Popaganda nästa helg
Nu är programmet till Popaganda klart.
Jag tänker bl a se Britta & Kristofer, Timo Räisänen, Jenny Wilson och Silverbullit.
”Javisst, javisst, javisst”
Pontus Enhörning har lämnat Deluxe och därför kan jag med glädje lyssna på programmet varje eftermiddag. Även om inslagen håller lite ojämn nivå så gillar jag många av dem. Jag har tidigare hyllat ”Sexdagboken” och idag tänkte jag tipsa om inslagen från låtsasamatörradioprogram på AM-bandet.
Alla radioinslag har en egen jingel och ljudkvaliteten är precis så B som man tänker att amatörradio låter. Och varje inslag inleds med ett ”javisst” och radiorösten låter som riktigt slicka reklamradioröster gör.
Några exempel på radiostationer som förekommer:
- Jättevarma platser AM82,9
- Transparanta grejer – sånt som inte syns men finns
- Jockes sköna minnen från sommaren 87
- Bottenredda såser AM42,2
- Ryska gamla gubbar AM3,9
Lyssna på dem och andra Deluxeinslag här.
Och här sitter jag med en massa genomskinligt lego.
Med den bästa blandningen av nya och gamla strukna hästar.
Lill Lindfors tappar kjolen
SVT kommer i höst att sända ett program som listar olika tevehändelser som tittarna varit med och röstat på via hemsidan. Folktoppen kommer att lista saker som roligaste filmen, knäppaste flugan (allså trendföreteelsen, inte flugor med fasettögon och vingar) och det största teveögonblicket i historian.
Filip & Fredrik har ju redan hållit på med något liknande i och med 100 höjdare men här är ju skillnaden att tittaren får vara med och rösta. Även om skillnaden är marginell så kanske det för en tittare kan vara roligt att själv välja klipp på snubblande kändisar i stället för att att några dryga mediekids väljer klipp på snubblande kändisar.
Jag är alldeles för oinspirerad i dag för att kunna tänka på något klipp att rösta på, men en av mina största teveupplevelser någonsin är när Lill Lindfors tappade den Christer Lindarw-designade kjolen på Melodifestivalen 1985. Jag och min syster byggde en hel lek kring denna fantastiska händelse och jag minns hur det var en sådan snackis över allt som öppnade en intressant värld för mig.
Jag var alltså sex år, kanske ska tilläggas.
Läs inte detta om du inte vet vad SATC betyder
That’s the thing about needs. Sometimes when you get them met, you don’t need them anymore.
Sex and the city-kväll igen, den här gången favvoavsnitten i säsong fyra. Och det är en väldigt stark säsong måste jag säga, jag inser att många SATC-oneliners som jag älskar kommer från just fyran.
Men jag fortsätter tycka att sista säsongen är bäst totalt sett.
Those flowers are supposed to say you’re dead we love you, not you’re dead let’s disco.
Kolla vilken FANTASTISK sida jag hittade – Sex and the city quotes.
Filip Hammar ska promota Köping
Det här är ju hur intressant som helst – min födelseort Köping ska använda sig av en av få lokala kändisar (en annan kändis är Ann-Britt Ryd Pettersson på Aktuellt men hon ska nog inte vara med i kampanjen) för att locka folk att lämna storstan för att flytta till Köping.
Och det enda intressanta är då att kommuner fortfarande satsar såna sjuka summor pengar för att övertala folk att flytta. Representanter för staden jag växte upp i har i omgångar skymtats på Centralstationen i Stockholm i samma syfte, och det är inte ovanligt att någon av de större tidningarna innehåller dyra, glossiga annnonsbilagor som är reklam för Krokom eller andra metropoler.
Felinvesterade pengar säger jag, för om man är beredd att flytta och ta steget till en annan ort så vet man nog exakt var man helst vill hamna. Oavsett om man möts av tjejer i käcka scarves på väg till tåget, eller för den delen journalister slash underhållare på en kobbe i Riddarfjärden.
Jag vet inte om detta bara är hörsägen men enligt en släkting till mig ledde förra flytta-till-Köping-kampanjen i Stockholm till att 3 hushåll faktiskt flyttade. Och av dessa var tydligen två av dem socialbidragstagare.
”Sa och sa. Idag har jag väl inte lust. Nu lägger jag på.”
Det är väldigt sorgligt att Monica Zetterlund dog på det sätt hon gjorde. Och om det är sant som Expressen säger så är ju nödropet än mer sorgligt.
Svenska Dagbladet publicerar idag en väldigt rörande berättelse om en intervju som aldrig blev av. Man, hon var tuff!
Var är Linna?
