Popjunkien

Skilsmässa i Myspace-tider

24 augusti, 2006 Kl. 00:00 av 3 kommentarer

Det har sagts några gånger den här sommaren men tål att upprepas: att göra en teveserie om din kärleksrelation lär inte direkt hålla den vid liv. Tre par som separerat efter att ha bjudit in tittarna att följa dem i vardagslivet: Jessica Simpson och Nick Lachey (Newlyweds), Carmen Electra och Dave Navarro (‘Til death do us part) och nu senast Shanna Moakler och Travis Barker (Meet the Barkers).

Har man låtit tevekameror följa en i hemmet under en tid kanske steget inte är så långt till att agera ut sin skilsmässa offentligt på webben. Det är exakt vad sagda Shanna och Travis har gjort på communityt Myspace. I ett långt och sorgset inlägg redogör han punkt för punkt om hur hon bedragit honom och försummat barnen. Hon replikerar genom att ifrågasätta hans mentala hälsa. Skilsmässan i en helt ny era hörni.

Länkar:
Shannas Myspace
Travis Myspace (där han numera tagit bort de värsta svadorna).
Men hos Perez Hilton kan du läsa en sammanfattning av Travis arga utspel mot hustrun.

 

Grabbsång på Debaser

23 augusti, 2006 Kl. 11:21 av 7 kommentarer

I fredags var jag + fina vännerna i sällskap på årets sista Allsång på Debaser. Ni känner igen konceptet vid det här laget: som allsången i teve fast med moderna pop- och rocklåtar att skråla till. För en gångs skull kändes inte den 1½ timme långa kön särskild jobbig – efter nästan ett års graviditet och bebisbubbla var till och med köandet flamsigt roligt. De efterlängtade spritzerna gjorde förstås sitt till.

Jag tyckte om allsången lika mycket som förra året, det ÄR ett fenomenalt engagerande koncept att ge ett gäng ungdomar ett sånghäfte och en ursäkt att få skråla. Men jag är sur över att flera av de bästa låtarna i häftet ignorerades och att inte en enda av de låtar vi faktiskt sjöng har en kvinnlig originalartist. Det kan tyckas vara en petitess men jag kan ändå inte låta bli att räkna: i häftet finns 38 låtar. En enda av dem framförs i original av en kvinnlig soloartist (Marit Bergmans ”This is the year) och tre stycken framförs av grupper där åtminstone en medlem är kvinnlig (”Common People” med Pulp, ”Forever Lost” med Magic Numbers och ”Hanging on the telephone” med Blondie). Kvar är 34 låtar av och med män.

(Läs mer…)

 

Snutnamn

22 augusti, 2006 Kl. 10:35 av 6 kommentarer

Roligt bloggtips: Snutnamn. Vad ett snutnamn är kan du läsa i det första inlägget men kort sagt ett taget krångligt efternamn som någon som tidigare hette -son har lagt sig till med. Vanligt bland poliser.

Jag hörde för första gången talas om snutnamn när Henrik Schyffert hånade dem i radio en gång för hundra år sedan. Roligt med tanke på att Schyffert själv har ett taget namn. Men vad sjutton var det hans familj hette från början? Jag minns inte nu.

 

”Jag är minsann ingen miljonär”

22 augusti, 2006 Kl. 08:08 av 3 kommentarer

Häromdagen publicerade Expressen ännu en ”hela listan” – den här gången över de rikaste kvinnorna lokalt där just du bor. Igår hade tidningen infört en rättelse som lät så här:

”Förtydligande angående listan över rikaste kvinnorna i Sverige. I Kristinehamn heter den rikaste kvinnan Anna Margareta Falk, inte att förväxla med 62-åriga Anna Ingrid Margareta Falk som också bor i Kristinehamn”.

