Min mamma fick barn (mig! win!) när hon var 20 år och födde sedan tre till fram till 28. Mellan barnafödandet och hemmaföräldraskapet jobbade hon i kvinnofällejobb: vårdjobb, hemtjänst, nattjobb, industri. Samtidigt som hon administrerade allt pappersarbete i jordbruket. Och tog sig an fosterbarn. Och renoverade det stora huset. Man kanske kan säga att mamma
Jag är glad över att ha flera nära vänner, en handfull från varje ställe jag bott på i livet. Hemifrån landet, från gymnasiet i Eskilstuna, från tjejlumpen i London, från pluggtiden i Sundsvall och från jobb- och internetåren här i Stockholm. Om jag möter nya kompisar nuförtiden hittar jag dem på två platser: internet och
City girls are just country girls… with cuter outfits är sensmoralen i ett avsnitt av Sex and the city. Även om det kan låta ytligt så är det ett av mina favoritcitat – kombinationen landet och stan är det som mest kännetecknar mig. Jag är född och uppvuxen på en bondgård på landet. I ett
Jag har flera gånger trott att jag skrattat klart åt Damn you autocorrect. Man har redan hunnit se samma version av olika runda ord. Och många är så uppenbart fejkade, som pappan som sms:ar sin dotter att hon ska komma ner och äta. Vem har en sju sms lång konversation i stället för att ställa
Popkult är spelet som är skräddarsytt för alla oss som väljer den rosa kategorin i Trivial Pursuit. Upplägget är enkelt: ett kunskapsspel med frågekort inom kategorier som TV-spel, film, TV-serier, musik och annan populärkultur. En spelplan, varsin spelpjäs. Det är många saker som imponerar. Framför allt att det är så välgjort och känns så lyxigt.
I år var det extra roligt att fylla år. Jag kan inte minnas när jag senast fick så perfekta presenter på en födelsedag. Säsong 1 av The Wire, Thåström-biografin, en champagne från 2002 och i lördags ett lite försenat paket: hett efterlängtade och så himla rebecciga vinylramar.
Cissi tipsade mig om världens härligaste blogg. Lite väl mycket Red Hot Chilipeppers för min smak (på varje sida?) men annars så fantastiska bilder från nittiotalet. Oh, It’s the 90s
Jag har ett knepigt förhållande till Götgatan. Jag jobbar i Skrapan och cyklar varenda dag längs gatans fulaste sträcka och tvärsöver gatans farligaste korsning. Men det krävs så lite för att se denna min vardagsgata ur ett annat perspektiv. Att strosa på den bilfria nedersta delen exempelvis. Eller som igår kväll, åka upp på våning
Jag började måla naglarna när jag fick barn och har därmed burit nagellack i 5 år nu. Eller 1 825 dagar. Majoriteten av dessa nageldagar har varit röda. Jag brukar improvisera ibland, lite lila, grått, mycket rosa får några år sedan. Men det är i det röda jag är tryggast. Det ÄR jätteytligt men jag
Någon sorts Madicken-revival nu va? Det går repriser på SVTB och när jag i helgen var hemma hos Vilda Bebin-Jo (love love) så satte hon på Du är inte klok Madicken. Och den som i vuxen ålder gör allra starkast intryck på mig är Mia. Lus-Mia som jag hatade när jag var liten, är ju
Jag är så förtjust i Ruby Rose. Australisk tjej som är känd för att vara känd, dvs modell, VJ och DJ. Och hon verkar vara just en såndär supermänniska som jag vill förstå att hon inte (bara) är. Vacker, tatuerad och framgångsrik. Här harnina på Twitter.
Jag var i mitt föräldrahem i helgen, en bondgård utanför Eskilstuna. Och jag må ofta raljera över hur mycket jag trivs i stan och hur lite landettjej jag är numera men jag är också otroligt ödmjuk inför att jag liksom har landet i mig. Den största skillnaden är att himlen är kolsvart och stjärnklar –
Vi spelade en hel del kort på resan. Och då mindes jag plötsligt min stora barndomskärlek Klöver Kung (i den klassiska kortleken från Öbergs). Att det blev just han var ett resultat av en noggrann urvalsprocess: Snubbarna i spader-serien var lite för tuffa med sina mörka drag och kläder i AIK-färger. Knekten hade kunnat funka
Tre veckor kvar down under och jag använder min lediga tid till att greja med bloggen, bland annat. Funderade på om jag skulle göra om headern. Men vet ni? Jag tycker fortfarande den är så fin och att varje bild stämmer in rätt bra på mig, så den får vara en stund till. Tills jag
Jag: ”bla bla bla tisdag” Mamma: ”tisdag?! Du menar måndag!” Efter en kort dispyt och lite dubbelkoll vinner mamma. Note to self: åk till Australien på måndag efter nyår. Inte tisdag.
Jag har nog överdrivit namnfrågan en aning. För det visade sig att mitt favoritnamn även var min mans favvo och inom fyra dygn var det spikat och klart. Han heter Levi.
Lillebror kom igår efter en tiotimmarsprocess som började på ett café på Gullmarsplan. Precis som storebror föddes han med en Stålmannen-arm sträckt över huvudet. Data: v 38, 16 juni, kl 19.01, 3 205 g, 50 cm. Bra hår. (Förmodligen namnlös i 3 mån till).
Jag är helt besatt av Tant Lyckra i Hemliga Klubben. Nästan så att det oftare är jag än min son som vill titta på programmet eller spela spelen på Bolibompas hemsida. Jag skriver lite om det i Viasats VOD-blogg idag. Bokmärk/RSS:a gärna – jag skriver där veckovis. Om tv, och prat om tv.
Jag älskar att femman använder Placebos version av ”Running up that hill” som bakgrund i trailern för säsongsstarterna.
Ni kommenterar