Popjunkien

Hej från London!

Jag? Nej, jag sitter här i Primrose Hill och är nystajlad och klar i en sorts sjuttitalsoutfit, lyssnar på nya PJ Harvey och väntar in övriga gänget innan vi drar på fördrink innan konserten. Har ägnat dagen åt att strosa och shoppa och sova mitt på efterdagen. Har hunnit besöka galna outletaffären Primark två gånger men har faktiskt bara ätit en enda gång på Pret a manger. Jag har som vanligt inte rört mig längre söderut än Covent Garden eller längre västerut än Marble Arch. Men ikväll ska jag göra två geografiska ljushopp: först south of the river för konserten och sen österut för en fest efteråt.

Sak som intresserar mig mindre än tidigare London-gånger: skivstråket på Berwick Street, jag har inget skivbehov längre sen jag blev med ipod, något som den här artikeln verkar vara inne på också. Tidigare kunde jag gå där i timmar men igår gick jag bara in-ut hos Mr CD för att köpa PJ för åtta pund.

Sak som intresserar mig mer än tidigare London-gånger: barnmatshyllan på Sainsburys haha.

Ni verkar ha det bra där hemma? Konstaterar att inlägget om Idol-Andreas nog kan bli det här årets Bam-inlägg. Skoj!

 

London

Hejdå nu drar jag. Fyra dagar i London med shopping och PJ Harvey och Ulla och annat.

Jag kanske kommer blogga en skvätt under tiden. Men för säkerhets skull stänger jag av kommentarerna för att jag inte kommer hinna rensa undan allt spam som kommer in.

Rolig nyhet: bloggens makeover kanske genomförs redan nästa vecka!

 

Gynning och Berg

Jag tycker för övrigt att Carolina Gynning och Carina Berg gör ett strålande jobb som programledare för Idol-uttagningarna. Peter Jihde har mycket att leva upp till när han tar över!

 

Top Model-iska

Panelen i svenska Top Model är ju en fullkomlig språkmardröm.

Stela Vendela Kirsebom pratar stel norsksvenska och använder fabricerade ord som ”fotoskjut”. Hårstylisten som är från Australien pratar svengelska och förvirrar de stackars tjejerna som inte vet på vilket språk de ska svara. Igår blev en tjej utskälld av den franske coachen Hervé som inte heller behärskar ett enda språk rent.

Det är helt klart en u-landsproduktion jämfört med Tyra Banks originalshow, och det blir bara pinsamt när den inte ens halvsvenska juryn försöker härma originaljuryns bitchighet och rättframhet. Allt låter inövat och de kan inte ens hålla sig för skratt när de ska vara tuffa. En av fördelarna med årets säsong skulle vara att det inte är en samproduktion med Norge och Danmark, men som det är nu säger jag ”bring it tillbacka”.

Förresten! Såg ni häromveckan när de fick finbehandlingar på Akademikliniken? Och fransosen tog Botox-sprutor och han stolt poserade på en efterbild och var helt plufsigt vattnig under huden för att han sprutat in jox? Kan vara det sjukaste den här höst-tv-säsongen skådat så här långt.

 

Lite om Idol-Andreas

Det jag tycker är tråkigast med Idol, men som ju onekligen är en del av hela konceptet, är när gemene man sympatiserar med medelmåttor och röstar kvar dem bara för att. Jag tänker givetvis på vrålapan Andreas. I en omröstning på Aftonbladets hemsida hamnar han på andra plats i favvolistan. Han är ju inte andra bäst! Inte ens fjärde bäst.

Ja, jag tycker också att han sjunger bättre än han ser ut. För erkänn ni som röstar, det är just därför ni röstar. ”Kan han sjunga så bra trots att han har pudelfrilla och är röd i ansiktet” kanske ni tänker. Förra årets version: Ville Niskanen.

Men jag tänker i stället på min egen hälsa och frekvensen med vilken han kommer spelas på P3 under våren. Orkar jag med att höra skriksjungna låtar från en kille som inte kan sjunga tyst, bara för att ni sympatiserar med honom som en underdog?

Nej.

 

Martin, Mats, whoever

En bloggrolig grej är ju när man klickar på en länk i Google reader och tror att man läser en annan. Gör det nästan dagligen men sällan blir det så superroligt som nyss.

Jag klickar på ”Martin Jönsson om reklam och medier” (tror jag).
Får i stället upp ”Mats Strandberg” och inlägget: ”Jag bajsar pengar”.