Oavsett vem som ringt in rättelsen är den ju skitrolig:

  1. Om det är den fattiga Anna Margareta som gjort påpekandet är det ju roligt att hon kämpar för att inte framstå som miljonär. ”Jag har minsann inga pengar” eller nåt. Om det hände mig skulle jag bli glad – hela stan får mer än gärna tro att jag är värsta rikisen.
  2. Om det är den rika Anna Margareta är det ju underbart förmätet. ”Jag vill att ni förtydligar att det är JAG som har pengarna” liksom.
 

Mitt i schack

21 augusti, 2006 Kl. 20:27 av 13 kommentarer

Det här inlägget började jag skriva för flera månader sedan men det har aldrig postats. Idag hände något som fick mig att damma av detta och skriva klart. Häng med:

Det händer att jag stannar på Öppna Kanalen när jag zappar förbi. En slags medborgarproducerad lokalteve, läs mer om konceptet här. Och det är verkligen hemmagjord teve där vissa inspelningar ser ut ungefär som videofilmade julfester från 1980-talet. En stor del av programmen är gjorda av olika minoritets- eller intressegrupper och man kan som tittare ta del av gudstjänster på afrikanska språk, ett program om prostatacancer och ett ganska pretto ”nöjesmagasin” med indievinkel. Det var också i Öppna Kanalen som Filip & Fredrik gjorde talkshow mellan ”Ursäkta röran” och ”High Chaparall”. Iklädda röda pullovrar satt de i en spartanskt möblerad studio och intervjuade pseudokändisar och skojade med studiomannen.

Hur som helst. Jag har några gånger skymtat ett program som verkar göras av ett gäng elevrådsordföranden: Mitt i Schack. Tjejer i strama hästsvansar rapporterar om de senaste nyheterna från den svindlande schackvärlden. När jag såg eftertexterna för första gången insåg jag att programmet görs av en synnerligen schackaktiv familj som heter Krzymowski i efternamn och alla har förnamn som börjar på A. Ytterligare efterforskningar inför en eventuell bloggpost visade att det är pappan som är ansvarig utgivare. Längre kom jag inte då, förrän idag.

Återigen fastnade jag på Öppna Kanalen och en otroligt löjlig rösta-på-mig-film för en kristdemokratisk kandidat vid namn Anna Krzymowska (se filmen här). Det tog ett tag innan jag fattade varför efternamnet känns bekant och när plötsligt en av Mitt i Schack-brudarna dök upp i rutan fattade jag varför – Anna är alltså mamman i schackimperiet! Dottern ”intervjuade” mamman som läste innantill på ett papper utanför bild. Som kronan på verket listar Anna på sin hemsida nio viktiga valfrågor där den viktigaste är – jag skojar inte med er – schack i skolan!

Även schackpappan genomför en valkampanj för KD men nu ska jag inte skriva mer för det här är verkligen ingen politisk blogg.

 

Rumour has it

18 augusti, 2006 Kl. 09:28 av 5 kommentarer

Skojar ni mamman och bebisen kollar chick flicks när pappan jobbar kvällar?! Bobo har inte utvecklat någon utpräglad filmsmak ännu men både han och jag gav Rumour has it en endaste betygssymbol häromkvällen.

Plotten: en ung kvinna som livskrisar upptäcker att filmen Mandomsprovet är baserad på hennes egna familjeförhållanden. Hon söker upp den man som både hennes mamma och mormor har romantiserat med och under tiden sjabblar hon med sitt eget förhållande.

Jag tycker att Jennifer Aniston brukar lyckas rätt bra annars. Hon är bra på att vara inte-Rachel på samma sätt som David Schwimmer är dålig på att vara inte-Ross. Men den här filmen var så seg och oengagerande att inte ens hon kunde rädda den – jag snabbspolade mig igenom två tredjedelar av filmen. T ex spelade Shirley MacLaine en rökande tant med ålderskomplex, hur stereotyp känns inte just hon i en sån roll? Oengagerande.

Den ende som berörde det minsta var Mark Ruffalo som med sin blotta medverkan utlovar god pojkvän av klassiskt feelgoodsnitt.

