I debatten mellan Ebba von Sydow och Linda Skugge (läs dagens Expressen) så är jag definitivt Team Ebba. Mediemorsorna har inte ensamrätt på att gnälla och det är väl självklart att det finns andra stressmoment i kvinnors vardag än att få ihop småbarnsåren.
Ebba ger sakligt svar på tal och är bra mycket artigare än hon borde vara. För följande tre saker brukar jag alltid tänka på när Linda Skugge gnäller.
1. Barn är självvalt.
Att ha många snoriga barn hemma samtidigt är ett val, ett rätt själviskt sådant dessutom. Skaffar man barn får man också stå sitt kast. Det här är en av anledningarna till att jag än så länge nöjer mig väldigt mycket med bara ett. Jag, som ändå inte är den hemmafjättrade mamman, tycker det är jättesvårt att fortsätta ha ett intressant egenliv samtidigt som man har barn.
Det vanligaste motargumentet brukar vara att ”när man blir förälder måste man sätta barnen i första rummet”. Vilket jag alltid gör. Men för barnet ska må bra måste mamman och pappan också få göra det. Och då måste man faktiskt få lämna ketchupkladd och söndertrampade legobitar ibland.
2. Att jobba med media är inte det enda sättet att jobba.
Skugge dömer ut von Sydow som förebild med ett Varför väljer man en ung brud utan barn och som inte lever i verkligheten? Vi kan inte relatera till Ebba nånstans. I stället vill hon se Katerina Janouch som förespråkare. Japp, en annan journalist och författare.
Jag är ledsen Linda, men den genomsnittliga mamman kan inte relatera till vare sig Katerina Janouch eller dig själv. En vanlig mamma, som inte jobbar som skribent, kan inte göra sitt jobb vid middagsbordet medan ungarna käkar. Jag dömer inte ut mediemamman, Janouch och Skugge är förebilder inte minst för mig själv, men det är så ytterst få som kan jobba på det sättet de (och i viss mån jag själv) gör.
Och när det kommer till förebilder behöver åtminstone jag flera olika typer. När det gäller föräldraskap tittar jag bra mycket hellre på min egen familj, min fantastiske man eller min kompis K som just fick sitt fjärde barn. Än på Linda Skugge som gnäller om att hon jobbar 365 dagar om året och hur hon gör det på bekostnad på umgängestiden med barnen.
I yrkeslivet har jag flera coola, driftiga tjejer att se upp till och där är Ebba von Sydow definitivt en. Så om en organisation vill använda henne som förebild har de träffat rätt i åtminstone ett fall.
3. Var fan är papporna?
Varför var Linda Skugge tvungen att trippelnatta alla ungarna när hon hade bebis? Kunde inte pappa Skugge ta nattningen av storbarnen när hon ammade? Kan inte han storhandla när hon tar hand om ”huset, tomten, bilen, allt”?
Jag tror att mediemammorna gapar så högt om det här för att de valt slackerpappor till sina barn. Men i stället för att tala ut om jämställdheten i det egna hemmet väljer de offentliga utspel. ”Lex Bitterfittan” om ni så vill.
Ni kommenterar