Åh, jag älskar verkligen plankan. Skulle gärna använda den som primärt förflyttningsmedel om det inte vore så ineffektivt.

Lämnar er med den mentala bilden: folk som går i plankor.

Happy Friday!

#blogg100

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag har inte alltid tiden, men jag har definitivt energin för 1-2 pass till per vecka.

Så nu har jag sajnat upp mig på en söndagsgrej också. Om jag förstått det rätt är är det funktionsträning med inspiration från kampsport.

*hoppas en får damma av sin gamla kung fu moves*

Ehm.

Nåväl, rapport kommer!

#blogg100

Att som hårt arbetande tvåbarnsmamma vara det starkaste jag någonsin varit i mitt liv. Det är en av de största saker som hänt mig de senaste åren.

Men mer om det en annan gång för jag måste 1) återhämta mig från kvällens fantastiska pass och 2) jobba lite.

#blogg100

Jag funderade på om jag skulle länka till AB-artikeln om Tobbe Trollkarls superkropp. För han går ju på samma träning som jag och han pratar i artikeln om det som jag också gillar så mycket med Xtremefit. Man blir snabbt smidig och vältränad men behöver inte göra avkall på något annat i sitt liv. T ex smågodis (i Tobbes fall) eller semlor och ni-vet-vad (i mitt fall).

Men så var det ju det där med begreppet superkropp. Så otroligt fånigt. Som om kroppen i sig inte vore super nog? Vilka signaler sänder sådana artiklar till de icke-deffade kropparna? Så då bestämde jag mig för att inte länka.

Men sen. Skrev bloggosfärens kanske roligaste person den här roliga spaningen om just medierapporteringen kring superkroppar. Och då kände jag att jag MÅSTE länka till alltihop.

Så läs och njut!

#blogg100

Att muskler väger mer än fett har man ju fått höra hela livet. Men hur mycket mer?

I mitt fall cirka två kilo, om jag ska gå på hur mycket jag gått upp i vikt sedan jag började träna. Kan det stämma?

Jag har samma klädstorlek som tidigare men betydligt mer muskler. Och konstigt vore väl annars – gud vad vi fokuserat på benmuskler de senaste månaderna. Mina lår ser ut ungefär som en hockeyspelares (jag sa ungefär).

(Alltså det slutar aldrig vara roligt: jag! Har muskler! Hihi!)

#blogg100

Och nu är jag på väg igen. Dagar då jag både har lunchmöte och hämtningsdag på dagis får jag pussla lite. Allra helst tränar jag på lunchen eller morgonen, men ikväll blir det ett sent pass i stället.

Tack för att ni kommenterar och peppar!

Roligt också att läsa att lilla jag kan inspirera till träning.

Ska hälsa det till mig själv för 10 år sedan.

#blogg100

Det var som att luften gick ur mig efter den senaste bootcampen, sista veckan var jag seg, trött och hade ont. Kände mig varken stark eller smidig. Fast jag klarade fler reps än någonsin.

Kanske var det allmän februaritröttma. Kanske var det den begynnande feber-och-nåt-sorts-halsont som ännu ligger latent i kroppen och vägrar bryta ut.

Så jag tog mig ett litet träningsbrejk. Tänker (skyller på) att det kanske kan vara klokt att varva ner ibland också. Bootcamperna stegrar ju varje vecka så de sista veckorna är svinhårda. Det finns inte utrymme för någon trött liten gnällis i det sammanhanget (tyvärr får jag väl säga, jag önskar ibland att fokuset var på jämn leverans och inte bara på mermermer).

Men i morgon är det dags igen. Det är redan vecka 2 av 6 på den här bootcampen och om jag inte tvingar dit mig själv kommer det vara för sent.

Har packat väskan och blockat lunchen i kalendern. Wish me luck!

#blogg100

En härlig sak med detta med #blogg100 (100 inlägg på 100 dagar) är att kommentarsfältet börjat leva igen. Jag frågade ju om träningshår häromdagen och fick så superbra tips att problemet nu är löst.

Extra roligt ur popjunkiehänseende eftersom tipsen både handlade om Britney Spears och den gamla härliga 90-talslösningen sicksackhårbandet. Hårbanden kostade en tjuga styck på Glitter och nu har jag redan hunnit träna tre pass med dem. Sitter som berget. Och jag känner mig som cirka Gwen Stefani eller någon annan nittiotalsikon när jag har det på mig.

Bilden lånade jag från Chic.se som i en artikel från 2010 menar att det är en hårtrend vi helst vill glömma.

Ni förstår ju att jag ska göra allt jag kan för att DET inte ska hända.

Det finns särskilt en låt som alltid spelas i slutet av mina träningspass, precis när man tror att man ska ge upp, när man redan hade givit upp om man hade tränat på egen hand. Då, när energin är nästan helt slut, så kör de igång Greyhound med Swedish House Mafia och det låter säkert jättelöjligt – men jag vet att det är låten som gör att jag orkar den där sista biten. Låten och gruppen.

För det är gruppdynamiken som gör hela träningsformen på Xtremefit så bra – om någon pressar/inspirerar mig att göra 30 armhävningar så gör jag dem. Om jag själv tänker att jag borde göra 30 armhävningar så går jag i stället och skopar upp en tallrik glass.

Inte för att jag inte äter glass, för det gör jag minst en gång i veckan – jag äter alltid vad jag vill, men jag gör det helst inte samtidigt som jag tränar.

#blogg100

Att vara träningsnybörjare innebär ju att man måste lära sig ALLT. Min stora målsättning det här året när det gäller träningen är att få ordning på maten. Men, eftersom den här lilla bloggyn gärna fokuserar på det ytliga ska vi idag prata om träningshår.

Allvarligt. Vad gör ni med håret när ni tränar? Mitt spikraka testiga hår vill liksom inte hålla sig på sin plats och jag måste avbryta övningar för att fixa håret och det är verkligen inte något som passar sig. Jag känner mig dessutom rätt mesig varenda gång, som att jag försöker maska mig ur burpeesarna för att fiffa med håret.

Jag behöver tips på en stenhård frisyr som håller sig på plats. Obs att mitt hår inte går att fläta pga spikrakt och halkigt. Under tiden kan jag dela med mig av de versioner jag testat:

Mössa med hål för hästsvansen. Bäst i test! Absolut bäst för man håller sig varm och har inget knöligt hår i vägen. Men funkar bara utomhus dårå, och någon månad till är det främst inneträning som gäller.

Zlatan-hårband. Sitter för hårt på mig, men det kanske bara är jag som är tjockskallig? Brukar kombinera det med en hårsnodd och det funkar väl okej. Men jag måste ändå sätta om håret 2-4 gånger på en timme.

Svettisband à la Björn Borg. Bästa inomhuslösningen hittills men även den kräver en hårsnodd som pallar trycket. Och såna har jag inte hittat.

Vanlig tofs. Räcker ej pga halkhåret halkar ur.

#blogg100