Sport som sådan intresserar mig knappt och därför bloggar jag sällan om det, men jag erkänner att vissa sportutövare får mer utrymme i bloggen än andra. De här två favoriterna till exempel, här samlade på en och samma bild.
Bilden kommer från den eminenta Stureplan.se.
Rökstoppet har blivit en liten mediadarling. Inte minst i Fredrik Virtanens sluta röka-blogg där han tills nu gjort allt annat än försökt sluta.
Noterade även i helgen att mediakärleksparet Per Hagman och Natalia Kazmierska skrivit varsin ode till rökningen. Per skrev en fantastisk text om hur rökningen är hans älskarinna i Stureplan och Natalia en liten notis om konstfolk och den obligatoriska ciggen i Expressen Söndag.
När jag läste de båda artiklarna försökte jag faktiskt hitta några gemensamma nämnare, något som sade att den ene stulit texten från den andre men de hade båda ganska egna perspektiv på hur de själva/andra kommer att sakna ciggen.
För ett tag sen fick jag en bloggkommentar som fastnade. Den var så speciell och bra.
Och nu har jag hittat till bloggen, I like!
Det är något Ett öga rött över sättet att utrycka sig på och jag misstänker att det är avsiktligt. Men oavsett om det är ett medvetet språkgrepp eller inte så gillar jag det.
Det pågår en bokstafett bland bloggarna nu, här är mitt ganska tråkiga bidrag. Jag tycker det är svårt, bland böcker har jag inte lika sjävklara favoriter som när det gäller film eller musik.
1. Hur många böcker äger du?
Inte så många, kanske 100 eller så och samlingen är väldigt brokig. Mycket pockets och en hel del hårda bokreaböcker. Några fina ärvda grejer också kanske.
Även om jag läser allt och alltid så är jag inte fäst vid böckerna som sådana. Då är skivor mer min grej. Jag har flyttat mellan många tillfälliga boenden de senaste tio åren och är det något jag rensar så är det bland böckerna. Pockets skänker jag ofta bort när jag är klar med dem.
Jag vet inte, är det inte bara önsketänk att Kristian och Carina verkligen ÄR ihop? Det skulle ju kunna vara ett smart knep/tillfällighet för att öka tittarsiffrorna för ett program som är lite illa ute.
Kärlek på jobbet är annars nåt som fascinerar mig, själv har jag aldrig fallit för sådan frestelse (ärligt talat aldrig varit ens nära ett potentiellt love interest på jobbet heller) men jag tycker det är något charmigt över en relation som växer.
Och eftersom jag tidigare bloggat om Kristian, Carina (och Linda Skugge) så har jag otroligt mycket trafik i dagarna. Folk googlar saker som ”Kristian Carina kära”, ”Linda Skugge skilsmässa” och ”vem är Carina Berg” och hamnar hos mig. Välkomna!
Update: ha ha, folk är galna. Någon har googlat ”Carina Berg naken” och hamnat här. Lite oroväckande i och för sig – vad har jag för innehåll här egentligen?
Jag är ju en nostalgiker av stora mått, och välkomnar därför SVT:s 80-talskväll i sommar.
SVT minns 80-talet i sommar
Lördag den 16 juli tänker SVT påminna alla om det glada 80-talet. Det blir tolv timmar fyllt av tillbakablickar med axelvaddar, ballongdans, Madonna och Live Aid. Dessutom visas Princes film ”Purple rain”.(16:27) Lördag den 16 juli tänker SVT påminna alla om det glada 80-talet. Det blir tolv timmar fyllt av tillbakablickar med axelvaddar, ballongdans, Madonna och Live Aid. Dessutom visas Princes film ”Purple rain” i sin helhet. Jovan Radomir kommer att leda tittarna genom det neonfärgade decenniet mellan klockan nio på kvällen och nio morgonen efter. Att 80-talsfrossan drabbar SVT just när det gör beror troligen på att Live Aid-galan, som för många blivit själva essensen av 1980-talet, ägde rum den samma helg för precis 20 år sedan, den 13 juli 1985.
/TT
Håkan, Wibjörn och Researcher vill alla veta vad jag läser. Roligt ämne (och alldeles avslöjande eftersom det nu pågår en kommentarsstorm om min senast lästa bok).
Jag ska svara men det kommer nog ta några dagar innan jag har ett sådant mastigt inlägg klart. Bråda dagar nu, jag var på fest igår och är lite tung i huvudet idag. Och så börjar Popaganda idag.
Världens bästa pappa heter Urban. Min kollegas pappa heter också Urban och en kille på jobbet heter Urban även han. Vi konstaterar att det råder Urban-feber just nu. Grattis på namnsdagen papa.
Från svenskanamn.se:
Urban var poppis som förnamn när de män som nu är mellan 30 och 50 år gamla föddes. I dag är det dock inte speciellt vanligt. Under 90-talet fick bara någon enstaka pojke i varje årskull Urban som tilltalsnamn, inte heller som andranamn håller det sig bland de 200 vanligaste. Totalt finns det drygt 12 000 svenskar som heter Urban.
Urban har använts som dopnamn i Sverige sedan mitten av 1400-talet. Det härstammar från latinets urbanus som betyder stadsbo eller den belevade. I almanackan står namnet till minne av Sankt Urbanus som var påve i Rom på 200-talet.
