Hos Ida snubblade över ett roligt bloggtema, favoritklänning från Sex and the city. En av mina favoriter har länge varit den knallgröna Juicyklänningen Carrie bar när Sarah Jessica Parker var gravid, men när jag nu bläddrade igenom ”The look” på SATC hemsida hittade jag en massa nya intressanta.
Den här är lite rolig eftersom den är väldigt mycket Flashdance:
(Läs mer…)
Hälsa på fina Fashionista; läs och lär om mode, skönhet och sånt.
På Pocketshop på Arlanda fick jag hjärnsläpp och köpte bara med mig två böcker: en som var förskräcklig och en som var okej men inte superbra.
1. Vingklippt ängel av Berny Pålsson, en självbiografi om en destruktiv och psykiskt sjuk effektsökerska. Jag tyckte den var tråkig, ganska förutsägbar och ointressant (även om själva historien bakom så klart är skithemsk).
2. Blonde av Joyce Carol Oates, en tjock roman baserad på Marilyn Monroes liv. Den var klart mycket mer engagerande än den första, även när jetlagen var som värst försökte jag läsa lite då och då bara för att få veta meeer. För det är konstigt med Marilyn, man tror man kan hennes historia men så klart är hon så mycket mer människa än en blond pinuppa med porrmun. Det var en bra bok, fascinerande historia som knöts ihop på ett snyggt sätt. Och hela objektifieringen av Marilyn var sorglig. Men jag störde mig skitmycket på alla korrfel och översättningsmisstag i boken.
Med mig hem har jag två böcker som jag hittills bara hunnit skumma lite i: The best of McSweeney’s, volume 1 med min favvo Dave Eggers som redaktör och Dave Gormans Googlewhack adventure av Dave Gorman (engelsk ståuppkomiker som både jag och J gillar mycket).
Till skillnad från besökarna hos vissa andra så har den senaste tidens googlingar till min sajt varit väldigt snälla.
Det sökord som lett flest besökare hit är gulligt nog swingpjatt. Tvåa är koalor medan det är dött lopp mellan kungligheterna här: prinsessan Mary och prinsen Charles har båda fått några träffar var.
Bläddrade i en massa tidningar hos frisören igår (”oj, vad snabbt du plöjer igenom dem” – ”ja, jag har varit på semester och måste läsa ikapp”) och snubblade över en notis om det amerikanska Trunk Ltd som säljer nya versioner av gamla turnétröjor.
Vill ha:
Tidsomställningen gör att jag vaknar tidigt varje dag, så 05.30 var jag pigg och färdigsoven. Och tur var väl det för min nya frisyr tog lite tid att frisera.
Under tiden tittade jag på musikteve och reagerade på en sak hos ZTV. I videon till Timo Räisänens ”Don’t let the devil ruin it all” bytte de ut refrängens ”fuck” mot ett pip. Brukar man göra så i Sverige? Jag som alltid brukar hävda att Sverige är normala och bra som inte blippar ut fula ord, som i engelskspråkiga länder där publiken till en talkshow ropar ”ooooh” så fort någon person (typ mitt hatobjekt Colin Farrell) säger fuck och man inte hinner med att censurera honom. Jag klarar inte av den där dubbelmoralen kring fula ord, sex och våld.
Nåväl, jag har tidigare skrivit om den men jag tycker Timos liveversion av ”Don’t let the…” i Morgonpasset är så fin, gå dit och lyssna igen!
Flygningen Australien-Sverige tog exakt 24 timmar från flygplats till flygplats och ca 19 av dessa timmar spenderade vi i ett Austrian Airlines-plan med små teveskärmar framför varje sittplats. Min tidigare enda långflygning gick till New York och på det planet kunde man titta på musikteve, sitcoms och filmer, men på den här flygningen var det ”bara” filmer och så lite tevespel och sådant.
Fast jag skulle direkt till jobbet från flyturen kunde jag inte sova alls, så jag sträckkollade på fyra filmer.
Closer (med Natalie Portman, Julia Roberts, Jude Law och Clive Owen) var den bästa. Först tyckte jag den var lite löjlig med överdrivet ”sexig” dialog mellan skådespelarna, men stundtals var det en slitande vacker historia om kärlek och förbjuden dito. Clive Owen var bäst.
Häng med i den här tankekedjan, för en belöning utlovas i slutet:
Jag tänkte att jag skulle kolla på SVT:s nya bokprogram Babel (mest eftersom jag efter semester hunnit läsa en massa åsikter om den braiga programledaren Daniel Sjölin). Och han var väl bra men jag tycker ändå att han påminde mycket om två andra SVT-profiler: Per Sinding-Larsen från Studio Pop i utseendet och Kristofer Lundström från Kobra i sättet att prata.