Expressenbloggarna blev ju snabbt som ett gift. Jag vill ha mer så till den grad att jag riskerar att bli ett CSI-case endera dagen på grund av det höga intaget av venom.
De har fyllt ut med flera bloggisar nu, t ex Anders Nunstedt. Men var är Linna? Och var är Björkman? Kom igen nu Expressen, är det några vi vill läsa varje dag och ofta så är det de två.
Och sen så tycker jag att Virtanens blogg är intressant också, inte minst ur skvallersynpunkt. Titta t ex på hans fina bild på gravida Jonna Bergh från igår (eller, det syns ju inte att hon är gravid, men det vet man om man läser Virtanens text + kollar på Studio Pop):
Apropå Aftonbladets sluta röka-kampanj så har min kollega sett en av kändisarna i kampanjen med en garre i näven samtidigt som hon sa ”jag orkar inte bry mig om det där” på klingande katrineholmsmål.
Jenny Wilson
Åh vad jag gillar Jenny Wilson, hörde precis nya singeln på radion. Och det verkar som jag måste stänga av mitt anti-Pontus Enhörning-filter i eftermiddag för då är Jenny med i Lantz i P3 och spelar live.
Och så spelar hon på Popaganda om två veckor.
Men jag vill kunna köpa skivan online, kom igen Rabid Records!
I stand corrected
För ett tag sen skrev jag om den gulliga 3-reklamen med tjejen och körsbäret som sjunger. Låten är ”If you leave me now” och gruppen heter Chicago inget annat. Jag trodde först att det var några andra.
Så här såg Chicago ut 1980. Ganska charmiga tycker jag.
Om man vill veta mer om bandet kan man kolla in deras ambitiösa, romanliknande historia i 20 kapitel på hemsidan.
Skvallerjunkien
Jag har aldrig hört Madrugada men vet vilka de är. Och framför allt anade jag vilka de var när de satt bredvid mig och Fashionista på Skybaren igår. Dels hörde jag att de pratade norska, dels tyckte jag mig känna igen åtminstone en av dem från ett reportage i Metro.
Så när jag läste att deras konsert blivit inställd pga sjukdom blev jag lite fundersam. De såg inte så sjuka ut där med vinkylaren under armen. (Fast det var nog en av skivbolagskillarna som gick omkring med vinhinken)
Ljudböcker
En av mina nya favoritbloggar påminde mig om en aspekt av iPod-ägandet som jag nästan glömt bort: ljudböcker.
Nu när iTunes Music Store finns i Sverige också tänker jag shoppa loss. Det finns verkligen huuur mycket som helst men jag fastnade t ex för Litte Britain som ju var ett radioprogram från början och lite såna feel good white trash-noveller av tjejförfattare. Till exempel den här:
134 kr känns som ett rimligt pris dessutom. Med risk för att låta som en nörd: jag gillar verkligen att man kan ladda ner saker helt lagligt numera. Lite bättre och mer aktuellt utbud bara, sen är jag nöjd.
Jag var kär i Joakim Thåström när jag var tio år
Och är det nog lite än.
Fast sen vet jag inte om jag gillar musiken så mycket längre, jag har alltid gillat Imperiet-tiden bäst.
(Bilden från Thåströms nya hemsida)
Det tråkigaste radioprogrammet jag vet
Är Transit i P3. Varje program är exakt likadant som det förra, och för att ni ska slippa lyssna på det kan ni få en resumé:
- en norrlänning berättar om sin inspirerande backpackerresa i Indien
- det spelas en världsmusik
- en norrlänning berättar som sin vackra backpackerresa i Guatemala
- det spelas rysk hip hop
- en norrlänning berättar som sin djupsinniga backpackerresa till ett tibetanskt tempel
- det spelas världsmusik igen
- en norrlänning berättar om sin fascinerande backpackerresa till Kolahalvön
- det spelas vietnamesisk hip hop
Varför denna magfixering?
Det snackas väldigt mycket kändisgraviditeter nu. Britney och prinsessorna Mette-Marit och Mary är exempel på tjejer med hårdbevakade magar.
Aftonbladets startsida pryds just nu av inte mindre än tre toppnyheter om preggokändisar: Jennifer, Letizia och Jordan.
Men varför denna totala hang-up på magar med bebisar i dem? Okej, jag är inte den som är den. Jag tycker att kändisbarn kan vara lite intressanta, inte minst vilka namn de får, men jag är å andra sidan totalt ointresserad av om Jordan klär sig i en sexig klänning när hon är gravid eller inte.
Varför göra toppnyheter om mammans kläder och rykten om bebisar (Britneys i flera år och Jennifer Garner nu senast idag)? Vänta till det officiella utlåtandet om graviditeten och skriv en notis då om ni måste, återkom sedan när barnet är fött och namnet är valt, sen: slut. Inte intressant längre.
