Popjunkien

OC först med söktrender?

20 februari, 2005 Kl. 12:37 av Kommentera

Sedan Fabian Bengtsson hittades har det inte googlats så mycket på hans namn, annat var det som bekant för några veckor sedan när den legendariska ”var är Fabian Bengtsson?” ledde till denna blogg.

Det har inte googlats alls mycket den senaste veckan, men det finns några:
1. jeansmarknaden (säkert 2-3 sökningar om dagen handlar om jeans i allmänhet och Levis i synnerhet)
2. sexdagbok (what?!)
3. stureplan.se (varför googla en adress som enkelt kan skrivas in i sökfältet?)

Eller googlingar förresten, den vanligaste sökmotorn som generar trafik till Populärkulturjunkien är Altavista. Använder folk den fortfarande alltså? Nåväl, vad jag har hört ska A9 vara the next big thing bland sökmotorerna och efter en snabbtest måste jag säga att jag gillar den.

Tydligen har användandet av A9 också blivit ett verb, på samma sätt som ”att googla” blivit allmängiltigt. Allt enligt säkra populärkulturella källor (nämligen OC där någon kollade upp någon med orden ”I A9.comed him”).

 

Reklampaus

19 februari, 2005 Kl. 21:14 av 2 kommentarer

mina favvoreklamfilmer just nu:

- Nya Citroën C4 som en dansande transformer
- Silja Lines fortsättning på tema folk-som-dansar-i-slowmotion, nu är det kökspersonalen som groovar så bilringarna vibrerar (har inte hittat den på nätet tyvärr, så jag kan inte länka)

Har nu insett att det är VIKING Line som ska ha cred för den roliga reklamen, inte Silja. Klicka här om du vill se den!

 

Stockholmsfixerad media?

19 februari, 2005 Kl. 09:52 av Kommentera

Vaknar man 06.30 på en ledig lördag får man sysselsätta sig bäst man. Jag har slösurfat en del, och klickat mig igenom inlägg hosDN:s läsarombudsman. Fler kommentarer handlar om hur man som ickestockholmare inte vill läsa ”Rågsved är en förort söder om Stockholm” eftersom vädersträcket är helt ovidkommande när man inte känner till stan alls.

Och då fastnade jag i en tanke, en reaktion på det agg mot medias stockholmsfixering som verkar förekomma ganska ofta. Jag förnekar inte att det är ganska mycket Stockholm i media, men personligen tycker jag att det är ganska självklart eftersom en så stor del av befolkningen bor här samtidigt som alla medias högkvarter ligger här. För samtidigt förekommer det ju mycket lokala inslag även i andra medier som når ut på riksnivå. Några exempel:

Allers Förlag: läser man någon av deras 25 tidningar (jag är praktiskt taget uppväxt med en Allas Veckotidning i handen) så märker man att alla intervjupersoner, influenser och små tips handlar om Skåne/skåningar

Plus i SVT: alla intervjuer och fråga-på-stan-sekvenser är från Umeå, senast i veckan dök bekantingen S. upp i rutan och fick svara på frågor om vilken stekpanna som är den bästa

Fame Factory: så gott som alla tävlanden verkar vara från södra mellansverige och då särskilt Småland, Västergötland etc

Nåväl, grodornahos läsarombudsmannen var riktigt underhållande. Historien om stavningskontrollen som ändrade Mmm till millimeter och va till vatten och avlopp är ju helt osannolik.

 

Världens SÄMSTA film

18 februari, 2005 Kl. 16:14 av 2 kommentarer

Först tänkte jag inte avslöja denna hemska hemlighet om mig själv men samtidigt är det min medborgerliga plikt att varna er för filmen South Kensington.

För att förstå läget måste ni först veta detta: jag hade jobbat sent och var ensam hemma men sällskapssjuk. Jag tänkte att den rätta kompisen i ett sådant läge kallas chick flick så jag gick till filmuthyraren. Och så fastnade jag för South Kensington eftersom jag, som den anglofil jag är, kände att en romantisk komedi som utspelar sig i välkända londonmiljöer aldrig kan slå fel.

Men det gjorde det. För fatta att det är en italiensk film som utspelar sig i London! Där alla, inklusive Rupert, pratar italienska. Ingen som helst intressant eller spännande känsla infann sig utan i stället satt jag bara och häpnade över stereotypiska italienska killar som gillar tjejer och fotboll och stereotypiska engelska butlers och taxichaufförer som pratar en låtsascockney.

Filmen var lika intressant som en sådan där amerikansk turistfilm om Europa, ni vet Tvillingarna på äventyr i London eller när Beverly Hills-Brenda och Donna åkte på språkresa till Paris.

