Igår hade Novell trevlig releasefest på Moderna Muséet. Jag satt uppkrupen på en stentrappa och därmed på första parkett när Steso Songs körde några låtar. Jag har skrivit det förut och skriver igen: fan vad bra hon är! Motsatser tror jag det handlar om. Avskalad men pampig, lågmäld men in your face. Och så vansinnigt
Nu är det äntligen helgen då jag ska se två av de coolaste artisterna jag vet. Ikväll Karen O i Yeah yeah yeahs och i morgon min absoluta storfavorit PJ Harvey. Eftersom jag är som jag är tänker jag främst på två saker: 1. Att jag inte hunnit lyssna in mig på de nya skivorna.
1. Kvällens Vänner-avsnitt på Femman var det här. När Untitled med Interpol är en viktig ljudkuliss. 2. Vilket fick mig att gräva fram det här gamla inlägget om stämningsfulla låtar i tv-serier 3. Och vips satt jag och youtubade olika versioner av Sias ”Breathe me”. Även känd som den där låten i slutet av sista
Idag åkte jag buss. Bakom mig satt fyra stycken tioåriga tjejer som med ljus falsettröst sjöng Amy Diamond-låtar. Som man själv gjorde när man var tio och åkte buss! Så min första impuls var att sjunga med. Men så kände jag mig plötsligt tjugo år för gammal.
Ibland bubblar någon ofärsk låt upp barasådär utan att man förstår varför. Jag har haft den här låten på hjärnan, och i lurarna, hela påskhelgen. Jag tycker den är så bra! Annars har jag läst ikapp alla veckotidningar mitt föräldrahem kunde uppbringa. Har gottat mig i den fina blandningen Allas Veckotidning, Hänt Extra och Café.
1) Mina vänner. Efter jobbet igår låg jag, Johanna och Britta i snödrivorna på Clarion Signs tak. Ja, i den varma poolen då. Sippade champagne och pratade om stort och smått. Och när vi var färdiglögade gick vi till nya Bistro Boheme och åt friterad ost. Längesen jag kände mig så ren, mätt och belåten
Kan inte säga exakt vilket det är, men det borde vara en av silhuetterna åt vänster till. Jag satt liksom längst fram! Det har jag nog aldrig gjort förut. Stått längst fram har jag gjort (och blivit upplyft över ett kravallstaket, haha), men inte suttit så nära att man kunnat polera artisternas skor. Hanna till
Lika bra att jag varnar nu: jag kommer blogga er trötta på Bat for lashes den kommande tiden. Jag har inte lyssnat på något annat på en hel vecka och så läser jag idag att Charlotte Hatherley ska spela gitarr på den kommande turnén. Så då trycker jag repeat igen. ”Glass” är min favorit. (Inga
Kan inte få nog av nya Bat for lashes! Ser mycket fram emot fullängdaren som släpps sjätte april.
Vem är han till höger undrar vi alla. Han som heter Mattias. Reblo vet att berätta att han typecastades in i bandet för att han passade profilen när han deltog i Idol ett år efter de andra. Johanna: vem har kommit på det här? Varför har de sådär? Hattar? Jessica: skitsnygga killar som är klädda
Mer snack om huruvida Jennys tv breddar folk eller inte. Detta apropå tajta brallan på lillesyrran Hedlund. Som ser jättesmal och snygg ut. Sen pratar vi mest träning och sånt. Reblo hör den här låten för första gången och tycker den är rätt catchy. Önskevänlig ni-vet-var. Och vackra outfits! Johanna berättar att Alcazar alltid vinner
Det just nu bästa med Twitter är att få dagliga uppdateringar på underhållningsfronten. Älskar att följa typ BBC Entertainment och NME och känna att jag faktiskt har koll (igen, ibland). Så idag tittar jag på bakomkameranmaterialet från NME:s omslagsplåtning med Yeah Yeah Yeahs och LÄNGTAR. Enligt Vassa Eggen är NME förresten den engelska tidning med
Om det fanns några tvivel kring min stundstals ohippa musiksmak kan jag en gång för alla bekräfta den här och nu. Jag och min son satt vid middagsbordet för en stund sen. Han bara ”kan du sjunga den där visste inte vilken väg jag skulle gå”? Jag letade en stund i min hjärna innan polletten
Åh jag blir så lycklig! Yeah Yeah Yeahs släpper nytt i april, fullängdaren It’s blitz. Nya låten Zero ligger på Myspace. Och 8 maj kommer de hit!
Jag fattade alltså först idag att Annika som skriver om musiktexter fina Waiting around to die är Annika Norlin. För mig en kvalitetsstämpel på en blogg jag redan tycker mycket om. Och kudos till den som vågar blanda kredd med t ex Thåström (yes, som jag själv gör höhö).
Så trevligt att Per Sinding Larsen och Kristian Luuk fått sig ett eget London Live här i Stockholm. Med start i morgon och några onsdagar framåt blir det livesänd konsert-tv från Debaser Medis. Precis som i den engelska förlagan får både etablerade och nya artister spela och prata. I första programmet heter lineupen Markus Krunegård,
(Del 3 i min serie om hur det var på EMA i Liverpool). Jag har ju lovat berätta hur det gick till bakom kulisserna när Kenza fick träffa Tokio Hotel på Europe Music Awards tidigare i höst. Så snart vi bestämt att Kenza skulle åka med ringde jag skivbolaget för att se om deras kontakter
Hej. Jenny Wilson-junkien här. Vet ni? Nya skivan kommer snart! (25 feb) Livespelning samma dag! Nya singeln kan man höra här! Jag tycker om refrängen. Det är något med ljudmattan. (Men sitter hon på en chair eller en chär?)
Jag berättade för Markus Krunegård att jag sms-röstat och att jag tyckte det var så tråkigt att EMD vann årets låt. Då bad den här ljuvlige mannen om ursäkt. Det är ju jag som ska ursäktas för att jag inte röstade hundra miljarder gånger. Jag kan också ha pratat om frånvaron av SO-lärareoutfit men det
Sitter och gör en nyårsplaylist i Spotify och kom på de två låtar jag ständigt letar efter: Kom Kom och Running in the rain med Imperiet. Bloggat om här. Men nej, de finns inte i Spotify heller. Buhu!
Ni kommenterar