Jag tjuvläste en fruktansvärt intressant väggdialog mellan Andreas Roman och Johanna på Facebook för ett tag sedan. Jag bloggade ju till och med om den. Så när Roman nu avslutar sin pågående bloggturné hos lilla mig är det första ämnesvalet självklart: Gossip Girl. Senare idag kommer vi prata om Miami Ink, bland annat. Så: Välkommen hit Andreas.

Andreas:
Tackar tackar, Rebecca. Nu är jag här. Och nu är det bara du och jag fram till slutet. Min bloggturné har sitt finalfyrverkeri här på din blogg.

Rebecca:
oh no, fyrverkeri som sällan gör sig bra i annan form än live. Men ok då!

Andreas:
Roman & Crusoes fyrverkier sprakar även online. Men nu kör vi. Nu ska jag låtsas vara lite olika personer från Gossip Girl och så ska du gissa vem jag är. Är du med?

Rebecca:
jag har ju förvarnat dig, jag är ingen GG-girl egentligen. Men jag kan inte motstå en utmaning. Kör!

Andreas:
Okej, då kör vi.

Ledtråd 1, Gossip Girl
I kväll ska jag ha vindruvor influgna från Italien, nyplockad melon från takträdgården och körsbär från pappas franska trädgård. Från mammas klädkollektion tar jag en ny sidenpyjamas, döpt efter mig såklart. Jag bjuder den där nya snärtan som så gärna vill vara med, jag ska se hur många varv jag kan vira henne runt fingret. Och så bjuder jag förstås hon och hon, jag vill att någon ska massera mina fötter trots allt. Min så kallade bästa vän kommer inte för hon ska leka med sina nya vänner. Hon är en subba och jag ska släpa hennes rykte genom dammet i downtown innan det här är över.

Rebecca:
Det här känns lätt, jag hade trott att man skulle behöva vara Gossip girl själv för att kunna gissa. Men mitt svar är: Blair.

Andreas:
Javisst, den var enkel och du har så rätt. Lite bitch, lite deluxe, lite puppet master – men också besvikelse över att hennes vän har hittat andra saker som är viktiga, medan Blair är fast i sin spiral av bekräftelse.

Ledtråd 2, Gossip Girl
Åh, varför hatar alla mig? Jag vill ju bara att alla ska förstå att jag är ledsen för vad som har hänt. Jag är inte den som jag en gång var. Det är väldigt synd om mig. Okej, jag är snyggast i stan. Okej, jag är jättesmart. Okej, jag har skitsnygga kläder. Okej, alla gillar mig egentligen, de är bara avundsjuka på att alla gillar mig egentligen. Men det är synd om mig ändå. Jättejättejättesynd. Oj! Vilken fina skor. De kostar bara 3,000 dollar. Vilken tur att jag har kortet med mig, jag köper skorna. Tröstköper, alltså. Det är ju så synd om mig.

Rebecca:
Serena! Hon är på riktigt den snyggaste tv-karaktär vi skådat någonsin tycker jag, ändå verkar hon själv inte inse det. Det roliga med henne är att hon är bra på allt som av en slump verkar det. Hon skojmodellar och får jobbet, hon Guitar Hero-battlar och vinner osv. Vi vanliga dödliga måste ju öva innan.

Andreas:
Ja, hon är verkligen helt osannolik i sin ödmjukhet, hon är till och med så mjuk så att de som hatar henne, egentligen gillar henne. Serien vore inget utan Blake Lively helt enkelt, för hennes karisma är gravitationen som allt annat susar omkring. Jag vill se henne i något annat också, se henne stråla utanför den här serien.

Ledtråd 3, Gossip Girl
Kan jag ha den här? Nej den är för billig. Alla kommer se att den är köpt från förra året, och på rea dessutom. De här skorna är för fula, alla kommer viska bakom min rygg om jag har dem. Den här väskan har jag haft i flera år, jag ser ut som en barnunge när jag har den. Och den här mössan fick jag av pappa. Vad pinsam han är. Jag kan inte ha den på mig. Men han är rar. Han menar väl.

Rebecca:
Dans syrra, vad heter hon nu igen? Den familjen skulle jag vilja bo i. De tjänar typ inga pengar men har världens mysigaste personliga loftliknande lägenhet och massor med böcker. Pappan lyssnar på sina barn och de har en sund relation. Den familjen (vad heter de i efternamn?) är som 2000-talets familjen Walsh, om man bortser från att föräldrarna är separerade. De enda som är förankrade i verkligheten, fast vi som vet vad lägenheter kostar i New York förstår ju så klart att det inte är hela sanningen.

Andreas:
Jenny! Så rätt. Haha, eller hur? Stackars fattiga Humpreys, som ändå bor i vad som kallas Warehouse Living här i området som jag just flyttat till. Och som kostar apa och bara är för de som apar pengar (alltså, mitt hus är inte warehouse living, men de ligger väldigt nära mitt hus). Så typiskt dessa konceptserier, sunkigheten är så skarpt gjord att lägenhetsvärdet på en riktig sådan lya skulle vara astronomiskt. Men vad bra du gissade, jag är stolt över dig. Den här dagen börjar bra, Rebecca, mycket bra.