Jag läste hel följande stycke innan jag reagerade. Hann tänka att Jönsson poppat till sig ordentligt.

Lunchade med Sewerinson, och naturligtvis pratade vi om Ordjakten-spyan, och han ställde den mycket relevanta frågan: ”VEM satt och SPELADE IN Ordjakten för att sen lägga ut det på youtube?”
Det måste nästan vara nån på TV4 som gjort det. För ingen spelar väl in Ordjakten och sparar för regniga dagar?

Annars har jag bajsat ur mig pengar idag.

 

Glamour-bloggen

Min favorittrojka på Glamour bloggar numera, kolla här!

Men jag som är så sjukt hungrig just nu hyperventilerar typ vid åsynen av handflatestora kanelbullar. Har en dejt om en timme, vågar man föreslå en bullmiddag?

 

Det blir nog inte popjunkigare än så här

Jag besöker en läkare för att reda ut mina migrän-symtom.

Läkaren: brukar du äta mörk choklad, rött vin och starka ostar?
Jag: nej jag gillar mjölkchoklad, vitt vin och hushållsost.

 

White chalk

Men det här med att ladda ner lagligt kan vara jävligt jobbigt också. Som en gammal panchis sitter jag nu och surar över att PJ Harveys nya är släppt i England men inte går att köpa på dumma svenne-iTunes.

Jag ska se henne på lördag (!) och måste liksom lyssna in mig, fixaru det då Jobs?

 

Schmidol

Jahopp, jag hade ju inte tänkt Idol-blogga så mycket i år och här sitter jag redo för ännu ett inlägg. Råkade höra kvällens auditions i bakgrunden och tänkte bara kort säga:

  • nästan alla killarna är tråkiga. Vågar man hoppas på en tjejvinnare i år?
  • trots att jag är lite trött på kristna-killen-som-sjungit-på-folkhögskola-stilen tycker jag bäst om Christoffer. Plus för kvällens lockiga jesusfrilla!
  • annars tror jag Daniel kommer gå långt i tävlingen. Min man önskar dock att han losar sitt spattiga kroppsspråk om det går att ordna? Tack på förhand.
  • Av tjejerna gillar jag Anastasia och Amanda bäst hittills.

Fnissbonus: läs deltagarnas biografier på Idol-sajten, de ser ut att vara helt oredigerade och innehåller små guldkorn så här i internetspråkets tidsålder.

 

Om ni undrar varför jag inte bloggat i helgen

Så har jag och ettåringen recenserat böcker till november-Glamour. Som ni ser har han benkoll på det här 500-sidorsmanuset till en tantsnuskroman.

DSC00132

 

Tråkinlägg – bloggen ska renoveras

Är det någon som har lust att hjälpa mig med bloggens nya look? Det är bara att inse att jag inte kommer hinna själv, har haft en fin ny logga redo i typ ett halvår men hinner verkligen aldrig ta tag i det (skäms, förlåt). Borta är dagarna då jag kunde blogga fyra timmar i sträck om jag ville. Och har jag tid över nu vill jag researcha nya inlägg, inte peta i kod.

Det jag behöver hjälp med:
a) uppgradera till WordPress 2.2.3
b) aktivera det nya snygga template jag valt
c) justeringar efteråt

Mejla så berättar jag mer, du får så klart ersättning.

 

Manglo

Nu har jag också lekt med antiktsmorfaren, som har lite fler alternativ än senast den var aktuell, eller hur? Jag hade ingen bra bild som utgångsläge men här är jag som mangafigur i alla fall.

manga

Testa själv här.

(Och här är min originalbild).

 

Pinsamt i Idol, II

En annan riktigt pinsam sak är ju när folk sjunger och ”lever sig in” i sången genom att blunda och sprätta med lillfingrarna. Aktuellt exempel: Marie Picasso.

 

Hanna Wilenius får en sorts upprättelse?

Åh! Jag har tänkt skriva i hundra år om att Hanna Wilenius blivit taskigt utpekat i watergate-affären kring Reinfeldt och tv-programmet ”Ballar av stål”. Hon åklagas för vattensprutargrejen och hon är det namn som nämnts mest i alla turer kring Strix och SVT. Fast hon egentligen är en bricka i ett spel tänker jag. För även om hon ställde upp upplägget så känns det som att hennes karriär trasats sönder samtidigt som ansvaren kanske ligger på andra håll.