 

Bingo på text-TV

17 augusti, 2006 Kl. 21:46 av 13 kommentarer

När jag var liten var det absolut hetaste efter-skolan-nöjet att spela bingo på text-TV. Hemma hos mig hade vi en alldeles för gammal teve så jag fick stilla mitt bingobehov hemma hos min klasskompis Johanna. Hon hade även en Pet Shop Boys-LP och ett apelsinträd som krukväxt.

Om jag minns rätt gjorde vi ungefär så här: skrev ner en bingorad med siffror mellan 1 och 50, bläddrade sedan fram till sidan 517 på text-TV:n och satte oss sedan och väntade med spänning medan textsidan slumpade fram siffror. Den som fick bingo först vann över den andre. Snacka om långsam underhållning – nu skulle man ju somna halvvägs!

Men jag måste säga att text-TV fortfarande är min vän. Kollar dagligen oumbärliga sidor som 650 på SVT, 601 på TV3/ZTV och 401-409 på Kanal 5.

 

”Journalister förslappar vår svenska”

16 augusti, 2006 Kl. 22:10 av 13 kommentarer

Debattartikeln Journalister förslappar vår svenska stör mig. Inte på något vis för att jag är förskräckt över det dåliga språkbruk debattören hävdar pågår i medierna, utan för att hon på ett helt uppslag kritik inte kan presentera några verkliga belägg. Hon kanske har superrätt och visst ser man ofta taskigt språk i medier men jag tycker hennes exempel mest verkar handla om dialektala talspråksutryck. De två tydligaste exemplen:

”Åtminstone 9 av 10 svenskar säger i stället: Jag ska ringa han.”

Säger vem? Hur som helst en intressant tes – plötsligt står Sundsvall för 90% av landets befolkning…

”Tatt, vatt, dratt – vad betyder det? Det är helt enkelt de nutida svenskarnas sätt att säga tagit, varit, dragit. Det var så småbarn talade förr i tiden, innan de hade lärt sig tala rent. Nu har det blivit standard.”

Bara för att debattören bor i Varberg och uppenbarligen kommer i kontakt med halländska talspråksvarianter kan hon ju inte påstå att alla ”nutida svenskar” säger tatt, vatt och dratt*. Dratt?! Har jag aldrig hört användas en enda gång, än mindre i media. Har ni?

Bashningen av yngre orkar jag inte ens gå in på. Läs stycket om stavningen av ordet ”lugn” och häpna. Jag tolkar det som att unga journalister inte kan stava och att de räddas av korrekturläsare som inte bara har skarp språkblick utan även en förmodad aktningsvärd ålder. Undrar bara hur gammal som är gammalt nog?

* För övrigt lite som Basshunter och hans ”banna dig så håt” (han kan alltså inte säga hårt). Är inte han också från Halland förresten?

 

Singing in the rain minst sagt

16 augusti, 2006 Kl. 15:53 av 1 kommentar

Stockholms Filmfestival ordnar utomhusbio i år igen. På temat ”Love dance and music” visas Singin’ in the rain, Dave Chapelle’s Block Party, Saturday Night Fever och Monsunbröllop under bar himmel och regntugna åskmoln.

Plats: Tantolunden i Stockholm
Tid: 21.00 varje kväll (17-20 augusti)

Besök kampanjsajten här.

Man kan även ordna mysig utomhusbio hemma. Läs och inspireras hos Anna!

 

Ingen This Life-reunion än

16 augusti, 2006 Kl. 08:27 av 2 kommentarer

Förra sommaren pratades det om ett eventuellt återföreningsavsnitt av ”This Life”. Jag lovade ju att ta reda på vad som händer och så här säger BBC:s informationsavdelning i ett mejl:

Although a reunion was rumoured, I am currently unaware of any further
plans for this. For information and announcements regarding upcoming BBC
programmes I would suggest you keep an eye on our press office website. It
can be accessed at:

http://www.bbc.co.uk/pressoffice/

Det verkar alltså inte vara något på gång i dagsläget.

