Popjunkien

Kenza gäst-VJ på MTV

Den coolaste av alla unga proffsbloggarna är Kenza. Nu är hon årets första gäst-VJ på MTV, i helgblocket som heter Weekend Television. Varje lördag och söndag från 18.00 visar vi de senaste premiärerna och största showerna. T ex The City som äntligen har sverigepremiär 14 mars.

Hur det ser ut kan du se ut här.

Missa inte den grymt fina nya Weekend Television-vinjetten förresten. Jag älskar de syntetiska rösterna som mässar week-end tele-vision.

 

En film om Olle Ljungström

Olle-filmen som jag skrev om för ett tag sedan kan man nu se på SVT Play!

Den ska jag kolla på sen. Nu ska jag gå ut å gö nåt med mitt barn.

 

Rebecca är

Jag är helt säker på att jag gjort det här en gång förut men jag hittar det inte. För flera år sedan var det en bloggutmaning. Nu är det en Facebook-utmaning och jag tyckte den gav roliga resultat. Testa själva!

Utmaningen:
Googla ditt namn plus ”är”. Kopiera de fem första träffarna.

Resultatet:
Rebecca är en riktig tävlingsmänniska*
Rebecca är Furuviksparkens senaste nykomling
Rebecca är Sveriges enda katolska helgon
Rebecca är mitt namn
Rebecca är en Oscarvinnande psykologisk thriller från 1940

* hahaha. Jag som hatar att tävla och gärna skänker bort vinster till medkombatanter.

 

Inget Glasvegas den här gången heller

Jag fick inte biljetter till den extrainsatta Glasvegas-konserten heller och känner mig ärligt talat inte så himla ledsen. För de konserter dit jag hittills faktiskt HAR biljetter går inte av för hackor.

19 mars Antony & the Johnsons
8 maj Yeah Yeah Yeahs
9 maj PJ Harvey och John Parish
9 augusti Madonna

Det var säkert flera år sedan jag hade så digert konsertschema, jag tycker det är krångligt att boka upp sig på saker så långt fram. Augusti liksom!

 

It’s Blitz

Åh jag blir så lycklig! Yeah Yeah Yeahs släpper nytt i april, fullängdaren It’s blitz. Nya låten Zero ligger på Myspace. Och 8 maj kommer de hit!

 

Grattis Johan T Lindwall!

Äntligen ska Daniel och Victoria gifta sig. Som han längtat.

 

Tja blixten

Jag fattade alltså först idag att Annika som skriver om musiktexter fina Waiting around to die är Annika Norlin.

För mig en kvalitetsstämpel på en blogg jag redan tycker mycket om. Och kudos till den som vågar blanda kredd med t ex Thåström (yes, som jag själv gör höhö).

 

Salanders suveräna internetkompetens

Jonas Holmberg skrev en fyndig text i gårdagens Expressen. Om hur Lisbet Salander och Mikael Blomkvist i ”Män som hatar kvinnor” hittar allt tack vare Google.

”Som tur är finns den sista pusselbiten i Män som hatar kvinnor inte online, utan i ett gammalt dammigt bolagsarkiv. Så ännu är vi inte där, ännu har Google en del kvar att scanna. Men när det sista arkivet digitaliserats, kan vi arkivera deckaren för gott.”

 

Team Ebba (uppdaterad)

I debatten mellan Ebba von Sydow och Linda Skugge (läs dagens Expressen) så är jag definitivt Team Ebba. Mediemorsorna har inte ensamrätt på att gnälla och det är väl självklart att det finns andra stressmoment i kvinnors vardag än att få ihop småbarnsåren.

Ebba ger sakligt svar på tal och är bra mycket artigare än hon borde vara. För följande tre saker brukar jag alltid tänka på när Linda Skugge gnäller.

1. Barn är självvalt.
Att ha många snoriga barn hemma samtidigt är ett val, ett rätt själviskt sådant dessutom. Skaffar man barn får man också stå sitt kast. Det här är en av anledningarna till att jag än så länge nöjer mig väldigt mycket med bara ett. Jag, som ändå inte är den hemmafjättrade mamman, tycker det är jättesvårt att fortsätta ha ett intressant egenliv samtidigt som man har barn.

