Popjunkien

Varför denna magfixering?

Det snackas väldigt mycket kändisgraviditeter nu. Britney och prinsessorna Mette-Marit och Mary är exempel på tjejer med hårdbevakade magar.

Aftonbladets startsida pryds just nu av inte mindre än tre toppnyheter om preggokändisar: Jennifer, Letizia och Jordan.

Men varför denna totala hang-up på magar med bebisar i dem? Okej, jag är inte den som är den. Jag tycker att kändisbarn kan vara lite intressanta, inte minst vilka namn de får, men jag är å andra sidan totalt ointresserad av om Jordan klär sig i en sexig klänning när hon är gravid eller inte.

Varför göra toppnyheter om mammans kläder och rykten om bebisar (Britneys i flera år och Jennifer Garner nu senast idag)? Vänta till det officiella utlåtandet om graviditeten och skriv en notis då om ni måste, återkom sedan när barnet är fött och namnet är valt, sen: slut. Inte intressant längre.

 

Blast from the past – men hur funkar det egentligen?

Regntristessen och semilediga dagar har gjort att jag de senaste dagarna kollat igenom hela säsong 6 av Sex and the city igen. Bästa säsongen!

Nu ska jag inte grotta ner mig i en massa SATC-trivia utan presentera en helt allmän popjunkiefundering: när man i filmer och på teve gör tillbakablickar i karaktärers tidigare liv – använder man personliga foton då eller manipulerar man nytagna?

För i avsnittet ”Boy, Interrupted” dejtar Carrie (Sarah J-P) sin gamla high school sweetheart (David Duchovny) och i en sekvens kollar Carrie igenom sin gamla årsbok från 1982. Och då får man se tonårsbilder på båda två, och de ser ganska autentiska ut så jag gissar att det kan vara bådas privata bilder. Det finns även en annan sekvens när Carrie kollar igenom ett fotoalbum och förfäras över gamla modemisstag från sin ungdom.

this could be a case for Mulder and Scully

Och såna scener är ju ganska vanliga i filmer: före och efterbilder på folk som varit tjocka, barnbilder på någons lover, bröllopsbilder, gamla skolbilder etc. Betyder det att det är ett kriterie i castingen att man måste ha barndomsbilder på sig själv för att ens kunna få rollen? Och hur skulle det gå om man inte har några såna foton alls? Till exempel har min man inga barndomsbilder alls, betyder det att han redan på förhand är dömd att inte bli skådis?

Jag måste ringa någon och fråga.

 

Jag älskar expressenbloggarna

Jag skiter i om det saknas permalänkar och kommentarsfält (som resten av bloggosfären ojat sig om) – jag är redan hooked på expressenbloggarna. För vore det inte för dem skulle jag inte veta att Linda Skugge har samma fotsyndrom som jag och att Ebba von Sydow precis köpt samma klänning som darling Fashionista haft i flera månader. Eh, det ena lite mer glamouröst än det andra ja.

Och så kan jag läsa braiga PM Nilsson oftare än på söndagar, även om han är ”på resa” just nu.

Att läsa kvällstidningsbloggar är ju kort och gott som att skvallra med en bästis.

 

Som en veckotidning, fast på teve

Insåg just att Entertainment Now börjar om några minuter, jag som lider av regntristess och inte orkar hjälpa min man med att skruva upp hatthyllan. Perfekt!

Programmet är som en engelsk veckotidning fast på teve och därmed perfekt slötittartelly: kändisar i fina klänningar, skådespelare som droppar klyschor i PR för sin kommande film, andra skådisar på filmpremiärer, pojkband som sjunger stämmor a capella och så larviga tabloidaktiga anspelningar på sex av programledarna.

la la la la la la (så sjunger de i vinjetten)

 

Jag censurerade mig själv

Och raderade ett helt inlägg, oops. Mest för att jag inte ville fortsätta peka ut Big Brother-stjärnan eftersom han tydligen inte är misstänkt för brott alls längre.

