Popjunkien

Jenny S

Igår sträckläste jag Jenny S av Denise Rudberg. Handlar om en tjej som kommer från Habo, blir lämnad av sin kille, flyttar till Stockholm, gör succé på sitt jobb, blir kompis med några gaymänniskor och blir omstylad och handlar kläder för 10 000 trots att hon bara tjänar 17 000 på sitt jobb som ekonomiassistent/receptionist. Och hennes love interest går självklart ner i vikt mot slutet av boken.

i en sekvens av boken är huvudpersonerna på min mans jobb

På ett sätt känns hela boken känns himla ologisk och som en vandrande produktplacering (varje stycke innehåller meningar som ”hon köpte de nya flingorna Krispo som hon hört skulle vara så goda och de smakade verkligen ljuvligt”). Liksom de tidigare böckerna (OSA, Storlek 37 och Väninnan) är även denna dåligt korrläst – även om det inte är så illa som den senaste då karaktärer både byter namn kläder mitt i en och samma mening.

Men jag är som bekant inte den som är den. Stockholmsk samtid är lite kul och tantsnusk/allersromaner är ju aldrig fel. Det jag gillar med de tidigare böckerna och även denna är att de beskriver en värld som man inte riktigt tror finns. Flärd, lyxknark, galen NK-shopping, våningar i stället för lägenheter och jättestora hundar.

Och så vet jag ju en Jenny som också kommer från Habo ju!

 

Jag kommer vara där, kommer du?

blind date i bloggosfären

Kom till Bloggforum och lyssna på varför man ska blogga, hur man gör, vad bloggarna betyder för politik (inget?) och marknadsföring (mycket?). Och så en massa mer.

Man måste anmäla sig så gör det.

Det är samma helg som Popaganda och själv tänkte jag hinna med båda.

 

Freddie blev sjuk av sina tatueringar

Fredrik Ljungbergs skräck kanske kan bli en varningsignal för alla tribaltatuerade dokusåpakändisar.

Jag funderar ibland på vad Kitty Jutbring tycker om den 10 cm stora Big Brother-logga på benet som hon gjorde i teveprogrammet med samma namn för två år sedan. Eller vad årets deltagare i längden kommer att tycka om att ha Adam Alsings fejs intatuerat.

Såg dessutom att han som ser ut som en seriefigur i God natt Sverige tatuerade sig igår (apropå att Dregen var gäst i programmet). Förutom att det är lika journalistiskt intressant att prata tatueringar med Dregen som med Melanie C så gissar jag att seriefiguren kommer att ångra sig eftersom han tatuerade in sin brors (!) namn på bröstet.

 

Nu är den här!

Nu är listan över Sveriges 69 osexigaste offentliggjord.

fast att kommunicera siffran 69 är ju ganska töntigt, men jag misstänker att de parafraserar Cafés lista

Jag har inte hunnit läsa igenom hela listan men har redan skrattat åt Filip Hammars ”TV4-fjun på hakan” och att Boyahed som bäst ”håller på att skapa världens största pappersnäsduk i förhoppningen att nöjessverige ska snyta ut denne Shan Banan och spola ner honom i närmsta toalett” (om den i sanning helt humorbefriade Shan Atci).

Jag ska inte avslöja vem som vinner, men jag kan inte annat än hålla med.

Hans osexighet når nivåer vi tidigare inte trodde fanns. Det finns ingen som är som honom, och vi ska alla vara tacksamma. Trots den enorma konkurrens av osexighet som råder inom våra landsgränser lyckas NN utmärka sig bland sportkommentatorer, avdankade artister, dokusåpaspån och kvällstidningspack. Han är Sveriges osexigaste person 2005, och här följer bevisningen.

Direktlänk till vinnaren om du inte vill läsa hela listan först.

 

Ikoner en masse

I kväll måste alla titta på Studio Pop för:

- Stilikonen och Sveriges coolaste brud Nina Persson är med.
- Madonna-look-aliken Jennie Löfgren är också med
- Och Marit Bergman är ersättningsmedlem i panelen.

 

Äcklig bild jag vet…

…men har inte ni också alltid undrat hur professionella fotbollsspelares fötter ser ut? Man har ju fattat att de måste vara ganska trashade. Bildbevis:

och jag som har sådan fotfobi...

Fötterna tillhör Henke Larsson och det är han som tagit bilden också. Till en ny bok.

 

Popjunkiepotential

Är inte det här en snygg och intressant tjänst så säg? Kan ha stor popjunkiepotential.

man kan bl a få se Olinda på en träningscykel!