Men jag tror det är ett tecken, det är andra gången jag valde mellan Mean Girls och en annan film, sist valde jag Fröken Sverige som bara var marginellt bättre än South Kensington som jag såg igår. Nästa gång BLIR det Mean Girls.

 

Swingpjatt

18 februari, 2005 Kl. 09:13 av 3 kommentarer

Jag har tidigare berättat om dagens ord, nyhetsbrevet som varje dag berättar lite bakgrund om ett svenskt ord. Och dagens ord var fantastiskt: swingpjatt.

Men tänk om det hette swingpatt. Ungefär så skulle det nog se ut om yours truly dansade swing.

 

Garden State Blog

17 februari, 2005 Kl. 20:20 av 1 kommentar

Som jag skrivit förut älskade jag verkligen Garden State och skulle kunna se den om och om igen. I en kommentar till mitt första inlägg om filmen fick jag tipset om Zach Braffs blogg. Fantastiskt initiativ tycker jag. Rolig, personlig och smart direkt kommunikation med målgruppen och yadi yadi yada.

Hur som helst en oemotståndlig person och film.

 

min vän google

17 februari, 2005 Kl. 09:04 av 2 kommentarer

Ofta undrar jag vad man hade gjort utan internet, det fanns alltså en tid då google inte var dagens hjälte? Google ger mig allt jag behöver, bara idag har jag hunnit googla tre saker:
1. En css-guide på svenska (ser ni att jag har lagt till en två nya grejer i menyn till vänster?)
2. Australiens white pages (letar numret till vännen i Sydney)
3. Lost (eftersom jag ska vara bortrest i tre veckor googlade jag fram avsnittsresuméerna till de kommande tre avsnitten).

Jag har inte googlat mitt eget namn än, men som jag varit inne på tidigare är det ju vad 60% av alla googlingar går ut på. Användarens egna namn.

Och apropå Lost vill jag flippa TV4:s bredbandstjänster som utlovar en PC-version av tevekanalen med olika klipp – allt från hela teveprogram till musikvideos. Jag hade inte sett Hey Baberiba förut, men nu har jag det. Gratis och enkelt rakt in i datorn.

 

Pimp my tuberide

16 februari, 2005 Kl. 22:17 av 3 kommentarer

Jag gillar temavagnarna i Stockholms tunnelbana, men det tog ett tag innan jag föll för dem. Kampanjen går alltså ut på att annonsörer kan tapetsera tunnelbanevagnar med önskat budskap både utvändigt och inuti.

Först ut var Aftonbladet och med den hemska grafiska profilen kunde det ju bara misslyckas. Sveriges fulaste logotyp tillsammans med den fulrosa Sportbladetfärgen borgar inte direkt för en wowupplevelse när man vill förflytta sig från punkt A till punkt B.

Men.

Förra veckan såg jag Gallerians vagn som var helt underbar. Den gick i samma starkt blå färg som den nya profilen på den ombyggda shoppinggallerian och invändigt fanns reklambudskap i samma tema. Och i morse åkte jag i de finaste av dem alla: MTV-vagnarna. Chockrosa och snorgröna vagnar där den relativt nya ”skissade” grafiska profilen kombineras med låtsasklotter och ”Pimp my ride”-affischer invändigt.

 

Just can’t get enough

15 februari, 2005 Kl. 15:02 av 3 kommentarer

Så småningom ska jag dela med mig av fler av mina webbfavoriter, jag har till exempel ett helt gäng bloggar och dagbokssajter som jag följt i flera år.

Men idag ska det handla om sajten man inte kan få nog av: stureplan.se

ALLA jag känner är lika hooked på att klicka på alla bilder på kända och okända människor i tunna linnen och blonda hårsvall. Till sajten finns också ett tillhörande magasin, men det har jag hittills inte läst.

 

Platt pussfall

14 februari, 2005 Kl. 14:25 av Kommentera

Jag är ingen anti-alla-hjärtans-typ utan kan njuta av lite rosa löööv i det privata, men jag tycker ändå att det är lite väl mycket valentinifiering runtomkring oss. Metro delar ut geléhjärtan i tunnelbanan och även om jag är en hyfsat kärleksfull person vill jag inte dela mina känslor med andra människors ledstångsbacillade fingrar. Och så vidare, exemplen är många.

Men en Valentinesrelaterad grej som jag vill hypa är Apotekets lyckade publicitetskampanj för munhygien: två personer skulle slå världsrekordet i att kyssas länge. Nördigt roliga och samtidigt undervisande reklamfilmer har visats i teve och kyssparet (där mannen även är semikänd musiker) har figurerat ganska flitigt i media. Aftonbladet skrev idag en lång artikel om världsrekordförsöket och hur nyttigt det är att pussas OCH att sköta munhygienen.

