Idag vill jag passa på att tacka Amazon som så påpassligt levererade hela säsong två av How I met your mother på min födelsedag. Och när jag då fick välja precis vad jag ville göra på min 29-årsdag valde jag följande: playdate på morgonen, en hel dags slappande, lite shopping, sunkpubsmat till middag och –
Denna galna galna höst, jag har inte ens en halv sekund över för att reflektera över saker. Men nu vill jag ägna en stund åt att skriva om den underbara ”White chalk”. PJ Harveys första skiva på tre år och en avskalad pianobaserad sådan. Jag som tycker om det rockigaste av hennes grejer var inte
M3 listar coolaste prylarna genom tiderna och ettan är Commodore 64. Hemma-”datan” som man kunde programmera att göra så vilda saker som att byta färg på skärmen (tv-apparaten) och spela spel som laddades på kassettband. Mitt och min systers stora favorit var Bubble Bobble som tog 136 snurr på räknaren att ladda fram. Det motsvarar
Det är dåligt med PJ-filmer på Youtube hittills men här är en. Synd att han inte har med det inledande partiet på den här låten, där PJ pratade väldigt underhållande om sin opålitliga trummaskin. Jag ska återkomma i frågan när jag har lite mer tid och ork. Det var helt sjukt bra. (nu går det
Jag som aldrig laddar ner tv (jaja, sluta tjata tänker ni) får helt enkelt förlita mig på att andra gör det. Tack ”andra” för att jag nu kan njuta hela säsong ett av Flight of the Conchords samtidigt som Förkylningen (som alla har/har haft/kommer ha) sprider sig i min kropp.
Nu har jag äntligen kollat Mia och Klara och gillar massor. Nästan så det funkar bättre i tv än i radio? Titta ni med. I kvällens avsnitt fnissade jag särskilt åt klädsamtalen i början och trashmorsan Tabita så klart. Och Cristopher Walken-lookaliken Rolle.
Det var alltså Klaxons som fick Mercury Music Prize förra veckan. Vilket var roligt i sig eftersom jag var helt nygooglad på bandet i ett helt annat sammanhang. Såg nämligen en intervju med coola Lovefoxxx i CSS och hon pratade om att hon saknar sin pojkvän (Klaxon-gitarristen Simon Taylor-Davies) så mycket när de turnerar, men
Hej! Den här veckan är jag inte alls lika upptagen så nu har jag tid att blogga av mig lite. Efter att jag genomfört mitt tredje jobb på lördagsnatten har jag nu chillat och kollat nästan hela säsong ett av How I met your mother på DVD. Jag köpte boxen redan i april men har
Alla jag mött de senaste veckorna pratar om Facebook. Nästan så jag förväntar mig att tanten med rökrösten i kassan på ICA Nära ska avsluta med ett ”det blir 39 kr tack, har du Facebook?”. Igår när jag var ute pågick tre-fyra Facebook-diskussioner runtomkring mig, samtidigt som jag var inbegripen i en själv. För det
Jag har bytt dator och haft anledning att uppdatera iTunes ordentligt. Just nu kan jag inte sluta lyssna på nya Yeah Yeah Yeahs-ep:n ”Is is”. Lyssna på Down Boy på Myspace ni med. Sen är jag också totalt smitten av Hitten med Those Dancing Days.
Åh jag älskar min sida av stan. Snart öppnar den nya shoppinggallerian i Skatteskrapan på Götgatan och innan dess kommer American Apparel att öppna sin första svenska butik i Brunogallerian på Götgatan. Det trevliga är att de har öppet hus under renoveringen, jag har gått förbi där säkert hundra gånger (regnig semester = shopping, fikor
Thank you for your order MRS CRUSOE You have booked 2 seats tickets for PJ HARVEY at Royal Festival Hall in London on SAT, 29/09/2007, doors at 19:00, starts at 19:30
Nu har jag gjort sådär igen, utlovat ett inlägg och sedan offlinesoftat så länge att det blivit inaktuellt. Men i lördags var jag alltså på Antony & the Johnsons i Dalhalla. Det var givetvis helt ljuvligt. Med det vackraste av svenska sommarväder som sällskap och en gemytlig bilresa upp var förutsättningarna liksom satta. Jag rekade
Jag tyckte först att det kändes lite mastigt med två heldagars häng på Frescati. Hela charmen med Accelerator är ju att få så mycket bra musik komprimerad på väldigt kort tid tycker jag. Vilken tur då att de släppte endagsbiljetter idag. Jag bokade fredagsbiljetter på stört.
Det är många många saker som är supergrymma med att jobba igen men just nu är jag helt kär i det trygga kontorslunket och vardagsfniss med kollegorna. När jag i fredags kom tillbaka från långt kundmöte hittade jag en hel hög engelska tidningar på mitt skrivbord. Fina kollegan C. hade varit i London och direktimporterat
Åh ni måste läsa Annina Rabes minnesanteckning om sin relation till Bryan Ferry, bland annat. Jag fick rysningar av välbehag. Apropå pinsamma klädminnen så har jag väl ungefär en miljard. Det värsta är att några av dem är helt nära i tid, något som känns väldigt aktuellt nu när jag rensar ut säckvis med kläder
Jag Knuffar runt och försöker hitta intressanta inlägg (dvs sånt som inte handlar om salladsbarer och spionskandaler). Via Nikke hittar jag till Miranda Julys hemmasnickrade sajt för sin kommande bok. Och som jag gillar’t! Särskilt när hon färgkoordinerar sina tröjor med de böcker hon läser. Genialiskt. Kolla här: No one belongs here more than you.
Ge mig lite nostaglilänkar och jag faller hårt. Hos alltid läsvärda Älskade Dumburk hittar jag till användaren erikbe99:s fantastiska arkiv på Youtube. Strunta i de gamla fotbollsmatcherna och kolla i stället på vinjetter från program som Bullen, Unga Tvåan och Toffelhjältarna. Eller ett datakunskapsprogram från 1987, den där manlige hallåan som såg ut som ett
Alltså min bedårande lille popkulturkonsument till son gjorde nyss det här: Vi ligger på golvet och leker med ett tåg som heter Loco och verkligen låter helt loco. På teven i bakgrunden håller programledarna för Mycket mer än müsli på att avsluta för dagen. De pratar om morgondagens program innan de säger hejdå. Min son
Ni kommenterar