Men det hindrar ju inte mig från att fortsätta tipsa om skvallerforumet på Flashback, där hittar man alltid snaskig information bakom rubriker som handlar om ”tevestjärnan” hit och ”35-åringen” dit. Ifall något mer intressant pseudokändiscase skulle dyka upp menar jag.

 

Jag ska också vara med!

Som ni kanske märkt har bloggen varit helt kajko i några dagar (ingen vet varför och webbhotellet ”jobbar på det” – yeah right) så jag har missat att skriva om det här roliga: jag ska vara med på Bloggforum 2.0.

På det första bloggforumet var jag med som åskådare men den här gången ska jag alltså sitta i en panel och prata om varför man bloggar. Varför man nu inte skulle blogga?

 

Apropå Såsom i himmelen

Popjunkien gillar ju exempel på kändisar som är kända från andra sammanhang (gärna en pinsam ungdomssynd). Jag har tidigare skrivit om Håkan Hellström i Vita Lögner, Daniel Larsson i Skilda Världar och Hilary Swank som inledde sin karriär på Peach Pit i Bevvan.

men hallå, kan ni vara tysta eller?

Och tjejstjärnan i Såsom i himmelen, Frida Hallgren, blev ju känd i ”Klassliv” i Bullen för sådär 15 år sedan. Tillsammans med andra semikändisar som Kim Sulocki och vad-han-nu-hette som hade långt hår och var rasist (!) som sen var med i något annat. Eller var det Eric Ericsson i en annan miniserie i Bullen?

(sorry, minns verkligen inte)

En informativ hemsida om 80-talsteve, med lite info om Bullen och Klassliv. Och en rolig bild från Varuhuset!

 

Såsom i himmelen

Jag kollade på Såsom i himmelen häromkvällen – en typ av film jag alltid måste hyra när maken jobbar eftersom vi är alltid oense vid val av film och han aldrig skulle nedlåta sig till att kolla på dåliga filmer ens av nyfikenhet. Och efter att jag tvingade honom att hyra sämstiga Babylonsjukan förra veckan ligger jag numera lågt med att föreslå hyrfilmer.

Nåväl, detta skulle handla om Såsom i himmelen. Jag har varit så nyfiken på den eftersom så sjukt många sett den och att alla blir helt lyriska när de pratar om den. Någon sa till mig att jag måste se den eftersom det var en sådan viktig film.

(Läs mer…)

 

Gawker Stalker

Man kan mejla Gawker och berätta om man sett någon kändis. Alla mejl samlas sedan i långa inlägg där man kan läsa om alla från Johnny Knoxville till Usher i vardagssituationer. Det senaste inlägget berättar om popjunkiefavoriter som Jake Gyllenhaal, Jimmy Fallon och Cameron Diaz.

Själv har jag väl en del kändisstories att mejla in om jag känner för det (men inte hälften så juicy som de min man samlat på sig). Den kändaste person jag någonsin sett i en vardagssituation var när jag åkte på trappsteget bakom Kylie i en rulltrappa på Harrods. Hon var så klart liten och väldigt preppy klädd: blå jeans, ljusblå lammullströja, pärlhalsband och håret i en hästsvans.

I Sverige är nog den största kändisspottingen Ulf Lundell i joggingoutfit (eventuellt cykelbyxor faktiskt) som jag såg på St Paulsgatan flera gånger under de år vi bodde i området. Jag på väg till jobbet, han uppenbarligen ute på en morgonspringtur. Väldigt hurtigt! Men samtidigt undrar jag varför man väljer att springa i gatumiljö när man som Uffe bor granne med Tantolunden.

 

Expressen och bloggar

Min favvokvällstidning lanserar bloggar för några av sina krönikörer: PM Nilsson, Linda Skugge, Ebba von Sydow, Cecilia Hagen och Per Svensson.

undrar om Cecilia Hagen validerat sina RSS-flöden?

