Popjunkien

Refresh

Att göra om looken på bloggen är som bekant inget man ska börja med sent om kvällen. Jag är helt hooked men långt ifrån klar och nu måste jag sova. Så håll ut kära läsare. Natti!

Updaterat
Säg gärna vad ni tycker förresten. Är texten för liten? Den förra sidan var lite väl plottrig men blev den här FÖR avskalad? Nästa steg är att införa ”senast kommenterat” i sidomenyn och ändra så att arkivet inte är så fasligt långt.

Uppdaterat 2
Fortfarande inte klar men jag har sen sist gjort texten 1px större, gjort textfärgen ännu mörkare grå och sen (för att jag är så kontrollish när det gäller såna saker) ändrat alla småtexter så det står ”Arkiv” i stället för ”Archive” och så vidare. Jag har också grejat med sidomenyn, bland annat lagt in senaste kommentarer. När jag orkar tänkte jag ta tag i logo-grejen och fixa länklistan (som för tillfället inte ligger ute, säg till om ni saknar nån länk och måste ha den genast).

Fortsätt gärna bua och bäa.

 

Irritationsombudsmannen

Kolla, Aftonbladet Stockholm har instiftat en irritationsombudsman (IrrO) som man kan mejla om det är något i stan som stör en. En undersökning gjord bland läsarna visar att det näst mest störande i Stockholm är brats. My god, snacka om att folk har gått på en mediebild, för de gör väl inte det minsta illa i den totala stadsbilden? De syns ju inte ens.

Mitt största störoämne är självklart – jag fullkomligen HATAR tunnelbaneförarnas ryckiga körning. Folk faller dagligen som käglor i vagnarna på grund av bromskåta förare. Kräkningar förekommer. Förmodligen den enda frågan som på riktigt skulle kunna få mig att engagera mig politiskt (obs skoj). Men jag kanske skulle slå till på ett mejl till IrrO?

 

Gamla Simpsons

Sedan någon vecka sådär visar TV6 Simpsons ända från början. Och det är nästan skrämmande hur… spartansk serien var där i början. Och väldigt fascinerande vilken långkörare det har blivit – snart 17 år!

Det är säkert flera av er som är riktiga Simpsonskännare och jag är det inte. Men vill ändå skriva lite om några märkbara skillnader på hur serien såg ut då och ser ut nu:

  • Många av de karaktärer som är blåhåriga idag var svarthåriga i (delar av?) säsong ett. T ex Milhouse och Wiggum.
  • Förvånansvärt många röster var helt ”vanliga” i början. Mest påtaglig skillnad är Homer som låter som vilken farsa som helst. Inga känslostormar, ingen falsett, inget doh!
  • Scenerna i de tidiga säsongerna var mycket längre och mer åt dramakomedihållet. Vissa karaktärer håller liksom monologer.
  • Många platser ser helt annorlunda ut, t ex Moe’s Tavern.

Hela serien ter sig annorlunda tecknad också när man får se den från början. Inte minst figurernas väldigt avlånga profiler. Ändå inte fullt så avlånga som original-Simpsonarna faktiskt såg ut i en första sketch som sändes 1987:

Massa mer info finns på den officiella hemsidan och Wikipedia.

 

Guldkrattan 2006

Noterar att Resumé dragit igång årets upplaga av Guldkrattan, och (för en gångs skull?) faktiskt gör en förhandsgrej av det. På sajten får man se kandidaterna och själv rösta samt läsa en intervju med förra årets vinnare Svante Lidén. Årets vinnare kommer utses av en jury hos Resumé..

I mitt jobb har jag haft äran att komma i kontakt med flera av de här grävisarna så jag tycker det var roligt att kunna rösta med insikt. Jag röstade självklart på frilansaren Hella Mörner som verkligen ger ett sånt sjövilt intryck som Resumés presentation säger. Jag står med på vissa av hennes sändlistor och får titt som tätt efterlysningar i stil med varför får din råtta dig att må bra, psykiskt och fysiskt i min låda. Några månader senare dyker reportagen ofelbart upp i kvinnomagasinen (inte med mig då obviously). Rookien i sammanhanget, Metros David Baas (som 61% anser bör vinna), är förvisso grym men inte alls i samma – stundtals – pellejönsiga anda som t ex Ingvar Hedlund och Martin Stugart.

Jag har tidigare skrivit om Guldkrattan och om några av de nu aktuella kandidaterna. Ingvar Hedlund (ett, två) och Annika Sundbaum Melin (ett, två).

 

Popjunkien och de tjugo omslagen

Kan ju svara på min egen förhoppning här: var på Presstop igår och de hade fått in jubileums-Q. Och man kan välja omslag! Fast just där hade de inte Britney (jag tvingade till och med en kort expedit klättra upp till takhyllan för att kolla) så jag letar vidare.

 

Tv-tablån 27/5 1993

Jag har redan visat lite ur den gamla skvallertidning jag köpte för 5 kr häromdagen. Och så här på heliga Efterlyst-kvällen kan jag ju visa att samma program sändes även en torsdag för ca 13½ år sedan.

(Klicka på bilden för större version, öppnas i nytt fönster).