Jag tänkte att jag skulle bjuda på lite besöksstatistik till kampanjsajten för hela eventet som skulle pågå i minst 30 timmar för att vara ett världsrekord. Men när jag klickade in på sajten såg jag att världsrekordförsöket redan hade avbrutits – en förkylning gjorde att pussparet bara klarade två timmar.

Jag kan tänka mig att det råder en viss besvikelse i Camp Apoteket just nu.

 

Söndagsfemman

13 februari, 2005 Kl. 22:05 av 1 kommentar

Efter en alldeles för seg helg har jag inget att tillföra förutom att svara på den intressanta söndagsfemman. Notera mitt svar på nummer 5.

1. När och vart flög du senast?
Oktober 2004, till Köpenhamn på konferens med jobbet.

2. Vilket ögonblick föredrar du; start eller landning? Varför?
Jag tycker att starten är ganska häftig eftersom man så tydligt kan se och känna hur planet strävar uppåt. Men jag gillar ändå landningen bäst eftersom man kan konstatera att man kommit fram/ner helskinnad. Därför brukar jag applådera ganska friskt, som värsta charterturisten även när jag flyger reguljärt.

3. Längst bak, mitten eller fram? Fönstret, mitten eller vid gången? Varför?
Jag hamnar alltid i mitten av någon anledning men vill allra helst sitta där det är minst motorljud, och det tror jag är långt fram i planet. Tidigare gillade jag fönsterplatsen bäst men i takt med att jag blivit mer flygvan har jag valt att sitta vid gången, för att kunna gå på toa och lite för att inte sitta längst in om man skulle behöva evakuera. Men flyger jag med SAS till London vill jag gärna sitta på en fönsterplats på planets högra sida – inflygningen till Heathrow går tvärs över hela innerstan och fönstervyn ger en sådan fantastisk magkänsla.

4. Är du/har du någongång varit flygrädd?
För varje gång jag flyger blir jag mer rädd faktiskt, och de senaste londonflygningarna har jag kallsvettats vid landningarna. Jag minns särskilt en skumpig inflygning då det svajade så mycket när vi gick ner för landning att jag nästan bad den främmande mannen bredvid mig att hålla mig i handen.

5. Vart ska/vill du flyga härnäst?
Om en vecka ska jag flyga till Melbourne, Australien.

 

Veckans måste

11 februari, 2005 Kl. 13:22 av 2 kommentarer

Jag gillar nutidstest eftersom de känns som en populärkultursversion av Högskoleprovet. Eftersom jag är svag för just populärkultur delar jag med mig av en av mina varje-vecka-länkar: DN:s nutidstest.

 

GMT = MTV?

8 februari, 2005 Kl. 21:55 av 1 kommentar

En sak jag funderat mycket på men inte tagit reda på är varför MTV:s program aldrig börjar på ett hel eller halvslag av en timme trots att det står så i tablåerna. Alla inslag börjar i stället upp till tio minuter för tidigt – om de nu kämpar för att få tittare borde väl tablån tightas till lite tidsmässigt?

Medan ni dubbelkollar om det är så hemma hos er också så ska jag googla/ringa lite och ta reda på anledningen.

Och när jag ändå är igång undrar jag varför:
- Man envisas med att tevesända Grammisgalan?
- TV3, ZTV och TV8 har lägre volym än andra kanaler?
- Samma Fab5-avsnitt repriseras minst fyra gånger?

 

Filmtips: Donnie Darko

7 februari, 2005 Kl. 19:47 av 3 kommentarer

På onsdag kl 21.00 visas en av mina favoritfilmer i SVT1 – inte missa Donnie Darko!

 

Bokvarning

7 februari, 2005 Kl. 12:21 av 3 kommentarer

Populärkultur är mitt stora intresse och för varje inlägg jag skriver här inser jag att kategorierna inte räcker till. Igår lade jag till ”shopping” som ju är en av mina största hobbies utöver att konsumera media, och idag lägger jag till ”böcker”.

För igår läste jag äntligen ut en av de minst intressanta böcker jag läst på länge: Brick Lane. Jag har kämpat med den i flera veckor och den har inte engagerat mig det minsta. Den var lite smårolig på sina ställen men mest en startsträcka till slutet och jag hoppade medvetet över en massa sidor och tjuvkollade slutet.

Men på nåt sätt ville jag inte ha den oläst heller eftersom olästa böcker stressar mig lite. Och med tanke på att jag om exakt två veckor kommer att vara mitt i en 24-timmars-flygning måste jag beta av min pågående lässkörd så jag kan skaffa en hel hög nya böcker till resan. Den här till exempel.