Än så länge verkar bloggarna vara dåligt uppdaterade och sakna alla traditionella tecken på att de verkligen är bloggar men initiativet är ändå intressant tycker jag. Hoppas det tar sig.

Men undra varför den intressantaste skribenten av dem alla, Linna Johansson, inte finns representerad? Och tevebitchen Anders Björkman är värd ett helt eget expressenaltare så rolig som han är – jag vill läsa honom blogga också!

 

Rickard Olsson till Bingolotto

Bingolotto väljer en popjunkiefavorit som programledare. Kan nog bli bra!

 

Kvarnen

Har umgåtts med ett gäng londonbekantingar på Kvarnen ikväll. Ett ställe som alltid ger mig två populärkulturella referenser:

1. Magnus Carlson (sångare i Weeping Willows och uttalad Bajenfanatiker) hade i början av 90-talet ett ungdomspraktikplats på Kvarnen. Det här läste jag i ett kvarnenreportage i Södermalmsnytt för något år sedan. De hade t o m en bild på den unge Magnus med en disktrasa i handen samtidigt som han polerade disken. Bildtexten löd ungefär ”Jag trivs jättebra på Kvarnen säger 21-årige Magnus”

2. När Nöjesguiden gjorde en totalguide över Stockholms uteliv beskrevs Kvarnen som stället man går till för att få ligga med sjuksköterskor. Något jag och mina sjuksköterskeväninnor tycker är jätteroligt.

 

Hemmafix is the new black

Jag trodde inte att hemmafixet någonsin skulle konsumera mig på det här sättet, men efter en helg på IKEA, Silvan, Bauhaus och Rusta konstaterar jag att jag lika gärna som jag vill ha ett par nya dyra stövlar vill ha 8 st av den här Clas Ohlson-kroken.

titta vilken perfekt liten krok

 

Lunar klarar inte av att vara unga

Jag fick ett medlemsbrev på Lunarstorm och texten handlade om en bra packningslista till ”Hultan” (dvs Hultsfred). Det börjar alltså redan i rubriken – Lunars försök till att vara unga och lite coola i språket utan att lyckas. Ja, ni ser ju själva:

Vi serverar dig en lista med prylar som man inte ska glömma att plocka med till Hultan. Annars blir det lätt att man står där med en näve badsalt i kappsäcken.

  • Biljett (dödens viktigt ju!)
  • Sovsäck (om du inte tänker dela med någon annan förstås ;)
  • Ficklampa (ett måste för dygnet-runt-spanare ;)
  • Kådisar (om du inte är sugen på Hultanknodds)
  • Luktegott (för att dölja det värsta)
  • Badkläder (om man inte heter Näcken eller Krukan)
  • Spegel (hittar man inget annat tjusigt att spana på…)

Där var ett axplock av det värsta. Jag vet inte var jag ska börja i min analys av detta, men kanske räcker med att belysa några exempel på ord som inte används i det svenska talspråket:

  • en näve badsalt i kappsäcken – okej, tack vare Pippi Långstrump vet väl de flesta vad en kappsäck är, men badsalt? Vilken genomsnittlig lunaranvändare använder badsalt/pratar om badsalt?
  • kådisar – …säger man bara om man heter Stickan och är med i en pilsnerfilm
  • luktegott – luktegott!!!

Personligen tycker jag att det lyser igenom att det är vuxna och/eller otrendiga personer som försöker hålla en ung nivå på språket utan att lyckas. Samma sak i en platsannons de hade på startsidan för några veckor sedan – inför lanseringen i England söker man en svensk tjej som växt upp i England som kan prata som ungdomar gör idag. Och som en del av ansökan skulle man översätta en typtext. Önskar jag sparat den för den var också ett vuxet försök till att prata hippt – ungefär som när gamlingar på 80-90-talet skulle säga ”åh hon ba, och ja ba” för att härma hur vi pratade. Hu vad pinsamt!

