Popjunkien

Nära Olsen-upplevelsen

31 oktober, 2005 Kl. 20:45 av Kommentera

Jag har glömt berätta om min nära-Olsen-upplevelse. I helgen var jag på H&M på Hamngatan när jag fick syn på Mary-Kate och Ashley Olsen! Trodde jag i alla fall.

Det tog säkert 10 minuter innan jag var säker på att det inte var Huset Fullt-tvillingarna som stod framför mig – men det var enbart deras fläckfria svenska som övertygade mig. För de var båda korta, späda och boho-klädda och provade till råga på allt sådana stora solglasögon som sitter på nästippen (som Olsen-systrarna alltid bär).

Men jag undrar lite över vilka de här tjejerna var. Jag gissar att de var två kompisar som jobbar hårt på att se ut som sagda tvillingar.

 

Listen to your heart

31 oktober, 2005 Kl. 13:12 av 3 kommentarer

Jag ska berätta om en frustration jag burit på i stort sett hela mitt liv: missuppfattningen om vilken Roxette-ballad som är den bästa. Alla har alltid tjatat om It must have been love fast den är så tråkig. Tacka vet jag underbara Listen to your heart (som jag numera hör dagligen efter att det skett ett litet radiouppror på jobbet). Den har ju allt vad melankoli och pampig gråt-i-halsen heter.

Nästan orättvist att ”It must have been love” fick sådan draghjälp av Pretty Woman.

 

I like Petra

31 oktober, 2005 Kl. 10:18 av 2 kommentarer

Apropå Madonna så var det Petra Markgren Wangler som intervjuade henne för SVT:s räkning, tydligen som enda skandinaviska journalist. En intervju som kunde ses både i sena Rapport och i Kulturnyheterna strax därefter i fredags kväll.

Och då tänkte jag igen som flera gånger förr att Petra är grym. Hon är så lugn och behaglig och så klart påläst. Hon var ju den stora behållningen i Musikbyrån när det begav sig och varje gång hon dyker upp i rutan. Dessutom är hon musikredaktör för Damernas Värld.

Här är Petra längst till höger på bild. Givetvis i en kort P3-frisyr precis som kollegan Karin där till vänster. (Båda är ju P3-skolade).

 

Helgen? Hung up på Madonna

30 oktober, 2005 Kl. 21:03 av 3 kommentarer

Har kollat på nya Madonna-videon x antal gånger under helgen och tycker sammanfattningsvis att den är superläcker. Till att börja med så måste det ju uppmärksammas att Madonna är 47 år. 47! Jag är säkert åldersrasist som är så fascinerad av det men jag tycker att det är relevant i sammanhanget. Videon är modern, ung och cool samtidigt som nästan-femtioåriga Madonna själv är så sjukt vacker och tuff både i danstrikå och bland discodansande ungdomar.

Det är en motsägelse i sig för ibland framstår hon som en jäkligt småborgerlig pärlhalsbandsmorsa. Ta det där med den elaka stränga uppfostran av sina barn eller det där religiösa Kabbala-tjafset. Eller det faktum att hon samplar ABBA.

Nåväl, tillbaka till videon. Den är underhållande och full av nyanser, något jag tycker är viktigt om man ska ”orka” kolla på tre minuter musikvideo. Men jag antar att det inte är meningen att Madonnas steg i början av videon ska påminna så mycket om Christopher Walkens galendans i Weapon of choice?

 

Byeh byeh Jonah

29 oktober, 2005 Kl. 21:11 av 5 kommentarer

Jag såg inte Idol igår så jag har lite svårt att bedöma insatserna objektivt. Med det faktum att Jonah åkte ut får mig ändå att tänka lite på det jag sagt hela tiden - om Idolerna väljer obskyra och ickefolkliga låtar får de vackert finna sig i att bli utröstade. Se bara hur det gick för flickfavoriten Ola förra veckan. Och Marieme som av någon outgrundlig anledning sjöng en reklamrelaterad Ted Gärdestad-låt och så klart åkte ut snabbare än hon kunna lalla lalalala lalalala lalala.

Jonah sjunger jättejättebra men Sverige är ju inte direkt någon jättemarknad för RnB. Kristen RnB dessutom.

