Popjunkien

En popjunkiemåndag, november 2009

(Det här är en dagbokspost över allt jag gjorde igår. Du kanske vill veta redan nu att det blev en ganska lång text).

Vaknar 06.00 av att jag slår ut ett glas vatten på sängbordet. Stapplar upp och letar handdukar, försöker somna om.

Somnar om, självsnoozar fram till kl 08.00 ungefär. Kliver upp.

Mobiltelefonen, som har badat i det utspillda vattnet i två timmar, ser lite dimmig ut.

Duschar, fixar frukost innan jag försöker väcka mitt barn. Han vägrar gå upp. Jag bestämmer mig för att sminka mig innan frukost, så jag är helt klar att gå till jobbet sen, annars gör jag alltid tvärtom. Jag tar på mig mina nya smaljeans från min hovleverantör och en second hand t-shirt med bikermotiv.

Fast jag är sen, klockan är redan halv nio, sitter jag ner med morgontidning, man, det nu vakna barnet och en skål fil med russin. Äter i lugn och ro innan jag tio i nio hoppar i gummistövlarna för att gå till jobbet. Mina nya, högt älskade kilklackar är på jobbet och jag tar gärna slit-å-släng-skor på vägen dit.

Det regnar tydligen jättemycket inser jag när jag paraplylös kommer utanför porten. Småspringer till bussen samtidigt som jag försöker ringa hem för att påminna om galonisar till dagis. Inget svar. Mobilen som fortfarande är blöt efter morgonens bad börjar blinka och samtalslistan börjar rulla. Jag stänger av den för säkerhets skull.

Buss i tre stopp, sen tunnelbana i ett. Står bredvid en tjej som eventuellt också kommer från Eskilstuna. Men jag ser så dåligt utan glasögon (numera) så jag är inte säker. Framme på jobbet strax efter nio. Byta skor, dricka dagens första mörkrostade kaffe, öppna mejllåda. Ligger efter i mejlskörden efter en ledig fredag då dagis var stängt. Okejar citat, accepterar mötesförfrågningar, ringer en kollega för att höra mer om en sjukt spännande grej vi kanske ska göra i januari.

Försöker blåsa min mobil torr men den är inte medgörlig. Greta retas och säger att jag kan få låna hennes sju år gamla telefon. Jag får panik bara jag tittar på den och ger min telefon lite extra TLC. Verkar funka. Efter en stund är den hel igen.

Måndagsmöte med nästan hela styrkan. Älskar mitt jobb och mina fina kollegor. Många roliga projekt på gång. Vi har fått flera nya uppdrag sen sist och vi peppar inför torsdagens Spinn-gala. Sen sitter vi ner i nästan en timme och bollar en utmaning som vi har innan vi till slut hittar lösningen.

Klockan är över elva och jag springer sen till ett kort internmöte om ett nytt koncept innan det är dags för datorn och mejlen igen. Ägnar en stund åt att leta hotell i London. Och en stund åt att kolla in Google Reader, Twitter, nyhetssajterna och en särskild tråd jag följer på Flashback, jag har knappt varit online på hela helgen så jag har en del att ta igen.

Anders går och köper sushi, som jag som vanligt äter med gaffel. Varje gång tänker jag på den allra första affärsmässiga lunchen jag hade när jag var ny i Stockholm och ny i branschen, på sushirestaurang och jag ber om en gaffel. Det var sju år sedan snart – jag kommer nog aldrig lära mig äta med pinnar. Och varför skulle jag?

13.15 börjar nästa möte, avstämning inför en kampanj som startar precis efter jul. Men jag hinner bara vara med i en kvart, sen måste jag rusa på nästa grej. Går i regnet med fina skorna, nu med (andra) galoscher i plastpåse, till Medborgarplatsens tunnelbana. Åker mot Östermalm.

Försöker ringa min man, men det visar sig att min telefon vägrar slå sista siffran i hans nummer. Något med vattenskadan misstänker jag. Vid T-centralen ringer en tjej som går min gamla utbildning och nu söker praktikplats. Vi pratar en stund om utbildningen, internet, musikbloggar och jag skäms över bullret i bakgrunden på tunnelbanevagnen. Vi kommer överens om att höras igen.