Det vanligaste motargumentet brukar vara att ”när man blir förälder måste man sätta barnen i första rummet”. Vilket jag alltid gör. Men för barnet ska må bra måste mamman och pappan också få göra det. Och då måste man faktiskt få lämna ketchupkladd och söndertrampade legobitar ibland.

2. Att jobba med media är inte det enda sättet att jobba.
Skugge dömer ut von Sydow som förebild med ett Varför väljer man en ung brud utan barn och som inte lever i verkligheten? Vi kan inte relatera till Ebba nånstans. I stället vill hon se Katerina Janouch som förespråkare. Japp, en annan journalist och författare.

Jag är ledsen Linda, men den genomsnittliga mamman kan inte relatera till vare sig Katerina Janouch eller dig själv. En vanlig mamma, som inte jobbar som skribent, kan inte göra sitt jobb vid middagsbordet medan ungarna käkar. Jag dömer inte ut mediemamman, Janouch och Skugge är förebilder inte minst för mig själv, men det är så ytterst få som kan jobba på det sättet de (och i viss mån jag själv) gör.

Och när det kommer till förebilder behöver åtminstone jag flera olika typer. När det gäller föräldraskap tittar jag bra mycket hellre på min egen familj, min fantastiske man eller min kompis K som just fick sitt fjärde barn. Än på Linda Skugge som gnäller om att hon jobbar 365 dagar om året och hur hon gör det på bekostnad på umgängestiden med barnen.

I yrkeslivet har jag flera coola, driftiga tjejer att se upp till och där är Ebba von Sydow definitivt en. Så om en organisation vill använda henne som förebild har de träffat rätt i åtminstone ett fall.

3. Var fan är papporna?
Varför var Linda Skugge tvungen att trippelnatta alla ungarna när hon hade bebis? Kunde inte pappa Skugge ta nattningen av storbarnen när hon ammade? Kan inte han storhandla när hon tar hand om ”huset, tomten, bilen, allt”?

Jag tror att mediemammorna gapar så högt om det här för att de valt slackerpappor till sina barn. Men i stället för att tala ut om jämställdheten i det egna hemmet väljer de offentliga utspel. ”Lex Bitterfittan” om ni så vill.

 

Skolmatsgnäll

Aftonbladet kör något upprop kring skolmaten.

Så här tycker jag om det.

 

Ny Pause

Pause är en rätt konstig tidning. Många gånger har de de bästa trendrapporterna från frilansare som Caroline Hainer och Jan Ekholm (som för övrigt låter som en pseudonym, finns han på riktigt?! Han finns inte på internet!). Andra gånger slätstrukna ”singelspaningar” och blandat irrelevant bratnytt.

Men sen grymma Klara Svensson tog över hemsidan har åtminstone den fått en bra mycket tydligare profil. Jag tror mig förstå vem Pause faktiskt vill vända sig till. Att hon nu blir tidningens chefredaktör också ser jag som ytterligare ett steg i rätt riktning. Heja Klara!

 

Dafo med MNK

Mitt barn är egentligen för litet för att titta på Dafo men både han och jag brukar fastna framför det när småbarnsteven är över.

För min del är lite av igenkänningskärlek till dialekterna, som ju även hörs i Mammas Nya Kille. Och läser man resumén om dagens avsnitt kan man ju inte låta bli att titta. Tuff-Ola! Soppatorsk!

”Snabbast på kvarteret. I dagens program går katten Otis till attack mot tuffa-Olas trimmade moppe och jagar honom runt kvarteret tills det blir soppatorsk”.

Sänds på Barnkanalen på tisdagar kl 18.30.

(Jag gick aldrig och såg hemgiften förresten, buhu).

 

”Önskan om Gossip”

Jag satt och skvallergooglade lite och gick in på den här sidan. Och sedan kunde jag aldrig lämna den!