 

Pandamamman

15 augusti, 2006 Kl. 11:00 av 1 kommentar

Tänkte bara påminna om min länklista här nere. Inte alla bloggar jag läser men både såna jag följer slaviskt och såna jag läser om jag råkar komma ihåg det. Jag uppdaterar listan lite då och då och det senaste tillägget är fina Pandamamman.

Skrivs av en kär vän och partner in crime på många områden. Inte minst när det gäller öl i plastglas och synkade graviditeter.

 

När Guldlock tog näsgodis

14 augusti, 2006 Kl. 20:34 av 6 kommentarer

Att Patrik Sjöberg knarkar förvånar mig inte det minsta. Har man haft nästan samma frisyr i minst 20 år kan man ju behöva fly verkligheten ibland.

Men ärligt talat. Vad är det med män som vägrar klippa av sitt långa hår? Oavsett om det handlar om pudelrockig 80-talsfrisyr, 90-talig grungepage eller för den delen 2002 års retrosynttofsar så tycker jag mig se ett mönster. De som var tuffa då försöker behålla sin balla status genom den då så trendiga frisyren. Eller så kanske det bara handlar om att vara bekväm. Men vartefter hårfästet kryper bakåt och håret ändrar både färg och konsistens kan det inte bli annat än hårfiasko.

Patrik Sjöberg var kanske superhet då men är inte lika läcker längre va. Särskilt inte som han verkar klippa någon sorts polisong under de långa lockarna. Brr.

Artikel hos Expressen.

Update: klipp-dig-minst-vart-tjugonde-år-kriteriet kan så klart appliceras även på kvinnor. T ex Kristina Lugn.

 

Joey och Caitlin i Degrassi

13 augusti, 2006 Kl. 20:36 av 5 kommentarer

Jag har tidigare bloggat om populärkulturell parnostalgi i två olika former:

  1. Kändispar som var ihop så pass länge att man glömmer bort att det är rätt länge sedan de gjorde slut. Som Brad och Gwyneth t ex. Läs inlägget här.
  2. Kärlekspar i teveserier där relationen har engagerat tittaren bortom vettiga proportioner. Mitt favoritexempel är Billy och Alison i Melrose Place. Läs inlägget här.

Helt apropå inget slogs jag av ett tillägg till punkt två: Joey och Caitlin i Degrassi Junior High!

Jag har tidigare bloggat lite om Degrassi-serien men här kommer lite bakgrundsinfo och länktips. Serien har följt en grupp barn och ungdomar i Toronto sedan tidigt 80-tal. Alla delar har gått i svensk teve: i Vi på vår gata var de ett gäng småungar, i nämnda Degrassi Junior High i tidiga tonåren och i Degrassi High nästan vuxna. Jag minns att serien behandlade moralfrågor lika framgångsrikt som någonsin Beverly Hills 90210. För efter att karaktären Spike fått barn som 13-åring visste man att hålla på sig. Det var också i Degrassi jag lärde mig att inte stoppa en sked i munnen på någon som lider av ett epileptiskt anfall.

Efter ett tioårigt uppehåll kom år 2001 Degrassi: The Next Generation där vissa av rollerna är barn till originalseriens karaktärer. Både Joey och Caitlin är med och precis som vid verklighetens återföreningar med gamla högstadieprofiler har de liksom… tappat något på vägen. Hår till exempel.

 

Minnenas television

12 augusti, 2006 Kl. 23:17 av 8 kommentarer

Ikväll sänder SVT:s Minnenas Television 1984 års Melodifestival i repris. För oss som inte var så gamla när det begav sig är det ett smått skräckinjagande besök i dåtiden. 80-talsmode, en lite för avslappnad Fredrik Belfrage, banal koreografi, jurygrupper indelade per ålder och så Björn Borg som prisutdelare. Med dagens mått mätt rätt tafflig teve där artisterna sitter på en läktare – inget green room alltså – medan de väntar. Och idag skulle nog ingen 24-åring med självaktning sjunga ”Livet är som ett träd” och göra hopsasteg med två bakgrundsdansare (som Vicki Benckert gjorde).