Blir sen till mötet men det blir ett snabbt och effektivt möte där vi drar upp stommen för en utbildning som jag och en kollega ska hålla till våren. Namnet är inte satt men det kommer handla om varumärkesarbete på nätet. Dricker svagt kaffe och äter vindruvor.

Det är för kort om tid för att åka tillbaka till kontoret innan dagis så jag stannar i stan och kollar i affärer. Pratar med Johanna i telefon om våra gemensamma projekt och lite allmänt skvaller. Min man ringer och undrar om vi ska köpa ett par Carlsson-högtalare han hittat. Vi bestämmer att vi vill det.

Jag går till T-centralen och springer in på ICA Nära för att köpa after dagis-mutor till mitt barn. Vi har börjat försöka med senare hämtning (halv fem) och det är en chansning varje dag, man vet inte om han klappat ihop eller om han håller ångan uppe. Köper småpaket med russin och en banan som är brunprickig (hans favorit). Köper en Expressen för resan. Noterar att Sanna Lundell blivit årets mama och är nöjd över att jag nominerade henne i skribentkategorin till Blog Awards. Artikeln nämner också vår kampanj för Rädda Mammorna.

T-bana, tvärbana. Ringer några jobbsamtal på vägen. Hinner äntligen svara på två fina kompis-sms. Stannar på gångvägen och byter till galoscherna. Jag utsätter inte mina vanliga skor för dagisgården. Älskar mina galoscher, köpta på Stadsmissionen för 60 kr, ser ut som snygga boots men är alltså i gummi. Både hör och ser min son på håll trots att det är mörkt och dimmigt. Han och bästisarna jagar varandra på gården, som vanligt. Älskar hans dagis och avdelningens underbara personal. De är alltid ute, oavsett väder. Som innemänniska och mamma är det skönt att veta att han får sin dos frisk luft i veckorna.

Han har inga galonisar på sig, eller galajnisar som är vårt interna ord, så hela han är som en sandkaka. Ansiktet prickigt av gegga. Han är pigg och glad men russinen blir ändå en succé. Vi småsnackar hela promenaden hem och provsjunger några av lussesångerna som de har övat på idag. Vi pratar om luciaoutfit. Tidigare var han inne på att vara lucia med ljus i håret, nu verkar det luta åt pepparkaksgubbe.

”Ska vi ringa till Johanna sen och fråga om hennes bebis har vuxit ut?” undrar Bobo och jag försöker förklara hur länge till han måste vänta på sin nya kompis.

Klär av barnet i trapphuset för att minimera grusinförsel i lägenheten. Det visar sig att han haft stålmannendräkt på sig på dagis idag. Jag tackar gud för tvättmaskinen och tvättar och tumlar rubbet så allt är redo för en ny dagisdag i morgon.

Gör lite brokig middag. Sonen får först en stor tallrik broccoli med örtkrydda på. Sen makaroner med tonfisksås. Sen den prickiga bananen. Noterar att han är ovanligt hungrig. Själv äter jag mig proppmätt på resterna av gårdagens gudomliga potatisgratäng med svingod sallad.

Sonen kollar på Lilla röda traktorn medan jag sätter igång datorn. Min Mac är på service så jag får köra på PC:n. Jag har fått 30 mejl sen jag var online sist och jag svarar och noterar. Anders ringer för att stämma av en grej. Jag läser min reader, kollar Twitter, läser branschsajterna.

Sen bygger vi lego. Bobo har på sistone börjat med smålego men är ändå mest bekväm med Duplo. Mitt eget legosinne går aldrig ur kroppen och legobygge är en av få lekar jag tycker är genuint roliga. Annan barnlek är rätt trist. Jag pysslar eller läser hellre. Ikväll bygger vi ett garage med en lekplats ovanpå och gör avancerade takanordningar.

Sen leker Bobo själv en stund medan jag sorterar och fotar lite kläder jag ska lägga ut på Tradera. Orkar inte börja ladda upp. Bloggar lite i stället. Skriver klart inlägget om Benny Hill som legat som utkast i flera veckor. Ringer min syster för att stämma av vad det var vi gillade egentligen.