Och så visar Resumé att det är delvis så. Läs mer här.

 

Editors och de färgglada tajtsen

Jag borde egentligen älska Editors rakt av, de är ju rätt Reblo så att säga. Men jag har hittills varit lite halvljummen gentemot dem.

Men sen MTV Two tågade in i vårt hem har jag blivit lite mer positiv. Videon till ”An end has a start” spelas dagligen och jag tycker främst om tjejerna som ser ut som ett gäng American Apparel-biträden. Och så har sångaren fin mörk röst.

 

Pinsammast i Idol

Det absolut mest pinsamma i Idol, alla kategorier, är ju när de sökande sjunger egna låtar.

”Vad ska du sjunga?”
”En låt jag gjort själv, den heter Love is a like a flower”

I 99% av fallen är de här låtarna pinsamma hemmasnickrade pekoral med dåliga engelska texter, och de som framför dem kan inte sjunga. Och det är då skämskudden är som mest använd hos mig.

Nummer två på pinsamhetslistan är när juryn ljuger.

 

Sen kom ingenting – joho

Jag har sagt det förut och säger det igen: hur länge ska Jocke Berg skriva låtar som handlar om förr? Sluta jiddra om gymnasietiden liksom. Men sen kanske det bara är jag som gillar vuxenlivet hundra gånger mer än uppväxttiden, skulle aldrig falla mig in att skriva låtar om att vara 16. Älskar att bli äldre, och allt innan typ 24 var bara en transportsträcka mot att bli 30. Snart snart är jag där, bara ett drygt år kvar.

I övrigt håller jag med Anna om att det verkar vara dansgolvsvarning på den här låten. Och det är väldigt välkommet, har man tidigare känt för discodans i samband med Kent har man varit hänvisad till den förskräckliga Music Non Stop.

 

Filmkrönikan anno 2007

Det är sällan jag bloggar i realtid men här ligger jag nu framför tv:n på ett konferenskomplex och kollar nya Filmkrönikan och bara tokälskar det. Kanske är det kvällens spritzers som gör det men icke desto mindre är det ett bra och relevant uppdaterat program.

Det känns rätt opretentiöst bloggigt tycker jag, med bakgrundsstorys, fnittrigt engagerade programledare och undervisande om filmklassiker. Och o-pretto svar i form av ”White chicks” och ”Crocodile Dundee” i en enkät på stan om vilken film som gör en glad.

Och dialekterna! Andreas finlandssvenska och Navids göteborgska variant, som är en av de få västsvenska jag klarar av i stora portioner.

 

Privat – Gynning och Schulman

Jag var förresten på lanseringen av Privat och eftersom den var otroligt snabbläst och jag inte kommer recca den i Glamour skriver jag en snutt här. Recensionschock hos Popjunkien!

Mejlen är rätt roliga och lite skvallerintressanta men verkligen inget speciella alls. Hade inte Gynnings mamma jobbat på förlag hade de här mejlen aldrig varit bokstoff. Både du och jag skrev (innan bloggar och Facebook tog all vår internettid) mer kluriga mejl än desssa.

Det mest intressanta med boken är att mejlen är från vintern 2006-2007, alltså strax innan Schulman blev bloggkändis och man känner igen vissa moment redan här. Han kallar sin flickvän, numera fru, för monster. Han får inte använda datorn hemma så han mejlar bara till Gynning när han är på jobbet. Han verkar inte gilla jobbet (fortfarande på Stureplan) alls. Gynning å sin sida har också en intensiv period i sitt liv, där jobbet på Förkväll och den stundande bröstoperationen hårdvinklas.

Jag kommer inte undan känslan att vissa delar är efterhandskonstruktioner. Sen är det lite konstigt att de aldrig svarar varandra. Varje mejl är 1-2 sidor långa redogörelser om sina egna liv, inte så mycket dialog. Det är tydligt att det är två narcissister vi har att göra med. Samtidigt är det inte bara skoj och glam, de är båda lite ledsna och rädda ibland. Och det är tydligt hur vänskapen växer fram, särskilt de där ”åh vad roligt att vi mejlar varann” känns igen från vänskapliga nätkontakter jag själv haft genom åren.

Betyg? Tja, en etta-tvåa sådär.

Nästa läsprojekt: Fördjupade studier i katastroffysik.