Men oj vad det märktes att det var Herreys som var vinnarna redan innan de korades. De var ju de enda som var färgglada, dansade synkat och bröt på amerikanska.

Det hela skulle kunna vara en film gjord på 2000-talet där man så desperat vill återskapa 80-talskänslan att man använder klyscha efter klyscha från den tiden. Men som det verkar på på det här programmet så var den här tiden alltså exakt så pastellig som det brukar återberättas?!

Den här Herreys-dosen har för övrigt gjort mig sjukt sugen på att höra ”Varje liten droppe regn”.

 

Lagligt internetbajs

12 augusti, 2006 Kl. 20:02 av 1 kommentar

Kanske är jag fyra år gammal men jag tycker att antiknarkfilmen ”Den tunna bruna linjen” är lite rolig. Syns på MTV ibland, finns även en kampanjsajt här.

”Ingen kunde stoppa oss när vi bajsade”

 

Entourage

11 augusti, 2006 Kl. 16:02 av 4 kommentarer

SVT har köpt den omtalade teveserien Entourage – premiär i rutan i början av oktober.

Men frågan är om vi inte hunnit tröttna på serien redan innan börjat visas? Två månader innan premiär och serien analyseras redan i överdimensioner. Senast idag i Lantz i P3 där de ägnade en timme åt att diskutera manlig vänskap utifrån just Entourage. En timme som kändes rätt utdragen och smått onödig. Ett inbitet fan av serien fick filosofera kring floskler som ”kan män verkligen inte prata om känslor?” och ”hur många bästisar brukar killar ha?”. Jag noterade inte exakt vad som sades men den här personen gjorde referenser i stil med ”som den där Entourage-karaktären brukar säga…” och alla de pålästa i studiopanelen fnissade initierat.

Problemet är att knappt någon av P3-lyssnarna lär ha sett serien än! Vi vet ju inte vilka karaktärerna är! Och någonstans känns inte ämnet vänskap – manlig eller kvinnlig – särskilt angeläget att analysera ännu en gång. Känns som radioprogram inte gjort annat det senaste decenniet. Det är väl förresten det P3 har relationsprogrammet Christer till?

Om den här diskussionen ägt rum i oktober-november sådär (när serien börjat visas) hade den känts mer berättigad men den enda relaterande tanken jag skänkte den manliga vänskapen var sådant som programledaren Kristian Luuk nämnde om sin flickvän (Carina Berg). ”Aha, hon ringer sin bästis fyra gånger per dag. Undrar vem det är?”

Äsch, ni fattar ju att jag också fattar. Vissa dagar kan man längta ihjäl sig efter en vettig ny teveserie att följa och det är klart att diskussionen ska vara därefter. Jag ser också fram emot att Entourage ska börja och att man kanske ska få någon ny kvalitetsteve att knarka. Att det här kanske blir killarnas version av Sex and the City verkar dock göra att man blir alldeles till sig av ivrighet och startar diskussionen lite för engagerat och lite för tidigt.

Länktips: personen som pratade i programmet idag var någon som jobbar på Café, men jag hörde inte vem. Ser att de toppar sin sajt med en Jan Gradvall-artikel om just Entourage. Läs här.

 

”Aktuellt-kvinnan hoppar av”

10 augusti, 2006 Kl. 17:52 av 2 kommentarer

I natt verkar nyhetstorkan ha nått nya rekordnivåer. Har ni SETT Expressens förstasida idag? (Aftonbladets har jag missat).