Jag tycker att man ska lämna det unga samtalet till de unga, inte försöka för mycket för att vara tokrolig (som ingen uppskattar). Jag hoppas i alla fall att det är det som Lunar borde vinna på i längden men vad vet jag, jag misstänker att fjortis-Sara inte är lika kinkig som jag.

 

Skvallret om hollywoodkändisen

Jag tänkte komma med ett chockerande avslöjande om att Nick Lachey är i stan (jag vet var han bor) men nu såg jag att stureplan.se hunnit före.

Nåväl, mannen med en snygg fru och fula tatueringar är i Stockholm. Jag är inget fan sådär men jag har väl kollat lite på Newlyweds. Roliga iakttagelser är att Nick är skitsnål fast han är rik och att han verkar riktigt kär i Jessica.

Fifty... Are you crazy? $55,000?

 

Sista inlägget om Robyn på ett tag nu

Insåg just att min blogg håller på att bli ett robynaltare. Så därför ska jag bara skriva en sak till om Robyn innan jag skriver en ny post och avslöjar hett skvaller om en hollywoodkändis.

Jag gick till en skivaffär i alla fall igår och köpte Robyn. Och jag har lyssnat skitmycket på den, särskilt ”Who’s that girl” som på riktigt kan vara en av årets bästa poplåtar. Hela skivan är bombastisk och modern, snygg och beroendeframkallande.

 

Utan Robyn i tre dagar försmäktar jag i denna blogg

Efter allas lovsånger och den braiga singeln är jag mycket sugen på att köpa Robyns nya skiva.

skivan, som jag inte äger dårå

Men jag är verkligen förvånad över att det inte går att köpa skivan digitalt trots att det har gått flera dagar sedan den släpptes. Jag orkar verkligen inte pallra mig till en skivaffär och som kräsen popjunkie trodde jag att industrin hade vaknat och insett att man måste finnas online. Förklaringen ligger kanske i att Robyn numera är sin egen direktör och att releasen inte är en del i ett stort maskineri. Men det borde ju ligga i Poplifes och CDON:s intressen att ha just veckans snackis till försäljning/nedladdning?

Den första stora svenska releasen i år (Kents ”Du och jag döden”) fanns ju till försäljning på nätet och i butik samtidigt, och det trodde jag skulle bli standard från och med då.

Nåväl, snart kommer iTunes Music Store!

 

Snart är det dags för en favorit

”Om en knapp månad” presenteras Boyaheds skitroliga lista över Sveriges 69 osexigaste (2005). Medan ni väntar kan ni läsa 2004 års lista här.

ja, Karl Martindahl är representerad

 

Älska Backstreet Boys (uppdaterad)

Någon trodde jag var ironisk när jag häromdagen förklarade min kärlek till Backstreet Boys. Men jag är dödens allvarlig – hittigare och smartare band finns nästan inte. Och det beror så klart på lika delar bra producenter och låtskrivare som snygga omslagspojkar (eller ja, någon av dem i alla fall…).

Jag gillar nya hitten också, och videon till den kan man kolla på här.

Favoritlåt alla kategorier med Backstreet Boys är annars ”The call”.

Uppdatering
Ha ha… jag kollade inte själv på videolänken förrän nu. Vi snackar 90-talskämpargester med knutna nävar och ångestfyllda bilder där killar springer i vattenbrynet med trasiga skjortor. Och så blåser ökenvind i deras lockar och de faller nästan ner på knä för att de är så ledsna. Och tre femtedelar av bandet har fortfarande bockskägg.

Men låten är ruskigt bra.

 

Det fulaste plagget i hela världen

Jag har länge tänkt på det här men inte förrän jag i morse förfärligt nog såg ett skyltfönster med flera varianter av denna socka kände jag att det var nog: strumpor med tår! Som handskar! Fast för fötterna!

Kolla: handskar - fast för fötterna!

Det finns någon stort putslustighet i tåstrumpor som är riktigt obehaglig.