Saker jag reagerar på: det finns bara fem kanaler (plus Filmnet och TV1000 utanför bild), sändningarna slutar supertidigt, Kanal 5 bär fortfarande spår av Nordic Channel-namnet, trean och femman är över huvud taget mig främmande vid den här tiden, var det inte längre sen Glenn Killing gick, och hej vad Blossom var obligatorisk efter-skolan-tv.

 

Marit på Berns

Jag visste ju vad jag skulle skriva. För efter lååång väntan var jag trött, sur och lite full och ville inget annat än att konserten skulle börja. Tänkte att jag skulle länka till den här Strage-krönikan och dundra kring att all denna popväntan är rätt och slätt onödig. Det måste vara den som gör mig till en väldigt rastlös konsertbesökare, trots att livespelningar är en av de roligare saker jag vet. Men så dundrar tio (elva?) pers in på scen och river av en sån känslostorm till konsert att jag raskt suddar bort min sura min. Rentav skäms lite.

Igår såg jag Marit Bergman live för kanske sjunde gången och tycker nog att det här var en av de bättre gångerna. Att hon nu finns i större sammanhang gör allt väldigt intressant tycker jag – bara en sån sak som gårdagens överdimensionerade scenkläder (gitarrist-Sara hade en tjock kråsblus och den högsta frisyr jag någonsin sett). Och de nya låtarna är så genomarbetade och det märks att Marit har en allt större låtskatt att välja ur. Min favorit igår var nog ”Tomorrow is today” som var andra låt ut om jag minns rätt.

Första förbandet var jättetråkigt. Andra förbandet, solotjejen Steso songs, var helt magiskt bra. Gå och lyssna!

 

Bärblogg

”Vet inte varför jag ville klippa ihop Pekka Heino med Stefan Holm. Jag bara gjorde det.”

Guld-Pekka firade hela natten.

 

Gammal skåpmat

Idag var jag på Serieslussen på Bellmansgatan för att köpa några gamla Bobo-tidningar. Valde en från 1978 med den fantastiska payoffen ”Bobo – barnens NYA favorit”. Köpte den och ännu en och har för avsikt att göra något med dem, eventuellt rama in dem, som en kul grej till min son.

Köpte även en Hänt i Veckan (nr 21/1993) och Vecko-Revyn (nr 30/1995) och jag skulle nog kunna blogga nonstop i två veckor om allt det roliga innehållet i de två tidningarna. T ex Sveriges sexigaste kändiskillar med E-Type och Göran Gillinger i spetsen, ”Allt om Pernilla och Emilios romantiska bröllop”, skönhetsdrottningens förföriska leende, och inte minst en TV-tablå från 1993. Jättefå kanaler! Bevvan! Glenn Killing! Disneydags!

Men men, just nu har jag bara tid med den här pärlan. Den nyligen tillträdda handelsministern i regeringen Reinfeldt – Maria Borelius – hamnade omedelbart i blåsväder för den svarta arbetskraft hon anlitat genom åren. Men redan 1993 fick hon sina skattesmitande planer outade i Hänt i Veckan:

 

Lika som berries

Jag vet inte om det är de ständiga skinnjackorna med axelvaddar som gör det men nye miljöministern Andreas Carlgren ser ut att vara tvilling med den blonde i Modern Talking (Dieter Bohlen).

 

Q fyller 20

Q Magazine firar 20 år och firar bland annat genom att ge ut jubileumsutgåvan med tjugo olika omslag. Enligt min lokala Pressbyrå kommer tidningen hit nästa vecka – hoppas vi också kan välja vilken vi vill köpa. Jag vill ha Britney eller Bowie!

Här finns en virtuell rundtur bland de tjugo årens olika bilder och stories (klicka på pilarna på golvet för att komma in/vidare).

 

Och svaret är…

Frågan var alltså vilka år som tacos och Sourcream & Onion-chips kom till Sverige och svaret är tidigare än ni tror. Klicka nedan för att läsa svaret!

(Läs mer…)

 

Tacos och chips

Hej, tacostönten här. Eftersom jag inte vill att mina subjektiva minnen av när tacos kom till min hembygd ska betraktas som historieomskrivning och ren fakta har jag ringt till Old el Paso för att ta reda på när tacos verkligen kom till Sverige. (De kunde dock inte bekräfta när försäljningen började i norra Eskilstuna).

Jag har även pratat med OLW om när de började sälja Sourcream & Onion-chips.

Så när tror ni att dessa hörnstenar i svenskt fredagsmys verkligen lanserades? Var god gissa!

 

Balladkungen

När jag läste att två Patrik Isaksson-låtar skulle spelas i kvällens Idol förstod jag direkt att Johan skulle sjunga ”Du får göra som du vill”. Och så ska han det!

Nästan läge att ballad-punktmarkera honom, tycker ni inte?

Här kan man kolla på repetitionerna. Tråkiga låtval rakt igenom tycker jag (förutom Isaksson FÖRSTÅS).

