Kommentarer till Temavecka djupa upplevelser, del 1

Av: Jennie

Jennie — Wed, 30 Jan 2008 12:57:37 +0000

Hehe, såg på TV3:s text-tv att nu ska NKOTB återförenas.
Jag som många andra tjejer var dödsförtjust i Jordan.
Var på koncert i Globen -91 och hade jättetur med platserna eftersom vi beställt våra biljetter genom en resebyrå.
Vi hamnade typ max 10 meter från scenen och min upplevelse var total.

Nu så här 16 år senare vet jag inte riktigt vad jag tycker om en återförening.
De kom ju inte ens ut i världen med sista albumet -94.
Kommer de hit går jag nog mest utav nyfikenhet.
Måste ju kolla hur de ser ut i 40-års åldern…

Ps Apropå Danny… min syster var tokig i honom.. Ds

Av: Buster

Buster — Wed, 09 Jan 2008 19:13:31 +0000

Danny kallades ”Hästen” av oss killar i kompisgänget. Men som jag minns det var tjejkompisarna bara kär i två av dem, det var antingen den coola Donnie eller söta Jordan. Tuff tjej/Donnie. Mesig tjej/Jordan.

Jag såg Metallica i Globen 1992 då jag var 16. Min första konsert. Det var så mäktigt att jag drabbades av en 16 år minneslucka i stort sett. Kommer bara ihåg 3-4 saker.

Av: Rebecca (admin)

Rebecca (admin) — Tue, 08 Jan 2008 20:38:54 +0000

tack för jättefina anekdoter hörni!

Stackars Danny, undrar om han vet hur ratad han var i de svenska flickrummen… Läste nånstans att han tvärtom var rätt poppis i (något annat land – USA?).

Av: Ulrika

Ulrika — Mon, 07 Jan 2008 20:29:38 +0000

Här kommer gamla tant Ulrika och vill berätta när jag såg Queen i Scandinavium typ –81.
Dom var kanon, men det starkaste minnet är ändå att det satt en tjej bredvid min kompis och mig som stank fotsvett så ögonen tårades.

Av: saom

saom — Mon, 07 Jan 2008 19:05:10 +0000

Jag känner igen det där med att dela upp NKOTB-pojkarna i kompisgänget. Min favorit var Jonathan, och vi var fem tjejer som var galna i bandet ett tag. De andra gillade Joey, Jordan, Donnie och… Jonathan. Ja, vi var alltså två på honom, mycket frustrerande. Jag gjorde mitt bästa för att övertyga henne att byta till Danny, men honom ville ingen ha. :)

Av: Tove

Tove — Mon, 07 Jan 2008 17:22:31 +0000

På temat musik hade jag en djup upplevelse för bara några veckor sedan; hörde ”I will follow you into the dark” med Deathcab for a cutie. Jag längtade efter människor som står mig nära och som då var väldigt långt borta och tårarna började rinna, som om man skruvat på en kran. Sen lyssnade jag på låten 14 gånger i rad och grinade en hel kväll. Men nu när jag lyssnar på den känns det inte alls likadant…

Av: Misanth

Misanth — Mon, 07 Jan 2008 13:59:47 +0000

Jag såg Backstreet Boys när jag var 13. Hamnade också långt upp på Scandinaviums läktare och såg fem prickar skutta runt på en scen. Frågade mor min hur långt ifrån scenen vi kunde vara och fick beskedet ”mja, kanske… 30 meter?” och var sedan helt lyrisk i en evighet för att jag varit mja, kanske… 30 meter? ifrån Backstreet Boys. Jag försökte det där med att skrika i extas som en massa andra tjejer gjorde, för det verkade ju vara det enda rätta att göra, men det var mest jobbigt.
Såg att de kommer till Hovet i april och kämpar för att släpa med sambon för old times’ sake, men det går rätt dåligt.

Av: Hanna

Hanna — Mon, 07 Jan 2008 09:54:07 +0000

Jag brukar faktiskt fortfarande ibland vilja gråta utan att kunna (typ på begravningar när det ännu är för ofattbart att personen är borta).

En gång som var tvärtom: dvs jag ville INTE gråta men kunde inte hålla mig var konstigt nog på Elton John i Löfbergs lila arena (Karlstad alltså). Jag hade gåshud hela konserten igenom och lade väldigt mycket energi på att inte mina föräldrar skulle upptäcka att tårarna rann. Otroligt pinsamt men samtidigt var det så fint, det är rätt skönt att bli sådär berörd (fast jag trodde inte jag skulle bli det av just Elton).