Popjunkien

Vilka charmtroll!

Jag skulle faxa iväg en grej på jobbet och såg att det låg några reklamfax i inkorgen. Ni vet svartvita papper med texter som ”Vi sköter städningen åt Er” (hallå, år 2005 säger man inte ”er” och man skriver det inte med stort E).

Och då slog det mig att det är så charmigt gammeldags att spamma via fax. Tänk att personen bakom företaget X har tänkt att om han/hon skickar ett fax får han/hon nog kunder på tråden. Vilket påminner mig om en tid för inte allt för längesedan när jag jobbade på kontor i London och vi faxade ut nyhetsbrev till kollegorna och dessutom faxade pressreleaser till tidningar.

Samma kontor hade också en policy: faxpappret var tvunget att vara ljusblått, så chefen kunde läsa sina fax på färgat papper.

Men hur som helst, gammeldags faxspam känns mycket mer harmlöst än mejldito.

 

Men musik jag däremot gillar…

Är hiten med stockholmsbandet Chick Habit. Nej, de är inte sjukt nyskapande men däremot jävligt gulliga. Och sångerskans röst är speciell och bra. Det är hon som har gul tröja.

 

Populärkultursjunkien dissar

En person/låt/genre/företeelse jag bara inte klarar av är Manu Chao. Ni vet någon sorts fransk latinosnubbe som blandar reggae med något annat och sjunger ”mama was queen of the bongo” eller nåt. Hans hypade period var för 3-4 år sedan men av någon anledning spelade P3 nyss hans hit. Och turistaffären Günthers Clothing som ligger nära mitt jobb spelar den varje dag på sommaren. Fortfarande!

Manu Chao symboliserar för mig en typ av musik som tjejer som klär sig i krossad sammet och killar som röker hasch gillar. Plus alla 30+ som aldrig köper skivor.

Ja, kolla bara på den officiella hemsidan så fattar ni själva.

 

Mera iPod

Maija gav en massa fina tips efter mitt förra inlägg om den gröna iPoden. Man kan nämligen få gratis gravyr om man beställer via Apple Store.

Själv har jag för allvarlig beslutsångest för att kunna välja vad en eventuell text skulle säga, så jag väljer bort denna lyx. Men om man är intresserad kan man använda en skrivsimulator och testa hur gravyren skulle se ut.

 

Nya McDonalds

Mackelidonk är min favoritjunkfood. Pizza är inte ens särskilt gott och kebab smakar gammal matta. Nej, en redig QP ska det vara.

Men eftersom jag också gillar förändringar så diggar jag McDonalds nya linje stenhårt. Det gamla suffixet ”& Co” ska tas bort och man ska sjäv kunna välja sina tillbehör som man behagar. Dessutom introducerar de en nyckelhålsmärkt pitaburgare.

 

Garbage är tillbaka

Precis som med Lambretta (ursäkta jämförelsen) är frontpersonen i Garbage helt sjukt mycket coolare än resten av bandet. Shirley Manson är grym och därför tycker jag att det är kul att de är tillbaka. Att refrängen till Why do you love me dessutom ändrar tempo mitt i är ju fantastiskt i sig.

Och tänk att inget sopsorteringsbolag snodde adressen garbage.com innan bandet gjorde det!

 

Dagens ord: lapskojs

Dagens ord i inboxen är alltså lapskojs – en maträtt som min man gillar skitmycket men som jag inte riktigt klarar av. Men vem hade kunnat gissa att den inte har en samekoppling alls utan kommer från England (namnet på den iaf).

”Lapskojs, rödbetor, frukt.” Så löd matsedeln för Järfällas skolor en junidag 1976. Lapskojs – ett hopkok av kött och potatis – har länge varit ett pålitligt inslag i skolbespisningen. Ordet har använts sedan tidigt 1880-tal. Även bildligt, om smörja eller strunt. Ordets klang gör att det kanske uppfattas som svenskt. Men lapskojs är lånat från engelskan. Där har lobscouse varit känt som sjömansmat sedan 1840. Ursprungsrätten var en gryta av kött, grönsaker och skeppsskorpor. Lob är en ljudhärmning av kokande, men scouse ursprung är okänt. Det sistnämnda har i dag blivit ett smeknamn för dialekten i Liverpool-trakten.

(Från Om ett ord)

 

jag kapitulerar

Jag kapitulerar från min anti-MP3-hållning och bestämmer mig för att köpa mig en iPod Mini, så klart i populärkultursjunkiens favoritfärg grön.

Enligt Pricerunner kan jag köpa den i en butik som ligger några minuter från mitt jobb, till det facila priset 1 890 kr.

 

Armbandstrend (uppdaterad)

Jag kan inte påstå att jag älskar fotboll, men jag tänkte skriva några rader om Aftonbladets nya armbandskampanj mot fotbollsvåldet.

Jag gillar färgen och formen på armbandet och har tidigare sett det i utländska modetidningar där texten tagit ställning mot alla möjliga tråkigheter: cancer, mobbning, tsunamin etc. Gummibandet finns i olika färger för olika ändamål, själv skulle jag vilja ha ett klargrönt med texten ”stoppa Pontus Enhörning” på.

Och även om jag inte älskar fotboll så skulle jag lätt kunna tänka mig att göra precis som Alexander Östlund och Olof Mellberg, if you know what I mean.

Update:

Ida länkar till bilder på några av de andra armbanden.