I grunden en italiensk sajt vars namn Voglia di Gossip förmodligen betyder något i stil med längtan efter skvaller. Eller ”önskan om gossip” som den automatiska översättaren föreslår. För grunden är en italiensk sajt där varje skvallerartikel blir automatiskt översatt till olika språk. Just därför kan man ”på svenska” läsa artiklar som:

* Ellen DeGeneres och sjunga Vad Pink i badrummet: video
* Glaset rör av Michael Phelps är på försäljning på E-Bay
* En Cristiano Ronaldo timmar gillar blondiner
* Big Brother 9: Marco Mazzanti var bräcklig, ord (ex) flickvän!
* Gissa motion av kändis
* $ 500,000 från Nicole Kidman och Keith Urban för bränder i Australien
* Brooke Shields raster i Rom är att söta
* The Jonas Brothers är vax
* 6 Jonas Brothers är alldeles för många

Egentligen borde man inte ge såna här sajter trafik men ni måste gå in och fnissa. Klicka på artiklarna också för en mysig blandning av engelska, italienska och svenska i en och samma notis.

Som sidrubriken så fint sammanfattar: allt du velat veta, men det har aldrig sagt!

 

Mandy och Ryan ska gifta sig!

Konstigt det där med engagemanget för vissa kändisar och det totala ointresset inför andra. Läser i Aftonbladet att Mandy Moore och Ryan Adams återförenats och nu dessutom ska gifta sig. Och blir så glad att jag faktiskt fånler framför datorn.

Precis vad vi som grät över dem i somras behöver.

 

Pete Doherty in 24 hours

Vid midnatt på söndag måste ni kolla MTV. Dokumentären om Pete Doherty är helt förtrollande.

 

Mia, Klara och FOTC

Ibland blir man ju lite orolig för att favoritserier inte ska palla trycket när de gör uppföljarsäsonger till tidigare succéer. Ja, jag var lite orolig att den nystartade säsongen av Mia & Klara inte skulle vara kul. Men nu har jag kollat ikapp de hittills tre avsnitten och jag tycker nästan de är roligare än tidigare. Särskilt scenerna då de spelar Mia och Klara.

Apropå förväntningar så har säsong 2 av Flight of the conchords äntligen börjat i USA. Har ni hunnit kolla än? En som jag känner säger att de också är roligare än någonsin. Längta!

 

Vi som aldrig sa FRA

Stora Bloggpriset i måndags alltså. För mig personligen en blandning av två helt olika bloggvärldar. För det här var kvällen då de blondaste modebloggarna fick samsas med de gråaste sossebloggarna. På de förstas bekostnad. Underbara Clara skrev här om mobbingfasoner på Veckorevyns ungdomliga Blog Awards. Det visar sig att på Stora Bloggpriset, där medelåldern låg omkring 40 eller så, tisseltasslades det minst lika mycket. Ett faktum jag gärna vill att ni har med er när det ska pratas om ungas nätmobbning. De nätvuxna kan vara minst lika elaka de.

Under kvällen presenterades den ena bloggvinnaren efter den andra. Folkmassan jublade och en herre som stod långt fram började skandera bloggarnas namn. När Elin Kling, den enda därinne som tjänar hundratusentals kronor på sin blogg per månad, vann i kategorin modeblogg så tystnade talkören plötsligt. När Stora Bloggprisets största bloggare stod på scen blev det i stället väldigt viktigt att markera att Elin Kling minsann står för yta. Den grå bloggmobben pratade, skrattade och pekade, i stället för att lyssna.

Det var inte bättre på scen. Medan den i övrigt proffsiga konferencieren Jenny Östergren tidigare under kvällen ställt insatta och viktiga frågor till vinnarna fick Elin Kling så klart bara prata kläder. Och blev uppmanad att gömma BH:n. Den grå bloggmassan på golvet skrattade.

Jag hade gärna hört Elin själv berätta om hur hon jobbat målmedvetet för att komma dit hon är, lite tips om hur man kan göra business av sin blogg. För det är väldigt tydligt att Elin Kling är så mycket mer än bara kläder, annars hade hon inte haft en av de mest populära bloggarna.

Den konstiga blandningen av två världar kulminerade i att Jan Helin och Kalle Ljungkvist från Aftonbladet delade ut ett hederspris till en FRA-blogg. Den grå bloggmassan kissade nästan på sig av glädje och ropade och tjimmade. Själv kände jag… ingenting. Jag bryr mig väldigt lite om FRA, jag har aldrig läst bloggen och jag tycker heller inte att det är så märkvärdigt. Jag tyckte tvärtom att det var väldigt väntat och nästan fegt populistiskt av Aftonbladet att göra en sådan fråga till ett hederspris. Kan man inte någon gång se bortom politiken när man väljer viktiga bloggar?