Funderar på om det finns några kändisar som heter Urban men i skrivande stund kommer jag bara på riksbankschef Urban Bäckström. Någon poppigare än så måste det väl finnas?
…ropade min kollega nyss till mig. Och apropå det har jag en popkulturell spaning: Jens of Sweden-Jens lanserar sig själv som superhjälte.
I min research efter bild på Bengt i inlägget under snubblade jag över en charmig fem år gammal artikel: en guide till 101 kändisars hemsidor.
För fem år sedan som sagt, ha ha.
När man ringer till TV4 och hamnar i telefonkö så är det kanalens profiler som läser väntmeddelandet. Nyss ringde jag till Nyheterna och så klart var det Bengt Magnusson som med mullrande stämma bad mig vänta en stund. Trevligt!
(Fast min absoluta nyhetsuppläsarfavvo i TV4 är Lasse Bengtsson som dock inte har lika speciell röst som Benge-Mange)
Läste på Aftonbladet att Spice Girls ska återförenas, men med tanke på att rubriken sa ”klart i natt” och att källan var Daily Star så ville jag läsa mer någon annanstans.
Så då googlade jag efter svar i Spice Girls-frågan och tröttnade ganska snabbt (hur många sajter kan en grupp ha?). Hittade däremot en skönt skvallrig och ytlig blogg som jag vill tipsa om: Perez Hilton.
Igår sträckläste jag Jenny S av Denise Rudberg. Handlar om en tjej som kommer från Habo, blir lämnad av sin kille, flyttar till Stockholm, gör succé på sitt jobb, blir kompis med några gaymänniskor och blir omstylad och handlar kläder för 10 000 trots att hon bara tjänar 17 000 på sitt jobb som ekonomiassistent/receptionist. Och hennes love interest går självklart ner i vikt mot slutet av boken.
På ett sätt känns hela boken känns himla ologisk och som en vandrande produktplacering (varje stycke innehåller meningar som ”hon köpte de nya flingorna Krispo som hon hört skulle vara så goda och de smakade verkligen ljuvligt”). Liksom de tidigare böckerna (OSA, Storlek 37 och Väninnan) är även denna dåligt korrläst – även om det inte är så illa som den senaste då karaktärer både byter namn kläder mitt i en och samma mening.
Men jag är som bekant inte den som är den. Stockholmsk samtid är lite kul och tantsnusk/allersromaner är ju aldrig fel. Det jag gillar med de tidigare böckerna och även denna är att de beskriver en värld som man inte riktigt tror finns. Flärd, lyxknark, galen NK-shopping, våningar i stället för lägenheter och jättestora hundar.
Och så vet jag ju en Jenny som också kommer från Habo ju!
Kom till Bloggforum och lyssna på varför man ska blogga, hur man gör, vad bloggarna betyder för politik (inget?) och marknadsföring (mycket?). Och så en massa mer.
Man måste anmäla sig så gör det.
Det är samma helg som Popaganda och själv tänkte jag hinna med båda.
Fredrik Ljungbergs skräck kanske kan bli en varningsignal för alla tribaltatuerade dokusåpakändisar.
Jag funderar ibland på vad Kitty Jutbring tycker om den 10 cm stora Big Brother-logga på benet som hon gjorde i teveprogrammet med samma namn för två år sedan. Eller vad årets deltagare i längden kommer att tycka om att ha Adam Alsings fejs intatuerat.
Såg dessutom att han som ser ut som en seriefigur i God natt Sverige tatuerade sig igår (apropå att Dregen var gäst i programmet). Förutom att det är lika journalistiskt intressant att prata tatueringar med Dregen som med Melanie C så gissar jag att seriefiguren kommer att ångra sig eftersom han tatuerade in sin brors (!) namn på bröstet.
Nu är listan över Sveriges 69 osexigaste offentliggjord.
Jag har inte hunnit läsa igenom hela listan men har redan skrattat åt Filip Hammars ”TV4-fjun på hakan” och att Boyahed som bäst ”håller på att skapa världens största pappersnäsduk i förhoppningen att nöjessverige ska snyta ut denne Shan Banan och spola ner honom i närmsta toalett” (om den i sanning helt humorbefriade Shan Atci).
Jag ska inte avslöja vem som vinner, men jag kan inte annat än hålla med.
Hans osexighet når nivåer vi tidigare inte trodde fanns. Det finns ingen som är som honom, och vi ska alla vara tacksamma. Trots den enorma konkurrens av osexighet som råder inom våra landsgränser lyckas NN utmärka sig bland sportkommentatorer, avdankade artister, dokusåpaspån och kvällstidningspack. Han är Sveriges osexigaste person 2005, och här följer bevisningen.
Direktlänk till vinnaren om du inte vill läsa hela listan först.
I kväll måste alla titta på Studio Pop för:
- Stilikonen och Sveriges coolaste brud Nina Persson är med.
- Madonna-look-aliken Jennie Löfgren är också med
- Och Marit Bergman är ersättningsmedlem i panelen.
…men har inte ni också alltid undrat hur professionella fotbollsspelares fötter ser ut? Man har ju fattat att de måste vara ganska trashade. Bildbevis:
Fötterna tillhör Henke Larsson och det är han som tagit bilden också. Till en ny bok.
Ni kommenterar