 

Om dagens bröllop

Prins Charles gifte sig med Camilla Parker-Bowles och om detta har jag tre saker att säga:

  1. Fan vad kul att de är kära och äntligen får det som de verkar ha velat i 35 år.
  2. Camilla bar en verkligt snygg tiara som kändes passande för en dam i hennes ålder
  3. Oj, William verkar bli lite tunnhårig
 

Rich Girls

Verkar som Rich Girls är tillbaka på MTV (men det kan också vara en repris av gamla avsnitt). Fantastisk fly on the wall-serie som följer de rika New York-tonåringarna Ally och Jaime.

Ally är dotter till Tommy Hilfiger och har inte direkt alla hästar hemma. Stor humor i dagens avsnitt när pappa Tommy hjälpte Ally att städa sin garderob (myyycket kläder). Som väntat var han ju värsta sorteringsproffset och började snabbt vika jeans i prydliga högar. Varje par jeans han gillade kommenterade han med ett ”these are cool jeans”.

Men Tommy var inte nöjd över att Ally hade flera Ralph Lauren-plagg och det märktes att hon ljög när hon hävdade att hon bara köpt dem för att de var på rea. Tommy var orolig att hans pengar på dotterns kreditkort finansierat konkurrenten Laurens nya bil.

 

Du och jag Ola

Att tidningarna presenterar lönelistor och ”här bor din kändis” är inte hälften så intressant som när man publicerar kändisars resultat på högskoleprovet!

 

Efter bion

När eftertexterna rullat klart och jag äntligen sett Life Aquatic funderade jag på ett hos mig numera obligatoriskt moment i kolla-på-film-tillfällen. Efter sedd film går jag hem och googlar/imdb:ar saker som jag fastnat för. Det kan vara allt från ”hur många Wilson-bröder finns det?” (svar : 3) till ”vad heter Bowielåten i slutet av filmen som spelades i både en engelsk och en portugisisk version?” (svar: Queen Bitch).

I Sydney hälsade vi på en grymt filmintresserad men än mer internetointresserad familj, men mot slutet av vår resa hade vi övertygat dem om IMDB:s förträfflighet. Det finns få sajter utöver google som jag använder lika flitigt.

Nåväl, filmen. Jag tyckte mycket om den, t ex blippandet av färger och ljud överallt, de tvära kasten och de fina relationerna. Häftigast var dock musiken, jag var totalt oförberedd på att husguden Bowie skulle dyka upp så ofta (hans musik alltså). Och när de i en ljuvlig undervattenssekvens spelade Staralfur med Sigur Ros glömde jag t o m nackspärren (vi satt allra längst fram).

 

Vår hemmaskog

I videon till Rilo Kileys ”Portion for foxes” spelar bandet framför en fotovägg som är samma tapet som vi sedan några månader har hemma hos oss! Även om tapeten heter något i stil med nordamerikansk skog och bandet är från USA så är det ju häftigt att det är exakt samma.

Om jag inte lovebombat den nog här i bloggen så passar jag på nu: vi älskälskälskar vår sovrumsvägg och kan verkligen rekommendera stället vi köpte den på. Skulle jag ha ännu en fotovägg skulle jag vilja ha den här i köket:

 

Inga modeikoner direkt

Enligt Aftonbladet ska de här killarna leda nya omgången av Idol:

Eh… hrm… schyssta brillor Johan Wiman.

 

”Nobody’s Lonely Tonight”

Moneybrothers nya singel på radion. Love it! Vilket fantastiskt pompöst epos!

Har letat men inte hittat en onlineversion att länka till. Återkommer om jag gör det.

 

Love Robyn

Förresten så älskar jag ”Be mine” med Robyn. Den är så smart och hittig och jag får inte nog trots att jag hör den typ fyra ggr om dagen (och har gjort ända sedan min hemkomst från Oz).

Blev därför glad över att just Robyn var pratgästen i Studio Pop igår. Att hon dessutom var ursnygg i håret var ett plus (men ett stort minus för kläderna).

Och när pretto-Laleh levererade veckans eftertanke höll jag på att skämmas ihjäl och bytte snabbt kanal.

 

Klarsynt Viggospaning

Resumés chefredaktör Viggo Cavling skriver idag en mycket intressant krönika apropå att H&M tog hem det viktiga guldägget i filmklassen på gårdagens Guldäggsgala. Cavling sätter fingret på ngt som jag funderat över länge – hur så många människor konsumerar samma sak samtidigt i nästan hysterisk form. Hans nämner t ex Gyllene Tider, Da Vinci-koden, U2 och Desperate Housewives.

Jag tror liksom hr Viggo att det kan handla om riktigt smarta och ”mot strömmen”-kampanjer som skapar buzz men samtidigt om att folk är mesiga och inte vill bli lämnade utanför konversationer om Da Vinci-koden.

 

Min svåra radiokris

  • På P3 är det antingen Pontus Enhörning eller dagboksprogram om 13-åringar som kommer ut som homosexuella eller 39-åringar som knarkar.
  • På P5 är det antingen radiosport eller reggae
  • På reklamkanalerna är det antingen Anastacia, Green Day eller nån sorts hiphop

Det finns inget att lyssna på! Note to self: ta med skivor till jobbet i morgon.

 

Riktigt smart tidningsidé

Okej, den har funnits ett tag nu, men idag kom jag i kontakt med den igen och konstaterade att tidningen Mea är helt sjukt genialisk.

Den samlar reportage från olika Bonniertidningar i en och samma tidning. Nu har jag inte läst den men jag gissar att man får sig en skön mix av lite Mama, lite Amelia och lite Topp Hälsa. Säkert lite Vecko-Revyn och lite Sköna hem. Kanske även Kamratposten om man har tur. Förmodligen inte Resumé, men kanske?

Så himla smart, och lite förvånande att inte fler förlag gör så här.