 

Popaganda nästa helg

men man kan så klart gå på www.bloggforum.se också

Nu är programmet till Popaganda klart.

Jag tänker bl a se Britta & Kristofer, Timo Räisänen, Jenny Wilson och Silverbullit.

 

”Javisst, javisst, javisst”

Pontus Enhörning har lämnat Deluxe och därför kan jag med glädje lyssna på programmet varje eftermiddag. Även om inslagen håller lite ojämn nivå så gillar jag många av dem. Jag har tidigare hyllat ”Sexdagboken” och idag tänkte jag tipsa om inslagen från låtsasamatörradioprogram på AM-bandet.

Alla radioinslag har en egen jingel och ljudkvaliteten är precis så B som man tänker att amatörradio låter. Och varje inslag inleds med ett ”javisst” och radiorösten låter som riktigt slicka reklamradioröster gör.

Några exempel på radiostationer som förekommer:
- Jättevarma platser AM82,9
- Transparanta grejer – sånt som inte syns men finns
- Jockes sköna minnen från sommaren 87
- Bottenredda såser AM42,2
- Ryska gamla gubbar AM3,9

Lyssna på dem och andra Deluxeinslag här.

Och här sitter jag med en massa genomskinligt lego.

Med den bästa blandningen av nya och gamla strukna hästar.

 

Lill Lindfors tappar kjolen

SVT kommer i höst att sända ett program som listar olika tevehändelser som tittarna varit med och röstat på via hemsidan. Folktoppen kommer att lista saker som roligaste filmen, knäppaste flugan (allså trendföreteelsen, inte flugor med fasettögon och vingar) och det största teveögonblicket i historian.

Filip & Fredrik har ju redan hållit på med något liknande i och med 100 höjdare men här är ju skillnaden att tittaren får vara med och rösta. Även om skillnaden är marginell så kanske det för en tittare kan vara roligt att själv välja klipp på snubblande kändisar i stället för att att några dryga mediekids väljer klipp på snubblande kändisar.

Jag är alldeles för oinspirerad i dag för att kunna tänka på något klipp att rösta på, men en av mina största teveupplevelser någonsin är när Lill Lindfors tappade den Christer Lindarw-designade kjolen på Melodifestivalen 1985. Jag och min syster byggde en hel lek kring denna fantastiska händelse och jag minns hur det var en sådan snackis över allt som öppnade en intressant värld för mig.

Jag var alltså sex år, kanske ska tilläggas.

men Loredana Berté var det väl ändå ingen som brydde sig om?

 

Läs inte detta om du inte vet vad SATC betyder

That’s the thing about needs. Sometimes when you get them met, you don’t need them anymore.

Sex and the city-kväll igen, den här gången favvoavsnitten i säsong fyra. Och det är en väldigt stark säsong måste jag säga, jag inser att många SATC-oneliners som jag älskar kommer från just fyran.

säg ja, säg ja!

Men jag fortsätter tycka att sista säsongen är bäst totalt sett.

Those flowers are supposed to say you’re dead we love you, not you’re dead let’s disco.

Kolla vilken FANTASTISK sida jag hittade – Sex and the city quotes.

 

Filip Hammar ska promota Köping

Det här är ju hur intressant som helst – min födelseort Köping ska använda sig av en av få lokala kändisar (en annan kändis är Ann-Britt Ryd Pettersson på Aktuellt men hon ska nog inte vara med i kampanjen) för att locka folk att lämna storstan för att flytta till Köping.

Och det enda intressanta är då att kommuner fortfarande satsar såna sjuka summor pengar för att övertala folk att flytta. Representanter för staden jag växte upp i har i omgångar skymtats på Centralstationen i Stockholm i samma syfte, och det är inte ovanligt att någon av de större tidningarna innehåller dyra, glossiga annnonsbilagor som är reklam för Krokom eller andra metropoler.

Felinvesterade pengar säger jag, för om man är beredd att flytta och ta steget till en annan ort så vet man nog exakt var man helst vill hamna. Oavsett om man möts av tjejer i käcka scarves på väg till tåget, eller för den delen journalister slash underhållare på en kobbe i Riddarfjärden.

Jag vet inte om detta bara är hörsägen men enligt en släkting till mig ledde förra flytta-till-Köping-kampanjen i Stockholm till att 3 hushåll faktiskt flyttade. Och av dessa var tydligen två av dem socialbidragstagare.

 

”Sa och sa. Idag har jag väl inte lust. Nu lägger jag på.”

Det är väldigt sorgligt att Monica Zetterlund dog på det sätt hon gjorde. Och om det är sant som Expressen säger så är ju nödropet än mer sorgligt.