Bobo kollar lite på SVTB fast klockan är så mycket att det är för de lite större barnen. Han verkar inte märka. Efter ett tag föreslår han att vi ska spela ”bubbelspelet”. Och eftersom jag inte är den som är den när det gäller Bubble Bobble så kör vi en stund. Jag och min man har varvat spelet flera gånger i helgen. Nu kommer Bobo och jag åtmistone 30 världar innan vi stänger av. En kompis ringer och frågar hur läget är, jag medger motvilligt att jag spelar Xbox med min treåring.

Nattningsdags och vi bråkar en stund. Han är övertrött och jag lite stressad. ”Berätta om när jag var liten” ber han och vi ligger länge och pratar om Bobo som nyfödd. Jag berättar om de kolsvarta håret, att han är född på samma dag som kompisen L, att Lotte var den första som hälsade på honom på sjukhuset. Han funderar mycket över existensiella saker, mycket som är svårt att svara på, ibland undrar jag om han inte är 17 år, inte bara 3.

Jag säger godnatt och sätter på Fablernas Värld som bakgrundssaga. Han knölar en stund innan han kommer till ro. När jag kikar in en stund senare sover han så sött att jag får föräldrareflexen ”ta-kort-på-mitt-sovande-barn”. Stänger av sagan och släcker lampan.

Egentiden från kl 21.00 ägnar jag ikväll åt nätet. Jag är ofta offline hela helger men då tar det längre tid att komma igen när veckan startat. Jag scannar av bubblan samtidigt som jag jobbar på två offerter. Teven står på men jag tittar inte. Jag har givit upp Ullared (jag saknar värme i programmet, jag tycker det är mycket von oben) och även om jag är genuint nyfiken på årets Paradise hotel har jag ännu inte kollat.

Plockar ur diskmaskinen och fyller upp den igen. Borstar tänderna. Dricker c-vitamin brus efter tandborstning. Orkar inte borsta igen.

Går och lägger mig för att läsa en stund innan jag somnar. Håller på med My sister, My love av favoriten Joyce Carol Oates just nu. Den är baserad på det för alltid fascinerande mordet på JonBenet Ramsey och är än så länge intressant även om huvudpersonen har en överdrivet sarkastisk ton som inte fastnar hos mig.

Ibland hänger datorn med i sängen men jag försöker undvika det på jobbkvällar. Jag vill inte ha datorns sken som sista ögonintryck, jag får för mig att det ger mig sämre sömn.

Jag släcker tjugo över tolv och sover som en stock i två timmar. Vaknar bara till för att kolla om J kommit hem ordentligt. Det har han. Somnar om och vaknar av Bobo som väcker mig vid åttasnåret tisdag morgon.

Dela: Facebook  Twitter 

9 kommentarer till En popjunkiemåndag, november 2009

  1. Hanna skriver:

    Vilket fint inlägg. Är avis på din mjuka röst, tänkte jag på när jag liksom hörde hur du pratade med Bobo på väg hem från dagis.

  2. Aino skriver:

    Alltid lika underbart att komma in och läsa här…

  3. 30-nånting skriver:

    Jag tyckte också att det var kul att läsa det här. Smygtitta in i någon annans liv litegrann.

  4. Hanna skriver:

    Tänk att en helt vanlig dag kan vara så fin ändå.

  5. malte skriver:

    så jäkla, jäkla fint skrivet. jag läste det en gång igår, och en idag.

  6. kicki skriver:

    fina mamman. fina barnet. fina livet.

  7. rutan skriver:

    http://soderfamiljen.wordpress.com/
    (Förlåt, fina Rebecca!)

  8. La Cienega skriver:

    Ett upprop! Hjälp mig att sätta ihop den ultimata Spotifylistan med alternativa jullåtar. Öppen lista. Tillsammans kan vi övervinna Christer Sjögren!

    http://lacienega.wordpress.com/2009/11/24/spotifylista-alternativa-jullatar/

  9. Malin skriver:

    Jag tyckte också att det här inlägget var så mysigt och oväntat nog hemskt intressant (inte för att en dag i DITT liv skulle vara trist men för att man utgår från att dagboksbloggande på det här sättet brukar vara långtråkigt liksom). Där ser man vad en dagbokspostning kan göra när någon som skriver så bra publicerar den. (Sedan tror jag att ett sådant här personligt inlägg blir en intressant brytning mot hur du vanligtvis bloggar). Loves it!

Kommentera