 

Levis falnande monopol

6 februari, 2005 Kl. 23:19 av 1 kommentar

Ett av de första föredrag jag höll under skolåren var ett tre minuter långt anförande om jeans på engelskan i gymnasiet. Det var stolpar som beskrev storyn om den blå byxan från Levi Strauss fram till nutid och jag tror att det var där någonstans mitt intresse för jeans började. Jag har under långa perioder burit andra byxplagg än jeansen men tycker ändå att det är blåjeans man kommer tillbaka till efter otrogna perioder i chiffongkjolar eller flanellpyjamasbyxor eller whatever.

Därför tyckte jag att Svenskans artikel om storsäljarna bland blåbyxorna var så intressant. Det faktum att Lindex, H&M och KappAhl säljer mest jeans i landet är inte så förvånande med tanke på att de är störst på allt men däremot var det sjukt intressant att ta del av skillnaderna i Levis popularitet nu och då. I början av 90-talet hade Levis 25% av jeansmarknaden medan man har ynka 4% idag.

Jag har i andra forum varit djupt engagerad i frågan om de tunna nästan papperslika levisbyxorna som jag dyrkade under tidigt 90-tal och på den tiden var ju Levis de enda märkesjeansen man brydde sig om. Nu är märkena fler och Levis känns inte alls lika intressanta. Personligen ogillar jag Levis för att fickorna är ganska fula men jag är heller ingen denimsnobb. Majoriteten av jeansen i min garderob är från H&M och jag misstänker att den jeansjakt som jag sysselsatt mig med i några veckor nu kommer att sluta med ytterligare ett par H&M-jeans inom kort.

 

Poker is the new black

4 februari, 2005 Kl. 10:50 av 1 kommentar

Som jag konstaterade över en pokerhand igår: ”poker is the new black”.

För alla spelar poker. Svensson gör det på nätet, kändisar gör det i teve, vissa åker till Las Vegas och blir rika osv. Jag får typ 10 spamkommentarer till bloggen varje vecka som handlar om poker och min hotmail innehåller nu fler meddelanden om poker än om viagra eller penisförstoringar.

Och igår hade jag själv (trendig som jag är…) äran att för första gången spela Texas hold em på riktigt – med spelmarker och allt! Förutom att jag frågade om hur jag skulle betta varje gång det var min tur så gick det skitbra, över förväntan. Vi var åtta som spelade och jag var kvar nästan ända till slutet, lite kanske för att jag spelade ganska fegt men jag är ändå superstolt över den färghand som gjorde att jag tog hem hela potten vid ett tillfälle.

Till nästa gång ska jag öva på nätet.

 

Hjärtsmärta

2 februari, 2005 Kl. 23:08 av 1 kommentar

”Lyssnar du på popmusik för att du är olycklig, eller är du olycklig för att du lyssnar på popmusik”?

Jag vet, det har blivit ganska mycket SVT-love här på sistone, men jag måste bara uppmärksamma ytterligare ett intressant inslag. Dagens Musikbyrån behandlade bland annat ”gråtlåtar” – sorgliga/vackra/smärtsamma låtar som berör. Ett ämne som jag nog tycker inte behandlas särskilt mycket nuförtiden, sedan man slutade spela in ”tryckarband” till klassfesterna i mellanstadiet har man inte helt och fullt hängivit sig enkom åt ballader och hjärtasmärtalåtar.

Nåväl, jag och Bono delar i alla fall samma gråtlåt: Johnny Cash-versionen av ”Hurt”. Se videon här till exempel.

 

Öppnare kanal

2 februari, 2005 Kl. 20:49 av Kommentera

Jag skrev förra veckan om ett program på Öppna kanalen som jag fastnat för – någon som kallar sig Knas och visar partybilder och semesterfoton till dansmusik. Jag zappade nyss förbi samma program igen och den här gången kunde jag (tack vare assistans av maken) hitta upphovsmakarna via google.

Det verkar vara ett konstprojekt som kulturföreningen Tripoli ligger bakom. Verkar himla intressant faktiskt.

 

Klara, färdiga, gå

1 februari, 2005 Kl. 18:26 av Kommentera

Jag tycker att friskisprogrammet Klara, Färdiga, Gå på SVT är ett fantastiskt initiativ. Säga vad man vill om klämkäcka Josefine Sundström men i rollen prata-bebisspråk-samtidigt-som-jag-uppmuntrar-barn-att-träna-rollen är hon perfekt.

Sänds på SVT tisdagar kl 18.10.

 
Äldre inlägg
Nyare inlägg