Och medan jag satt och tänkte på Kristofer Lundström och hans jobbigt övertydliga engelska dialekt när han intervjuar utländska personer så dök hans röst upp i programmet där han gjorde en uppläsning av ett engelskt brev.
Och då funderade jag lite över förbrödringen mellan redaktionerna, hur Kobrafolk dyker upp i Babel och tvärtom. Då bestämde jag mig för att kolla hemsidorna och se om det på Kobras hemsida står något om Kristofers engelska dialekt. Det gjorde det inte, men däremot fastnade jag för följande fakta om en annan medarbetare i både Kobra och Babel: ”Malik Bendjelloul (fd barnskådis och Pop i fokusmedarbetare)”
Vadå barnskådis tänkte jag och googlade fram denna fantastiska information, Malik spelade 1988 den här killen:
Nämligen Philip i Ebba & Didrik!
Okej, nu är jag hemma och har efter en zombielik måndag hunnit sova så pass mycket att jag tror att jetlagen är över. Maken hävdar att det inte går så snabbt så vi får väl se.
Några populärkulturella intryck så här efter nästan ett helt dygn tillbaka i landet. Det är ganska mysigt att pa ett litet litet flygplan trafikerat av Tyrolean Air (!) läsa svenska kvällstidningar och försöka gissa vad som hänt. Det verkar i alla fall som att:
- Stefan Holm hoppat jättehögt
- fotbollsdomaren Frisk hotats till livet och därför slutat
- puderfejset på TV4-sporten har kallats för puderfejs
- Martin Stenmark helt otippat gick och vann Melodifestivalen med något som ska låta som Elvis
- Kent släpper en skiva med sjukt snyggt omslag idag
- Sverige varit galet kallt de senaste veckorna
- Expressen har startat en spalt dit man ska sms:a in priset pa bananer i den lokala butiken (men jag har inte fattat varför)
I Australien blev vi som sagt väldigt engagerade i BBC-komedin Little Britain. Jag tror att serien ska komma till Sverige snart men tills vidare tipsar jag om hemsidan för att kolla roliga klipp. Mina två favoritkaraktärer är Vicky Pollard och Marjorie Dawes.
Snubblade över BBC Comedys blogg också, den tänker jag återkomma till.
Ar pa Sydneys flygplats och har lyckats smyga ivag till gratisinternetcafeet medan J. shoppar viner. Som vanligt angrar man att man inte kopt med sig vissa grejer fran en vanlig affar (t ex viner, notter och geleormar fran The Natural Confectionary Co) eftersom utbudet i tax free-butikerna ar sa konstigt.
Min shoppingkramp slappte lyckligtvis idag nar jag i en bakfylledimma irrade omkring i Newtown och Brodway och gjorde nagra sistaminuteninkop. Bland annat den vackraste kjol jag nagonsin sett: brun med ett vitt monster och vidd i kjolen tack vare ett lager tyll. En sak som jag inte kopte och som jag redan angrar djupt ar det langa hippiehalsbandet med rosa parlor som jag provat i varje Sportsgirlbutik jag varit inne i under hela resan (och det ar hrm… manga. Sportsgirl ar som H&M, men kanske lite coolare och lite dyrare).
Ni vet den dar akomman da man inte KAN shoppa fast man vill? Da man har lagt undan extra pengar, last flera modemagasin for inspiration, spanat in basta affarerna men sedan… inget? Jag ar drabbad just nu och for mig ar det har lika illa som skrivkramp for en forfattare. Shoppingkramp gor att jag efter tio timmar (ja gud, TIO timmar) pa stan fortfarande bara kopt en enda ynklig troja.
Igar var vi pa vintur i Hunter Valley och det var speciellt. Tank er provning av sju viner sedan in i en taxi och sedan 13 viner och sen taxi och sa nagra viner till. Lullig ar bara fornamnet.
Sedan i fredags har vi varit i Sydney, en stad som skiljer sig mycket fran Melbourne. Det kan vara den standigt hoga luftfuktighetern, det kan vara den stokiga stadsmiljon, det kan vara nagot annat som gor det. Men vi gillar Melbourne mer.
Vi har dock haft en fantastisk reunion med kompisar fran londontiden – ett gang sydneybor som vi brukade dela hus med i London for 4-5 ar sedan (gosh, har det redan gatt sa lang tid?). Vi bor hemma hos en av tjejerna och hennes familj, eftersom hon bor dar medan hon pluggar. En mycket harlig familj ska tillaggas, vi har spenderat langa kvallar pa deras veranda med massa god mat och roliga samtal.
En viss 2-arig engelsk-australiensisk tjej vacker oss varje morgon med orden ”tick tick” som ar hennes version av ordet tickle (dvs kittlas). Sa tick tick har blivit den har resans ledord.