Såg förresten att Idol har en resumésida så man kan läsa om hela gårdagens sändning. Jag håller mer och mer på Agnes.

 

Ansgar & Evelyne

29 oktober, 2005 Kl. 20:05 av 7 kommentarer

Hörde nya ”Ansgar & Evelyne” med Kent på Nordic Music Awards. Är det bara jag eller låter de inte typ likadana hela tiden (nuförtiden)? Lite lullullkvasi-text, otydlig sång och distade gitarrer.

Jag känner inte till namnen i titeln men en googling gör att jag misstänker att Ansgar och Evelyn är älskande karaktärer i tyska tv-serien Die zweite heimat eller kort och gott Heimat.

 

Skraptajm

28 oktober, 2005 Kl. 14:20 av Kommentera

Det här är min relation till skraplotter:
Min mormor vann en gång 100 000 kr på Triss. Själv köper jag en lott per år ungefär och så brukar jag se direktskrapet i teve ibland.

Men nu ska vi av olika anledningar skrapa 46 st TIA-lotter på jobbet. Vi är sju personer på plats vilket innebär att jag kanske kommer skrapa ca 6½ lott. Vi har givetvis en ambitiös vinstdelningsplan.

Förresten såg jag en gång en gubbe på teve som skrapat ett fast antal lotter per vecka i typ 30 år. Han hade sparat det gråmetalliska avskrapet i en burk. Men han hade så klart inte vunnit några stålar.

 

Pelle och Sahara

28 oktober, 2005 Kl. 09:18 av 7 kommentarer

Happy friday allihop. Börjar dagen med att konstatera att Stureplan gjort det igen. Igår vimlade en blonderad Hives-Pelle och hans tjej SAHARA HOTNIGHT på en Tiger-fest i PK-huset.

 

Oinspirerad torsdag

27 oktober, 2005 Kl. 15:23 av 4 kommentarer

Jag vet, jag är typ sämst på att blogga för tillfället, men kanske kommer geisten (och tiden!) tillbaka snart. Nåväl, idag har jag tänkt lite på:

  • Att pipskägg går bort.
  • Att min ringsignal börjar bli rätt ute (apropå det saknar jag den klassiska Ericsson-signalen från 90-talet). Dessutom steker jag hjärnan vid varje samtal eftersom min handsfree är trasig.
  • Att jag har tur eftersom Synsam kör en rabattkampanj samma helg som jag ska bli glasögonorm fullt ut. Apropå det googlade jag ”rätt glas – rätt bågar” från Synsams reklam och gissa var jag hamnade?
  • Att Pete Doherty som Scatman John är en rolig liknelse.
 

Vidrigt

27 oktober, 2005 Kl. 10:22 av 6 kommentarer

Ibland dyker de upp bara så där, ingen vet var det kom från. Jag pratar om ord och uttryck som plötsligt blir allmängiltiga. Som ett liksom eller ett ba. Jag pratade i helgen med en kille som sa du vet 3-4 gånger i en mening.

Mitt ord är just nu vidrigt och jag både använder det och tycker mig höra det rätt ofta. Både bland kompisar och på teve och så. Mat kan vara vidrig, ett par byxor vidrigt fula och det faktum att jag inte träffat min love på tre dagar är helt über-vidrigt.

 

Köttreklam

26 oktober, 2005 Kl. 10:30 av 6 kommentarer

Den konstigaste reklamen tycker jag är den för kött. Ni vet reklamblad man får hem i brevlådan eller som helsida i morgontidningen. Den lokala handlaren har fått in ”ett extra fint parti fläskfil+e” och som bevis ligger en annan filé och tronar på en bricka. Alltid garnerad med en grön kvist. Förutom om reklambilden visar köttfärs – då är köttet aaalltid garnerat med en rå äggula i sitt skal.

Här är ett exempel från Prisextra. Den belyser inte mitt exempel jättebra men jag anar att det är lite samma tänk som ligger bakom.

Update
Jag var lite snabb med att posta inlägget för jag ville verkligen brodera ut mina tankar kring detta. För man är ju en så pass van köttkonsument att man fattar att det inte är det stajlade köttet som sedan säljs i disken. Allt kött ser ju lika ut när man står där och klämmer på det. Och säljargument som vi har fått in 1 ton nötkött biter inte riktigt på mig.

