någon svensk hade precis underpresterat i skidor. Reportern kunde inte släppa det faktum att personen (Anders Södergren?) inte var lika duktig som de som uppenbarligen tagit medaljer. Han ställde hellre frågor som ”Var det vallningen?” och ”Är du förkyld?” för att liksom desperat hitta ett halmstrå, en liten liten möjlighet att skylla ifrån sig på något annat. Nästan så reportern var mer engagerad än skidsportaren själv. Borde man inte som svensk sportreporter vara van vid halvdana prestationer? Skönt ändå att skidkillen själv svarade helt sakligt och bara ”nej, jag var inte bra nog idag bara”.
”Sluta larva dig” är en av mina favoritfraser. Så användbar! Så det är klart jag läser en artikel med en sådan catchy rubrik som ”De larvar sig”. Visar sig vara Claes Runheim som använder frasen för att racka ner på SVT:s OS-sändningar.
Vilket fick mig att undra över vad det är i just Claes Runheims krönikor som gör att de plockas från Metro och görs till löpseldar och braskande rubriker hos kvällstidningarna? Jag har inget bra svar egentligen, mer än att det beror på traditionell sensationslystnad kanske. Eller att sportredaktionerna måste leta extra noga för att hitta stoff.
Under hösten har vi sett åtminstone två andra ”attacker” från Claes. ”Attacker” för att texterna ofta inte är hälften så attackiga som de senare återges vara, även om Runheim faktiskt verkar vara en riktig gnällspik:
Han hånar sina kvinnliga kolleger.
Hockeyspelare är tjocka, lata & gillar öl.
Påminner lite om när Aftonbladet använde SOLO för att på sitt eget löp ropa ut att kungen sägs vara otrogen. En story som de säkert velat skriva i hundra år men inte kunde få till förrän en liten ungdomstidning skrev en undanskymd tre rader lång notis om det.
Det finns vissa saker som man inte tror händer ens när de händer. Som när krångliga jobbgrejer bara FOFF! = löser sig och man kan gå hem via en shoppingrunda, hoppa i mysbrallor och sedan sitta på soffan och småsnörvla febrigt medan den man är kär i lagar varma mackor med pesto och salami i köket.
En annan sak man inte tror är sann är det som händer om man slår ner shift-tangenten på sin PC fem gånger i rad. Första gången gjorde jag det bara i en ren tics-manöver. Testa så får ni se (nu vet jag inte om det funkar på alla datorer, jag har en IBM Think Pad T42). Vad är det för himla oviktig funktion? Finns det någon i hela världen som ba ”nu vill jag att mina tangenter ska bli vahettere tröga” och sedan tycker sig behöva ett kortkommando för att komma åt det?
Jag som tyckte att freedoom fries var töntigt nog.
Om det är 17 grader varmt där nu så måste det nästan vara ännu lite varmare när jag är där om tre veckor.
Ni som inte har minijunkies i magen kanske vill gå på årets första Popaganda-happening?
ALLHUSET Fredag 24 FEB
21-03, 18 år leg
T-Universitetet
100 kr i dörren
Live:
HETS
KALLE J
NICOLAS MAKELBERGE
OTUR
THE HONEYDRIPS
DJs:
INDIERAVE
Extremt upptagen vecka så jag lär inte blogga på några dagar.
För tidsfördriv: Funtrivia. 63 419 olika frågetävlingar inom 9 593 olika kategorier.
Jag har ett ohälsosamt förhållande till Will Ferrell. Jag tycker han är så grundrolig att jag skrattar oavsett vad han gör. Allra mest gillar jag honom i Saturday night live men jag har gladeligen smaskat i mig filmer som Zoolander, Elf, Anchorman baserat enbart på hans medverkan (ja, till och med Anchorman). Jag skrattar ju bara jag ser hans namn i tablån som gäst hos talkshow-värdarna.
Jag vet sedan tidigare att han brukar vara i Sverige en del. Han är gift med en svenska, har en son som heter Magnus och har sprungit Stockholm Marathon flera gånger. Dessutom har en bekant till mig som jobbar på NK sålt grejer till honom.
Så ni kan förstå min förtjusning över den här nyheten. Den är fantastisk på alla plan – Will Ferell är i Stockholm och övar sig på… konståkning.
Ursäkta, nu ska jag gå och fnissa förälskat.
Ni kommenterar