AKTUELLT-
KVINNAN
Nedjma Chaouche
HOPPAR AV
- försvinner med
omedelbar verkan

Det löpet kan omöjligen ha sålt en endaste tidning. Vem i hela världen skulle med andan i halsen ha kastat sig på kioskluckan och bara ”fly mig en Expressen! Nedjma har ju hoppat AV!”. När man läser artikeln framgår det att det handlar om en helt odramatisk nytt jobb-situation där Nedjma Chaouche ska börja på PR-byrå och därför inte kan leda de valprogram som var tänkt. Både hon och hennes chef kommenterar det och det är väldigt tydligt att det inte handlar om någon konflikt på något vis. Tvärtom verkar hon ju ha gjort valbevakningen en tjänst som slutat – nu blir det bara två programledare i stället för tre.

Nästan som ett hån då att en annan – verklig – nyhet om mordet på en kvinna endast får en liten liten notisruta på samma framsida. Men men, har Nedjma slutat sitt jobb så har hon. Stoppa pressarna!

Sen är det ju stor humor att man i listan över andra personer som gått från programledarjobb till näringslivet har inkluderat Lasse Berghagen. Citat:

Lasse Berghagen, 61, gjorde succé som ledare för ”Allsång på Skansen”. Förra sommaren lämnade han över till Anders Lundin och ägnar sig nu åter åt musiken.

PS. Naturligtvis drämmer de också till med en hela listan över program till din dator. Japp, i stort sett samma tips som de brukar köra i semestertider och vid storhelger. Nästan så att det enda som uppdaterats sedan senaste listan är bilden.

 

RSS-nytt

9 augusti, 2006 Kl. 22:57 av 5 kommentarer

Bara för att meddela att RSS-flödet nu verkar funka igen. Så ni som inte kunnat följa bloggen via RSS sedan kraschen i juni ska nu kunna göra det igen. Säg till om det inte funkar!

 

Blandat bokjunk

8 augusti, 2006 Kl. 13:41 av Kommentera

Jag har blivit utmanad på boklistan som cirkulerar runt men jag har dessvärre ingen inspiration att svara. Sorry Karin! Svaren skulle ändå bara bli i stil med ”Den bok som har förändrat mitt liv är Mammapraktikan…” och då skulle ni alla somna, snarka och ba hallåååå sluta föräldrablogga.

Tipsar i stället den bokhugade läsaren om att besöka andra som bloggar betydligt oftare, bättre och mer engagerat om böcker än just jag gör.

Bokhoran – både titel och innehåll är helt fantastiskt. Tror jag det, med en knippe favoritskribenter på ett och samma ställe.
Bloggen om Kitty Drew får mig att längta efter en hög med Kitty-böcker och ett tioveckors sommarlov.
Skräphögen har i några roliga bloggposter delat med sig av världens längsta boktips och prickar in flera av mina favoriter också. (OBS! Inte Hemliga Historien, vars överdådiga hype jag inte riktigt förstår). Del ett, två, tre, fyra.

(PS. Alla i bloggvärlden verkar heta Johanna nuförtiden – bara på Bokhoran är de 3 st. Förr var innenamnet Anna).

 

Lille Bobblarn

4 augusti, 2006 Kl. 15:39 av 22 kommentarer

När man försöker namnge ett barn är de populärkulturella referenserna ofrånkomliga. Inte så att barnet fått namn efter någon exakt annan person men samtliga namnalternativ finns ju någonstans i den omgivande nöjesvärlden.

Hade minijunkien varit en flicka hade hon hetat som en av mina favoritartister. Men nu är lilljunksot en underbar liten kille och vi har famlat bland namnalternativen – killnamn är ju så SVÅRA. När han först kom ut hette han så här:

Men det höll inte mer än någon dag. Mitt favoritalternativ var länge samma som den här tidningen:

Men eftersom bebisen är fem veckor och fortfarande officiellt namnlös är det dags att sluta jiddra. Och valet är egentligen inte så svårt, sedan dag två har vi ju kallat honom för det här:

Så nu heter han det!

 
Äldre inlägg
Nyare inlägg