Blast from the past – men hur funkar det egentligen?
Regntristessen och semilediga dagar har gjort att jag de senaste dagarna kollat igenom hela säsong 6 av Sex and the city igen. Bästa säsongen!
Nu ska jag inte grotta ner mig i en massa SATC-trivia utan presentera en helt allmän popjunkiefundering: när man i filmer och på teve gör tillbakablickar i karaktärers tidigare liv – använder man personliga foton då eller manipulerar man nytagna?
För i avsnittet ”Boy, Interrupted” dejtar Carrie (Sarah J-P) sin gamla high school sweetheart (David Duchovny) och i en sekvens kollar Carrie igenom sin gamla årsbok från 1982. Och då får man se tonårsbilder på båda två, och de ser ganska autentiska ut så jag gissar att det kan vara bådas privata bilder. Det finns även en annan sekvens när Carrie kollar igenom ett fotoalbum och förfäras över gamla modemisstag från sin ungdom.
Och såna scener är ju ganska vanliga i filmer: före och efterbilder på folk som varit tjocka, barnbilder på någons lover, bröllopsbilder, gamla skolbilder etc. Betyder det att det är ett kriterie i castingen att man måste ha barndomsbilder på sig själv för att ens kunna få rollen? Och hur skulle det gå om man inte har några såna foton alls? Till exempel har min man inga barndomsbilder alls, betyder det att han redan på förhand är dömd att inte bli skådis?
Jag måste ringa någon och fråga.
Jag älskar expressenbloggarna
Jag skiter i om det saknas permalänkar och kommentarsfält (som resten av bloggosfären ojat sig om) – jag är redan hooked på expressenbloggarna. För vore det inte för dem skulle jag inte veta att Linda Skugge har samma fotsyndrom som jag och att Ebba von Sydow precis köpt samma klänning som darling Fashionista haft i flera månader. Eh, det ena lite mer glamouröst än det andra ja.
Och så kan jag läsa braiga PM Nilsson oftare än på söndagar, även om han är ”på resa” just nu.
Att läsa kvällstidningsbloggar är ju kort och gott som att skvallra med en bästis.
Som en veckotidning, fast på teve
Insåg just att Entertainment Now börjar om några minuter, jag som lider av regntristess och inte orkar hjälpa min man med att skruva upp hatthyllan. Perfekt!
Programmet är som en engelsk veckotidning fast på teve och därmed perfekt slötittartelly: kändisar i fina klänningar, skådespelare som droppar klyschor i PR för sin kommande film, andra skådisar på filmpremiärer, pojkband som sjunger stämmor a capella och så larviga tabloidaktiga anspelningar på sex av programledarna.
/15F5A77E641E9DD080256D88004C0CD4/$file/EntertainmentNOW.jpg)
Jag censurerade mig själv
Och raderade ett helt inlägg, oops. Mest för att jag inte ville fortsätta peka ut Big Brother-stjärnan eftersom han tydligen inte är misstänkt för brott alls längre.
Men det hindrar ju inte mig från att fortsätta tipsa om skvallerforumet på Flashback, där hittar man alltid snaskig information bakom rubriker som handlar om ”tevestjärnan” hit och ”35-åringen” dit. Ifall något mer intressant pseudokändiscase skulle dyka upp menar jag.
Jag ska också vara med!
Som ni kanske märkt har bloggen varit helt kajko i några dagar (ingen vet varför och webbhotellet ”jobbar på det” – yeah right) så jag har missat att skriva om det här roliga: jag ska vara med på Bloggforum 2.0.
På det första bloggforumet var jag med som åskådare men den här gången ska jag alltså sitta i en panel och prata om varför man bloggar. Varför man nu inte skulle blogga?
Apropå Såsom i himmelen
Popjunkien gillar ju exempel på kändisar som är kända från andra sammanhang (gärna en pinsam ungdomssynd). Jag har tidigare skrivit om Håkan Hellström i Vita Lögner, Daniel Larsson i Skilda Världar och Hilary Swank som inledde sin karriär på Peach Pit i Bevvan.
Och tjejstjärnan i Såsom i himmelen, Frida Hallgren, blev ju känd i ”Klassliv” i Bullen för sådär 15 år sedan. Tillsammans med andra semikändisar som Kim Sulocki och vad-han-nu-hette som hade långt hår och var rasist (!) som sen var med i något annat. Eller var det Eric Ericsson i en annan miniserie i Bullen?
(sorry, minns verkligen inte)
En informativ hemsida om 80-talsteve, med lite info om Bullen och Klassliv. Och en rolig bild från Varuhuset!
Ni kommenterar