I sondags gick jag pa en utstallning av gamla Kylieklanningar pa Melbourne Art Centrum. En inblick i en petit persons enorma garderob och lite kul trivia kring design av scenkostymer och roliga bilder fram hela Kylies karriar. Haftigast var nog att se hur anvanda alla scenklader var, t ex att den vita kreationen fran ”Can’t get you out of my head”-videon hade trasiga sommar och att fler av de Manolo Blahniks som var med var synligt valanvanda och skabbiga.
…undrar ni kanske. Om den australiensiska popularkulturen vet jag bland annat foljande:
Morgontidningen The Age har varje dag en fantastisk bilaga som heter Metro och handlar om det mesta som hander i stan (Melbourne). Sma notiser, recensioner och tips om utstallningar och sa dar. Jag ar helt foralskad i den.
Pa alla cafeer och i manga affarer finns de viktigaste tidningarna till lans eller till skanks. En riktigt bra gratistidning som jag glomt namnet pa men som liknar Nojesguiden lite beskriver alla klubbar och spelningar. Fatta att det ar typ 20 spelningar varje dag, och pa helgerna annu fler. I helgen spelade stora band som Mudhoney och Velvet Revolver, men varje lokal pub har liveakter flera kvallar i veckan. I morgon ska vi eventuellt kolla in nagra kanadensiska band som spelar i St Kilda. Annan musik som natt vara oron ar Missy Higgins och Sarah Blasko – bada singer songwriters som tokhypats och Sarah sags paminna lite om Joanna Newsom.
De senaste dagarna ar vadret inte varit lika fint som de forsta dagarna och svenskar som vi ar har vi gnallt lite. Anda tills kompisarna papekade att ”vanta nu, ni kommer fran ett snoigt land med minusgrader och KLAGAR nar det ”bara” ar 25 grader varmt?”. Sa ja., det ar som svensk sommar har just nu, men ryktet sager att det under sondag och mandag kommer bli 30-gradiga hettor.
Bilden nedan ar fran en drive runt Melbourne som var kompis tog oss pa, den stora molnet ovanfor staden ar lagtrycket som var pa vag in och som fram till idag varit over oss.
(australiska for ”hur mar ni”. Notera pluralandelsen pa ”you”)
Har det redan gatt fyra dagar sedan vi akte? Denna tidsomstallning gor att all tid forutom nutid kanns som en cheesy amerkansk science fiction-serie dar vi beemar omkring mellan olika varanden. Naval, nar jetlagen val lagt sig for mig drabbas maken i stallet och i skrivande stund ligger han i tevesoffan och sover medan jag kollar pa the Secret life of us och surfar. Tankte posta lite bilder men insag att sladden ligger i det rum dar ett av barnen sover och vill inte riskera att vacka henne. Sa om ni ar sugna pa att se bilder pa nar vi retas med ryssar, laser australiska skvallertidningar och har svettiga ansikten – kom tillbaka igen i morrn!
(Okej, det var flera ar sedan jag sist skrev pa ett engelskspraktigt tangentbord sa ni far ha overseende)
Klockan ar halv tio pa formiddagen har och jag har varit vaken sedan 04.00. Eftersom jag sov mycket under de 24 timmar som resan tog sa hoppas jag att jag pa nagot satt ska vara utjamnad i mitt somnbehov och att jetlagen inte ska bli alltfor jobbig.
Melbourne ar fantastiskt, har vi hittills kunnat konstatera. Nar vi kom fram igar var det ca 30 grader varmt och stralande sol. Vi fick skjuts hela vagen fran flygplatsen och det var sa SKONT att sitta i en bil som ar sa varm att vi var tvungna att surfa fram pa motorvagen med neddragna fonsterrutor. Staden ar en snygg kombination av lummig gronska, traditionell stil pa husen och citys skyskrapor. Ovriga intryck ar att det paminner en del om England, i vanor och sa, men det kan bero pa att vi bor hos en familj som ar 50% engelsk.
Beckhams har fått sin tredje son och jag gissar att Posh är ett steg närmare en karriär som volvokörande fotbollsmorsa.
Jag tycker att Trinny och Susannah i What not to wear är fantastiska och väldigt konstruktiva. Okej, smygfilmningen och elaka kommentarer om bilringar etc är inte särskilt kul, men något som ÄR kul är den check på £2 000 som ”offren” får spendera på shopping i London.
Roligast i dagens avsnitt förutom att offret var en ovanligt cool brud var när Trinny pratade om tidigare korta pojkvänner och särskilt mindes en som var ”vertically challenged” – men att hon aldrig skulle sluta bära klackar för det.
Nåväl, nu drar jag på semester i tre veckor. Häng gärna med, för jag tänkte uppdatera på plats i Australien.
Ni kommenterar