April april din smarta sill
Jag hatar när folk luras. Jag tycker det är elakt och onödigt att gå under falsk flagg och jag blir på riktigt stressad över att inte veta om jag ska känna mig dum, glad eller likgiltig inför information som ges mig. Om någon säger en sak till mig så vill jag utgå från att den är sann. Inte tänka ”nääääeee, vääääänta nu”.
Därför hatar jag aprilskämt. Lurendrejeriskämt är så klart tråkiga alla dagar – men 1 april är då ändå värst.
Men media håller desperat fast vid den numera rätt unkna traditionen att lura läsaren. Någonstans tycker jag det är lite sorgligt att en hel redaktion gått igång på en sån här idé och sedan kör den fullt ut. Ägnar tid och resurser åt att spexa loss lite som värsta pompösa studentgänget. ”Det handlar om cyklar, vi döper killen till Styrén hö hö”
Det slår mig att ju finare medie desto mer högtravande ljug. På samma sätt som präktig landsortstidning = pinsamma lillebrorskomplexiga försök till ljug med stil.




Ni kommenterar