Ett lingonris som satts i ett cocktailglas är en väldigt fin beskrivning av en människa. Själv är jag nog mer en pelargon i ett mjölkglas

Svenska Dagbladet publicerar idag en väldigt rörande berättelse om en intervju som aldrig blev av. Man, hon var tuff!

 

Var är Linna?

Expressenbloggarna blev ju snabbt som ett gift. Jag vill ha mer så till den grad att jag riskerar att bli ett CSI-case endera dagen på grund av det höga intaget av venom.

De har fyllt ut med flera bloggisar nu, t ex Anders Nunstedt. Men var är Linna? Och var är Björkman? Kom igen nu Expressen, är det några vi vill läsa varje dag och ofta så är det de två.

Och sen så tycker jag att Virtanens blogg är intressant också, inte minst ur skvallersynpunkt. Titta t ex på hans fina bild på gravida Jonna Bergh från igår (eller, det syns ju inte att hon är gravid, men det vet man om man läser Virtanens text + kollar på Studio Pop):

En kille jag pratade med på en klubb en gång sa först att han kände jonna bergh, sen vad han hette. Som om den väldigt ytliga bekantskapen med henne var det primära i hans liv!

Apropå Aftonbladets sluta röka-kampanj så har min kollega sett en av kändisarna i kampanjen med en garre i näven samtidigt som hon sa ”jag orkar inte bry mig om det där” på klingande katrineholmsmål.

 

Jenny Wilson

Åh vad jag gillar Jenny Wilson, hörde precis nya singeln på radion. Och det verkar som jag måste stänga av mitt anti-Pontus Enhörning-filter i eftermiddag för då är Jenny med i Lantz i P3 och spelar live.

Och så spelar hon på Popaganda om två veckor.

Men jag vill kunna köpa skivan online, kom igen Rabid Records!

 

I stand corrected

För ett tag sen skrev jag om den gulliga 3-reklamen med tjejen och körsbäret som sjunger. Låten är ”If you leave me now” och gruppen heter Chicago inget annat. Jag trodde först att det var några andra.

Så här såg Chicago ut 1980. Ganska charmiga tycker jag.

det var dom som gjorde you're the inspiration också, yay!

Om man vill veta mer om bandet kan man kolla in deras ambitiösa, romanliknande historia i 20 kapitel på hemsidan.

 

Skvallerjunkien

Jag har aldrig hört Madrugada men vet vilka de är. Och framför allt anade jag vilka de var när de satt bredvid mig och Fashionista på Skybaren igår. Dels hörde jag att de pratade norska, dels tyckte jag mig känna igen åtminstone en av dem från ett reportage i Metro.

Så när jag läste att deras konsert blivit inställd pga sjukdom blev jag lite fundersam. De såg inte så sjuka ut där med vinkylaren under armen. (Fast det var nog en av skivbolagskillarna som gick omkring med vinhinken)

 

Ljudböcker

En av mina nya favoritbloggar påminde mig om en aspekt av iPod-ägandet som jag nästan glömt bort: ljudböcker.

Nu när iTunes Music Store finns i Sverige också tänker jag shoppa loss. Det finns verkligen huuur mycket som helst men jag fastnade t ex för Litte Britain som ju var ett radioprogram från början och lite såna feel good white trash-noveller av tjejförfattare. Till exempel den här:

ska vi gissa att de gillar shopping, tröstäter glass och har minst 1 st gaykompis?

134 kr känns som ett rimligt pris dessutom. Med risk för att låta som en nörd: jag gillar verkligen att man kan ladda ner saker helt lagligt numera. Lite bättre och mer aktuellt utbud bara, sen är jag nöjd.

 

Jag var kär i Joakim Thåström när jag var tio år

Och är det nog lite än.

Du är religion

Fast sen vet jag inte om jag gillar musiken så mycket längre, jag har alltid gillat Imperiet-tiden bäst.

(Bilden från Thåströms nya hemsida)

 

Det tråkigaste radioprogrammet jag vet

Är Transit i P3. Varje program är exakt likadant som det förra, och för att ni ska slippa lyssna på det kan ni få en resumé:

- en norrlänning berättar om sin inspirerande backpackerresa i Indien
- det spelas en världsmusik
- en norrlänning berättar som sin vackra backpackerresa i Guatemala
- det spelas rysk hip hop
- en norrlänning berättar som sin djupsinniga backpackerresa till ett tibetanskt tempel
- det spelas världsmusik igen
- en norrlänning berättar om sin fascinerande backpackerresa till Kolahalvön
- det spelas vietnamesisk hip hop