Däremot tycker jag det är intressant att bli uppmärksammad på nya bloggar. Som de som vann i teknikkategorin. Jag hade aldrig hört talas om den men de hade en fascinerande story. De lever tydligen på att blogga om photoshop. Minst lika intressant som att Elin Kling lever på att blogga om mode. Men jag hävdar alltså att de två vinnarna inte fick likvärdiga mottaganden i lokalen.

Men nu ska jag inte fastna i en massa gnäll. Den största behållningen av kvällen var att den var kul! Det var fantastiskt fint ordnat av Aftonbladet och det var framför allt generöst med ett ordentligt mål mat och tre drinkbiljetter var. Jag minns när vi ordnade Bloggforum för fyra (?) år sedan och vi knappt kunde tigga till oss någon spons alls. Det är också tydligt att Aftonbladet är en av få spelare som kan samla så vitt skilda typer av bloggare i ett och samma event. Behövligt tycker jag som den blog lover jag är. Hela galan var för övrigt lite som tidningen är själv: lite folklig, lite snaskigt nöje, lite LO.

Apropå Bloggforum så var det väldigt trevligt att få återse en massa gamla blogglegendarer live. Som Stationsvakt och Gudmundson och så delar ur Weird Science-gänget. Dock var inte legendarlegendaren Kjell där. Men det var Extra Allt-Jonas! Och ”gamla” modebloggar som Miashopping. Karolina Lassbo som inte är någon modeblogg men definitivt var föregångaren till dagens glammobloggar.

Fick också hänga med lite nyare bloggbekantskaper som Kenza, Malin och Niklas. Och Bokhora vann och bästa Jossi förde som vanligt så fin talan. Rolig segerintervju och fin artikel efter det.

 

Tittut

Hörni det var inte meningen att försvinna utan att säga något men det kom en massa datorlös tid emellan. Som jag använde till att träffa bloggare på ricko. Först på bokkollo med Bokhora, sen på Stora Bloggpriset.

Ska väl skriva några kloka rader om båda vad det lider, men just nu hinner jag inte.

 

Våra mungipor

Igår läste jag artikeln om Choice Hotels väckelsemöte i Globen. Då min lillasyster jobbar inom koncernen och var på plats letade jag automatiskt efter henne i bilden på publikhavet. Döm om min förvåning när just hon är den på bilden som syns allra klarast.

Så jag ringde:

- Alltså vad är oddsen för att just du ska vara med på bild just när jag letar efter dig?
- Hm. Vad är oddsen att jag ska se sur ut när jag har sån glad mun? [sarkasm, i vår familj har vi tråkiga nedåtmungipor]
- Äsch, syns inte. Men om du tycker det är ett sånt problem kanske du ska göra som Linda Rosing.
- Vad?
- Göra ett tvåcentimeters snitt i varje mungipa så de pekar uppåt så klart!
- Va?! Är det sant?!
- Japp
- Sjukt

Disclaimer:

1. Min syster ser inte sur ut på bilden.
2. Jag tycker Sveriges vackraste mungipor sitter på Emelie Thorén.

 

Popcirkus

Så trevligt att Per Sinding Larsen och Kristian Luuk fått sig ett eget London Live här i Stockholm. Med start i morgon och några onsdagar framåt blir det livesänd konsert-tv från Debaser Medis. Precis som i den engelska förlagan får både etablerade och nya artister spela och prata. I första programmet heter lineupen Markus Krunegård, A Camp feat. Nicolai Dunger och Nottee. Om två veckor blir det Jenny Wilson.

Blir nog fint som snus! Onsdagar 19.30 på SVT2 alternativt på Debaser Medis från 17.30 samma kvällar.

Men namnet? Är alla programnamn med förledet musik redan uppanvända inom public service? Popcirkus låter både barnsligt och som om det skulle sändas från Cirkus på Djurgården.