 

En riktig partydress

25 oktober, 2005 Kl. 13:45 av 4 kommentarer

Det händer inte jätteofta men ibland har jag plagg på mig som komplimangas extra mycket. Just nu har jag två sådana persedlar: 1) ett par svarta stövlar från Nilson och 2) en bordellklänning från H&M i svart silke och rosa spets. Den är så ljuvligt vacker att jag planerar att bära den på alla festligheter härifrån till nästa millennieskifte.

Det roliga är att jag snubblar över klänningen lite här och där på nätet men har ännu inte sett någon annan bära den IRL. I Sverige har t ex Paradise Hotel-Daphne (1, 2, 3) och Amelia-Kicki den.

Därför var det extra kul att kolla bilderna från när Madonna besökte Misshapes (som om jag förstår det rätt är New Yorks svar på Trash i London). Inte nog med att Madonna dansar med alla coola klubbkids – Ultragrrrl (som är en av de första NY-bloggarna jag började följa) dyker svettblank upp på dansgolvet iklädd samma ljuvliga bordellklänning som jag alltså är så kär i.

(Ja, eftersom jag är ett sådant H&M-fan tycker jag det bara är roligt när andra har likadana kläder som jag).

 

Varför, Agnetha?

24 oktober, 2005 Kl. 18:51 av 2 kommentarer

En av alla gulliga födelsedagspresenter var Fans av Fredrik Strage. Började sträckläsa den igår och blev så fast att jag var tvungen att fortsätta klockan sex i morse (vilken bliss att gå upp och duscha tidigt och sedan softa i typ 1½ timme till).

Har hittills läst kaptilen om Michael Jackson, Agnetha Fältskog och Evert Taube och är minst sagt fascinerad av denna besatthet. Strage som skribent är fantastisk. Intresserad, ödmjuk och förmodligen lika fascinerad han – när han är med småtjejerna i Darins trappuppgång ritar han ett hjärta på väggen precis som de verkliga Darinbeundrarna.

Två saker hänger kvar även när jag inte har boken framför mig. Jag kan inte sluta tänka på:

  1. Den sinnessjuka kvinna som förföljde först Evert och sedan Sven-Bertil Taube. (Fredrik Strage förföljer faktiskt själv kvinnan för att få en intervju).
  2. Det faktum att Agnetha Fältskog faktiskt först var ihop med den man som senare förföljde henne.

 

Lite lite om Idol

24 oktober, 2005 Kl. 11:58 av 5 kommentarer

Som ni märkt har jag inte bloggat om fredagens Idol och det beror på att jag bara såg snabbgenomgången och inte kan bedöma insatserna särskilt bra. Jag måste säga att jag är lite småchockad att Ola röstades ut redan, även om jag velat just det i flera veckor så trodde jag att vissa andra skulle ryka innan det var hans tur. Jens och Måns till exempel.

Några snabba reflektioner

  • Elina hade faktiskt fått på sig ett par helt ok jeans den här gången men tyvärr en ful
  • Programledarna var snyggast i hela paraden. Både jag och min bror dreglade över de grå och svarta stickade tröjorna.
  • Alla hade valt helt sjukt tråkiga låtar. Sibel sjöng liksom ”Strong enough” med Cher och darlo-Agnes sjöng en låt med A-N-A-S-T-A-C-I-A.
  • Är det bara jag eller har Sebastian lugnat ner sig lite i sin plagiatdans? Av det jag hann se såg han rätt naturlig ut när han dansade.
  • På det hela taget känns årets startfält inte hälften så engagerande som förra årets. (Även om vi Daniel-fans med facit i hand är rätt genererade över vår Daniel-kärlek. Inte kunde vi veta att han skulle bli en tant).
 

Larry Hagman besöker min gymnasieskola

23 oktober, 2005 Kl. 11:05 av 2 kommentarer

Har varit på supermysigt bröllop i helgen och ett av alla samtalsämnen var det om när Larry Hagman landade med helikopter på grusplanen utanför vår gymnasieskola.

Året var 1994 och jag hade själv inte börjat gymnasiet än (men historien är så klart en klassiker och har återberättats gång på gång). Larry Hagmans fru Maj är från Eskilstuna och Hagman själv är svenskättling. Nu skulle de hälsa på i fruns hemstad med buller och bång. En halv skola stod och väntade på Hagmans som alltså kom ner från i himlen i en helikopter.