 

IKEA:s tjejkväll

22 februari 2004. Då sändes det sista avsnittet av TV-serien Sex and the city. Och trots att det gått fler år än så sedan ”SATC” hade sin storhetstid har seriens karaktäristiska tjejgäng fortsatt vara normen för allt kvinnligt umgänge i medierna. Nu senast i höstnumret av IKEA Family Live där reportaget ”Fixa tjejfest!” presenteras med Sex and the City som ursäkt.

Vad behövs för en perfekt tjejkväll? Det vet Iris. Hon bjöd in sina fem bästa väninnor, mixade massor av margaritas, lagade favoriträtterna och började prata om tv-serier…

Ett artikeltema som känns förlegat minst sagt. Vill IKEA visa möbler som är vinklade mot tjejer kan de väl göra det utan att blanda in Sex and the city? Tro mig, år 2006 pågår det många tjejfester som inte har som största syfte att diskutera huruvida Big var rätt för Carrie eller inte.

”Vi brukar också kolla på tv-serien Sex and the City, och jämföra varandra med karaktärerna i serien. Alla andra påstår att jag är Samantha, men jag håller inte riktigt med. Fast jag tror nog att jag borde vara mer lik henne ibland…”

Naturligtvis håller inte temat artikeln igenom. När Iris ska in i sovrummet och softa i sin IKEA-säng framkommer det att de där tjejkvällarna inte bara är roliga.

”Jag gillar verkligen tjejkvällar, men det finns inget som går upp mot sovrummet efter en lång dag.”

IKEA Family Live är en internationell kundtidning och produceras till störst del av ett engelskt team. Här hemma översätter en PR-byrå i Göteborg de färdiga artiklarna. Bara i det senaste numret gör tidningen hembesök hos familjer i Belgien, Sverige, Tyskland och Schweiz. Väldigt ofta består tidningens kärnreportage av hemma hos hos snygga framgångsrika londonbor. Förvisso inspirerade men sällan med särskilt svenska infallsvinklar.

Och det är ju självklart att man i en sådan internationell struktur måste hitta en gemensam nämnare för att kunna inspirera kunder oavsett om de bor i Stockholm eller München. En lösning som säkert är nödvändig för ett företag av IKEA:s storlek, men också en lösning som tummar på känslan. IKEA känns aldrig så osvenskt som i sin egen kundtidning.

 

Entourage igen

Nu pratar Lantz i P3 om Entourage, grabbighet och manlig vänskap igen.

 

”Man kan tro att han aldrig har sett en kändis tidigare”

Det här tyckte jag var roligt. Dagens Medias chefredaktör Rolf van den Brink paparazzo-fotar några lunchätande Idol-deltagare.

 

Tacos, om kidsen själv får välja

Coop har genomfört en stor undersökning om barns matvanor och jag tänkte stanna vid resultaten om favoritmaten. Topplistan lyder som följer:

1. Spaghetti med köttfärssås
2. Tacos
3. Kyckling med ris
4. Pannkakor med sylt
5. Lasagne
6. Korv och makaroner
7. Pizza
8. Köttbullar och potatismos
9. Korv Stroganoff
10. Blodpudding med lingonsylt

Nu ska jag inte vara en såndär 27-årig bittertant som bara ”när JAG var liten fanns minsann inte tacos och så gick vi barfota i snön för att komma till skolan” men svenska tacos FANNS ju faktiskt inte när jag var liten. Jag minns när tacos gjorde entré i mina barndomshoods i början av 90-talet någon gång. Tjejerna i klassen var bjudna på tjejfest och jag kunde inte gå. På måndagen efteråt pratade alla om den coola maten som serverats och jag visste inte vad de menade. Precis som när samma tjejer några år senare sjöng med i texten till To be with you med Mr Big innan jag ens hade hört den. Jag kände mig mycket ohipp minst sagt.

Hade man frågat oss vilken mat som var godast så hade hamburgare vunnit en jordskredsseger. De dagar vi fick hamburgare i skolbespisningen (en gång per termin) var det en ätfest. Dennis och Micke åt typ 11 stycken var. Trots att ”hamburgarna” var samma som när vi fick pannbiff och endast serverades med torrt bröd, ketchup, senap och bostongurka. BARA.

Nåväl, andra maträtter som gjort entré i Sverige under min livstid och säkert kommer räknas till ett sorts basutbud i framtiden: caffe latte, ruccola (senapskål!), halloumiost, couscous, alkoläsk.

Har ni fler förslag?

 

Philip i Ebba och Didrik

För 1½ år sedan skrev jag om Malik Bendjelloul på SVT:s Kobra som har förflutet som barnskådis i ungdomsserien Ebba & Didrik. Och en av de finaste sakerna med den här bloggen är ju alla ni som läser och kommenterar så roligt. Just därför har Malik-inlägget fortsatt leva och för ett tag sedan undrade en Håkan hur Malik ser ut idag.

Svar: så här!

 

Tipp tapp

Jag står också på tå när jag provar jeans (annars ser man inte hur jeansen ser ut med klackar till förstår ni) men det blir lite löjligt när Cecilia B Jonsson står på tå i ALLA bilder i Expressen Fredags jeansspecial. Kunde hon inte ha tagit på sig ett par klackar då?

Bildspecial: 24 par jeans presenterade på tå.