Rätta mig om jag har fel men det verkar ha handlat om något som skolan anordnat snarare än kommunen. Ögonvittnen har berättat om att många var skeptiska innan och bara ”nej, det där ska inte jag gå och glo på” men sedan rusade folk ändå så nära helikoptern som det gick. Några hade svenska flaggor som de viftade med och i ett hörn stod ett gäng sura demonstranter med protestskyltar: USA UT UR KUBA!

Larry skänkte några datorer till skolan. Enligt mina uppgiftslämnare syntes datorerna aldrig till. Fast vem vet, kanske var det just en Larry-dator jag använde i datakunskapen några år senare?

 

En snyggblogg

21 oktober, 2005 Kl. 20:58 av 4 kommentarer

Mitt intresse för parfymer, krämer och olika… material sträcker sig inte längre än att jag önskade mig (och fick!) Eternity Moment i julklapp bara för att Scarlett Johansson var så vansinnigt vacker i reklamfilmen. På samma sätt kommer jag (till Anna Hellstens förtret) tokönska mig SJP Lovely bara för att det är SJP som ligger bakom och för att den är så omtalad.

Förutom Eternity Moment har jag haft samma parfym (Noa by Cacharel) sedan sena tonåren. Får faktiskt inte nog av den. Tidiga tonåren handlade allt om ”dofter” som Date, Vit musk från Body Shop, Samba, Exclamation och Laguna (Salvador Dali). Mellantonåren var Cool Water och Laura. Ja, ni förstår.

Nåväl, detta om mig och mitt icke-intresse. Inlägget skulle handla om den nya skönhetsbloggen som sagda Anna skriver i tillsammans med fyra andra frilansare/skribenter. Inspirerande!

Ladies and gentlemen, I give you Fountain.

 

Inte Jennifer

21 oktober, 2005 Kl. 14:58 av 5 kommentarer

Jag tycker det är rätt trevligt om det ryktade förhållandet mellan Jennifer Aniston och Vince Vaughn är sant. Han är en sån där vuxen man som jag egentligen inte vågar erkänna att jag gillar men eftersom flera av varandra oberoende vänner har bekräftat att de också tycker att han har… något så outar jag mig själv här.

Nåväl, såg det här på Gawker. En artikel ur skvallertidningen People där det står att Vince och Jennifer hade en fantastisk kemi under inspelningen av den gemensamma filmen The Break Up. Problemet är bara att tjejen på den bifogade bilden inte är Jennifer utan någon annan. Som Gawker konstaterar: det kan vara Saddam Hussein.

 

27

20 oktober, 2005 Kl. 13:57 av 18 kommentarer

Så här roligt är det att fylla år.

(Bilden kommer från SR:s barnwebb och föreställer den coola Radio-Apan).

 

Baby we were born to run

19 oktober, 2005 Kl. 22:04 av 10 kommentarer

Jag är lite trött på gubbrock för tillfället. Så när jag städade min iPod häromdagen passade jag på att radera en massa Bruce Springsteen. Lämnade bara kvar en enda låt med honom: Born to run.

Just därför är jag glad över klippet jag hittade via Carreca. Alltså, god damn Springsteen, rätt het på den tiden va? Nästan så jag kan förstå all hysteri kring honom nu.

 

Jul-Jenny

19 oktober, 2005 Kl. 12:16 av Kommentera

Darling Jenny Wilson har julsida på sin sajt där hon dokumenterar förberedelserna inför sin julkonsert på Södra Teatern den 6 december.

Ur programmet:

Jenny Wilson och El Perro Del Mar ger en enastående och annorlunda julkonsert på Södra Teatern i Stockholm, tisdagen den 6:e december. Med hjälp av ett specialskräddat band (med instrumenteringen slagverk, lapsteel, bas, gitarr, stråkmaskin, piano samt smäktande körsång) framför de sina låtar i helt nya och för kvällen exklusiva versioner. De utlovar ett framträdande med scenografi och kostym inspirerad av bland annat dansikonen Martha Graham på denna vintriga och eleganta konsert.

 
Äldre inlägg